NPF – Logistikbekymmer

Så jävla mycket tid vi har slösat bort hittills. Vi satt på ett SIP-möte i fredags. Vi deltog (föräldrarna alltså), skolan var med via teams, BUP deltog via teams, HAB deltog via teams, LSS-handläggaren och soc-tanten var med live, i samma fysiska rum som vi alltså.

Diskussionerna gick i olika riktningar. Jag ställde frågan till BUP’s psykolog om samtalsstöd till vårt NPF-barn, men fick svaret att de inte var rätt instans att tillgodose den insatsen, men jag var ihärdig. Vårt NPF-barn verkar vara drivet av ångestproblematik. Efter mycket om och men visade det sig att de VISST kunde göra någon slags ångestutredning via samtalskontakt med barnet. Jag blev så jävla förbannad och påpekade att vi utsätts för nån katt-och-råtta-lek där alla instanser verkar ducka för det ansvar de har. Jag höjde rösten och påpekade att ”-VI FÖRLORAR SÅ JÄVLA MYCKET TIIIIID. ALL hjälp vi får är fler mediciner och en jävla massa möten… men ingen konkret hjälp!!”

Det är nog på det viset att vi kanske redan kommit till vägs ände med olika mediciner. Vi behöver konkret hjälp i form av KBT, ACT, avlastning… för oss föräldrar… men också för NPF-barnet. Barnet behöver få prata med någon som inte är mamman och inte är pappan. Barnet behöver chans att ”bonda”, bygga någon förtrolig relation, med någon professionell människa. Eftersom att problemet ser ut som ångest så kanske barnet inte alls kan få ur sig något inför föräldrarna. Ångesten kanske beror på… föräldrarna. Hur ska barnet någonsin kunna förmedla detta till oss då??

Just nu ser det ut på det viset att skolan, i kombination med HAB gjort mest för vårt NPF-barn. Barnets skolgång är den alla fastaste punkten just nu. Där fungerar det allra bäst just nu, samt i ett av hemmen. Svårigheterna är att barnet mår bäst av att ha det så stilla som möjligt i sitt liv, vilket är lite svårt att samordna, då barnet rör sig mellan skola, fritids och två olika hem. Jag måste förresten flika in att just SOC ger oss fullständig och varmt stöd också, med mycket förståelse för vår utsatta situation också.

Vi börjar nu att söka lösningar via insatser med familjebehandlare och möjliga insatser via LSS. Vi får se vad som utkristalliserar sig. Något konkret behövs men vi måste ramla framåt oändligt varsamt samtidigt. En ”bra” lösning måste ändå vägas på guldvåg, för det ska passa för ett NPF-barn också, och inte bara för oss vuxna.

Vad händer annars då? Jo, på SIP-mötet konstaterade bonuspappan att barnet förmodligen behöver vägar att uttrycka, kanalisera, sina känslor. Barnet behöver kanske uttrycka sina känslor i sång, skrift, bild, målning, lera… eller vad som helst. Barnet är lite som en mussla och behöver nog guidas till att hitta uttryckssätt. I morgon bitti ska ritpapper och pennor fram. Vi får se hur barnet reagerar på uppgiften. Kanske det inte ger något men jag tyckte att idén var sund. MYCKET sund, för barnet måste få ”hitta sin röst” i bruset. Enormt mycket cred till bonuspappan!

I övrigt har jag och barnet lyckats hitta någon dag i veckan då vi badar på ett badhus. Vi brukar hinna klämma in ett par timmar per tillfälle då vi ”springer” i vattnet och kastar bollar till varandra. Att bara ”plaska omkring” ger så oerhört mycket mer än man tror, för vatten är ett mjukt, men ”strongt” motstånd i alla rörelseriktningar. Efter ett par timmar, med dusch och bastu efteråt, är vi jäkligt möra, både barnet och jag. Tänk, ändå, att lek kan vara så jobbigt!

Nu är kvällen till ända. Ungarna sover och jag har laddat om lägenheten. Diskmaskinen är klar, det är undanplockat och tvätten är på tork. NPF-barnet verkar må så oerhört mycket stabilare ju mer ordning det är i hemmet. Ordning och reda kommer man långt med.

Sista skvätten kaffe är nu urdrucken och det är dags att krypa till kojs. Ungarna vaknar om några timmar, och då är det dags att kliva upp och vara alert igen. Hoppas er helg är lika givande som vår.

Må era fienders skägg växa inåt.

Lord Stefan

Idiotin på teven

Handen på hjärtat. Hur länge sedan var det du såg någonting vettigt på teven? Alltså någonting som gav en riktig behållning. Någonting som lärde dig någonting? När jag var liten så hade alla teveprogram ett innehåll; någonting vettigt. Ett budskap. Underhållningen stod Lennart Hyland för… och kanske ett litet skämt eller någon ordvits från John Polman när kommande väder skulle presenteras. Förutom det var det Studio S, 5 minuter Sovjet och allehanda debattprogram. Barnprogrammen var 30 minuter och sedan var det läggdags för ungarna.

Nästan INGENTING sådant finns kvar. Klart man kan hitta något enstaka program som faktiskt handlar om något, men inte är det många sådana program kvar. Meningslösa inredningsprogram och matlagningsprogram har ersatt tidigare kvalitet. Det finns också en uppsjö med program där stupiditet hyllas och dumhuven höjs till skyarna. Ju mer korkade deltagare är desto fler sådana program finns det. Jag pratar om Farmen, Bonde söker fru, Big Brother och liknande. IDOL och liknande är i samma låga klass. Nyhetsrapporteringen är ett jävla skämt, för det enda som förmedlas är mainstream medias politiska åsikter.

Nu för tiden handlar teveprogrammen mest om korkad idioti eller att folk beter sig som clowner i teverutan. Ju dummare deltagare desto mer programtid får de. Vem minns inte Baren? Totalt tevehaveri!!

Dagens debattprogram är så äckligt vinklade att de knappt går att se på. Det blir färdiga åsikter som körs ner i halsen på tittarna, för om du själv har en avvikande åsikt så får du veta att du är fascist, nazist, rasist eller blåbrun och förmodligen dum i huvet också. Egna åsikter är helt enkelt inte PK längre. Ska det vara så??

Hela detta upplägg i dagens tevetablå har gjort att min teve inte längre är ansluten till etern. Nu för tiden kollar vi på barnteve här hemma och när ungarna lagt sig så kollar jag på dokumentärer, faktaprogram, film eller musik, och allt sådant har jag streamingtjänster till.

Filmer förresten… det görs inte många bra filmer längre. Nu ser de flesta filmerna ut som flashiga blinkande rockvideos på MTV, så därför ägnar jag ganska mycket tid till att se äldre filmer, där AI inte står för skådespelandet, för jag är en riktig människa och jag vill också se riktiga människor som skådespelar. Det var bättre förr men det var fan inte bra då heller.

Jag tycker en massa och jag har en hel del åsikter i ämnet… frågan blir dock:

-Vad anser du? Hur ser dina tankar ut om detta med teve?

Må dina fienders skägg växa inåt.

Lord Stefan

Å så Påsken då…

Jag har aldrig vart särskilt troende… eller egentligen tvärtom. Jag har bara aldrig sett världen genom kristna ögon. Inga andra religioners ögon heller för den delen. New Age är mer min melodi. Så när det kommer till firandet av Påsken så är det framför allt släkt, vänner och maten jag ser som det viktiga, fast inte särskilt traditionsbundet där heller. Jag behöver inte Jansson, ägg eller gula fjädrar for att må bra. I dag fick jag mig en skitgod potatisgratäng, gott kolgrillat kött, sallad och en god sås. På skärtorsdagen dessutom. Det fick mig att bli mätt och det fick mig att må bra. Särskilt med kaffe efteråt.

Jag tror alltså på andra värden än vad religiösa människor gör. Jag tycker att det är på tok för enkelt att tacka nån Gud för allt man tycker är bra och samtidigt skylla allt man tycker är fel på någon annan snubbe, från underjorden. Jag tror istället att det goda och det onda sitter i människan själv och att vi har ett fritt val om hur vi vill förvalta vårt liv. Vi kommer ändå inte att i efterhand bli ifrågasatta och plågade i någon skärseld.

Sekulariseringen i januari 2000 gjorde oss ingalunda gudlösa heller. Folk valde aktivt andra vägar istället då vi olötsligt slapp bli dömda till kyrkotro genom dopet. Vi blev alltså mer religiösa, men kristendomen blev inte den givna vinnaren.

Jag tycker ändå att traditioner så som Påsk, Jul, och liknande, kan vara helt okay, men jag vägrar fira sådana högtider utifrån något religiöst incitament. Syftet med högtiderna, har jag förstått nu, är att handlarna ska tjäna mer pengar, för folk kan ju knappast sluta handla mat. Handlarna höjer naturligtvis priserna lite extra inför de här helgerna. Dessutom fungerar helgerna som nån slags folkvandringstid, för så jävla många ska ju resa till alla möjliga släktingar, långt bort, så klart, och då höjer bensinkedjorna priserna på drivmedel så att det dyra blir ännu dyrare. Så hur man än ser det så fungerar våra fina traditionella storhelger mest som en extra avtappning av kontanta medel från våra redan hårt ansträngda hushållskassor. Nuff said ’bout that!

Ändå hoppas jag att alla mina medmänniskor får sig en riktigt fin, lugn och läkande Påskhelg, för det har vi alla gjort oss förtjänta av. Faktiskt. Vi behöver rensa hjärnan från miljöhot, klimatalarmism, klimatångest och annat skit som folk tydligen måste ha för att bli inpiskade i ledet. Men tro mig. Klimatet är redan bra som det är. Det kommer varken att blåsa mer eller regna mindre bara för att vi blir sönderskattade och ekonomiskt barskrapade; faktiskt. Värna om vår miljö istället. Det kommer inte att ändra på vädret (det kan bara solen åstadkomma) men vår närmiljö skulle tjäna på att vara lite renare.

Må dina fienders skägg växa inåt.

Lord Stefan

Ibland alltså…

Ibland kan man nästan bli så irriterad på datorer att man fan bara vill skrika… för att i nästa ögonblick bli så perplex att man nästan häpnar över tekniken (läs otekniken). Jag har ju satt upp den här bloggsidan ganska nyligen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men ganska snart upptäckte jag att appen WordPress (på telefonen) fungerade alldeles utmärkt till att publicera inlägg med. Däremot kom jag inte i kontakt med sidan när jag försökte genom min stationära maskin hemma. Hur jag än försökte så ”bombade” sidan. ”Time out”. ”Connection error”… osv osv. Jag ringde leverantören av Webhotellet men de hade sådan belastning att man inte kom fram via telefonen. Jag mailade men det hann inte bli tid för mitt ärende… så jag fick vänta över en helg. På måndagen ringde jag dem igen och satt i nån jävla telefonkö en förmiddag. Till sist kom jag i alla fall fram och fick veta att det verkade ha vart nån överbelastning på servern via mitt konto och att jag därför, automatiskt, råkat ut för en IP-Blockering på mitt inkommande IP-nummer. Efter några sekunders knappande från tech-supporten så var bekymret i alla fall löst. Äntligen kommer jag in igen på min egen sida, från min fasta maskin, och jag kommer in där jag skriver mina inlägg ifrån, dessutom. Jag fattade i alla fall, till sist, att det inte var mitt eget görande som ställt till det. Nu vet jag det i alla fall. Heja Techsupport!!

I dag, tisdag, blev jag allt lite nedslagen då jag kollade ut genom fönstret. Jag hade precis klivit upp och fattat att jag fortfarande levde. Jag kliade mig förstrött på ena skinkan när jag drog isär mörkläggningsgardinerna och tappade raskt modet. Det snöade ute; så in i helvete dessutom. Jag fattar att det kanske kommer att hända ett par gånger till innan Kung Bore ger sig, men i alla fall. Roligt, det är det fanimej inte i alla fall. Allvarligt, Gud… snö?? Moget. Jättemoget alltså.

Nåja, dagen får rulla på. Kanske finner jag mer livshopp längre fram på dagen. Snöandet verkar ge sig och jag kan komma in på min egen bloggsida, både från telefonen och hemifrån. Kanske det finns en gud trots allt. Vem vet.

Må dina fienders skägg växa inåt.

/Lord Stefan

Var kom alla barn ifrån??

Jag minns när jag började i högstadiet en gång i tiden. Vi var alla kaxiga och vuxna och vi klev in i en ny värld av ”växa upp”. Vi var en kraft att frukta. Vi skulle ta världen.

Hela högstadiet var vi kaxiga och trodde att vi skulle ändra på världsordningen. Det hade nyligen börjat växa hår runt ballen, man hade fotsvett, hår under armarna, rökte på skolans rökruta och man spanade in brudar.

Jag spelade i band och kvällarna blev sena. Jag trotsade föräldrarna och öl blev gott. Jag levde!!

Nu, många år senare, hittade jag några gamla bilder från den tiden. Jag fattade ingenting. På bilderna finns bara en massa omogna barn, inklusive mig själv..!!? Hur kunde det bli så här? Vad fan hände?? Jag var ju så vuxen… då! Bilderna är inte Photoshoppade… fan inte ens namnet Photoshop fanns på den tiden…

Jag ser på bilderna… på barnet (mig), som kände sig så vuxen och förståndig… men killen på bilderna är så slät, har en massa hår men ingen skäggväxt… ingen sorg i ögonen… vad fan hände??

Må dina fienders skägg växa inåt.

Lord Stefan

Livsmedelsfusk

Sänkt vikt per enhet sänkt pris per enhet

Som det verkar så har vikten minskat med 15%, men har priset minskat med lika mycket? Kom också ihåg att du inte kommer att äta mindre, eller breda tunnare lager på mackorna; alltså får du köpa ett nytt paket oftare; för ett mindre paket tar ju slut snabbare. Alltså blir mindre paket dyrare i längden. Men, det finns alternativ till Fusk-Arla.

Må dina fienders skägg växa inåt.

Lord Stefan

Dags att sååva då rå…

Dagen har vart ganska lång, började redan vid sexrycket. Ganska lugn dag, men lite frustration mot slutet. Datorfan vägrar acceptera en installation av Windows Live Writer, som är ett bra program att använda för att publicera saker och inlägg på den här bloggen. Jag använde programmet mycket förr… men antagligen har jag en för ny version av Windows (11!) och då är man tydligen up shit creek. Jaja, jag får söka mer efter bra bloggverktyg.

Nu äre i alla fall dags att blunda en stund.

Må dina fienders skägg växa inåt.

Lord Stefan

Tröttmössa

Efter en lång söndag med många aktiviteter kom till sist läggdags. Jag lade mig, min vana trogen, bredvid barnen. Det lästes ett kapitel i boken ”Musse & Helium” och sedan sades det alla GodNatt osv. Min vana trogen somnade jag naturligtvis också, och nu, i skrivande stund, har jag nyss sprattlat till liv. Jag måste ”ladda om lägenheten”, fixa tvätten, diska och plocka undan. Nu är tiden MIN och jag pysslar omkring samtidigt som jag lyssnar på ljudbok.

Jag har återfått kontakt med en kär gammal vän i dag. Vi har inte haft kontakt med varandra på flera år, men nu så ändrar vi förhoppningsvis på detta. Man är ju ändå aldrig längre bort än ett telefonsamtal, oavsett det geografiska avståndet. Kontakten i dag lämnade mig alldeles varm i hjärtat.

Nu är det dags att ljudboka vidare och få ordning här hemma innan det är dags att krypa ner i den varma sängen igen.

Må Dina fienders skägg växa inåt.

The Lord of Glencoe

Hallå Världen

Detta domännamn har många gånger huserat en personlig blogg. Det tidigaste projektet var när jag prövade att skriva 1000 ord per dag, i ett !! år. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte på när jag kom på den idén, men jag genomförde den i alla fall. Projektet blev tyvärr lite för dyrköpt för när jag ”kom i mål” så hade jag bränt all energi. Jag hade helt enkelt tröttnat på att blogga. Pröva själv om du vill veta hur det känns efter 365 000 ord.

Nåja, jag har, som sagt, skapat fler blogsajter under samma domännamn, men det har snabbt skitit sig. Jag har inte orkat hålla upp intresset. Nu har jag dock fått ett nytt incitament för att skriva igen.

E har fått konstaterade NPF-diagnoser. Närmare bestämt 3 stycken. Vilka diagnoser som ställts kan förbli oviktigt. Det viktigaste är att E emellanåt har det besvärligt och att jag har fått ett föräldrarskap extra allt. NPF står för NeuroPsykiatrisk Funktionsnedsättning. Exempel på sådana diagnoser är ADD, ADHD, Autism och en del andra namn och förkortningar. Emellanåt byts en del namn ut och klassas till andra grupper. Som exempel finns diagnosen Asperger inte längre kvar utan klassas som en del i Autistspektrat. Fast det spelar ingen roll för de som födits in i dessa tillstånd. Ungarna (oavsett ålder) har det besvärligt och ställs inför en ganska oförstående vuxenvärld. En sak man dock alltid måste komma ihåg är att de drabbade aldrig bett om detta och kan haller inte rå för det. Att bli arg på dem är som att skälla på ett träd för att det inte kan flyga.

Denna blogg, ”Tankar ur grytan”, kommer att handla om mig själv, om mitt liv och mina tankar om detta… och om tankar om dessa tankar. Det kommer också att handla en del om just NPF, mina åsikter, tankar och mina erfarenheter kring detta.

På Facebook har jag och två andra personer skapat en intressegrupp för NPF. Det är en sida för personer, föräldrar, vänner och anhöriga runt detta. Sidan är lokalt förankrat för den här kommunen, då isolationen måste brytas och man måste kunna hitta stöd i sitt närområde. Facebooksidan heter Intressegrupp NPF Hallstahammar. Sök gärna upp den om du råkar bo i rätt kommun. Annars finns kanske en sådan grupp för den kommun just du bor i, eller så kanske du själv kan starta en liknande grupp.

Nu är det dags att lägga ner verksamheten för kvällen. En halvtimmas stilla tankefrihet innan sänggående kan vara skönt. Att tänka på ingenting, och bara andas… skönt!

Må Dina fienders skägg växa inåt!

The Lord of Glencoe