«

»

aug
26

Öset, det bara regnar ner…

I dag missade jag målet ganska rejält. Jag har satt som intention att publicera mina blogginlägg vid klockan 12.00, alla dagar utom söndagar, då jag faktiskt vilar och samlar inspiration. I dag höll det alltså inte. Klockan är redan efter 17.00, och här sitter jag och tittar på tangenterna. Det borde vara en massa bokstäver där, men det ser mest ut som myror och andra roliga krumelurer. Det är alltså eftermiddag, jag är arbetsjobbsledig och har bara varit utanför ytterdörren en gång i dag. Det var i förmiddags, då jag var till en kompis och fikade lite kaffe å så. När jag vaknade, runt 10.00… jag är ju ledig i dag, så upptäckte jag att det regnade. Det har förmodligen slagit mot sovrumsfönstret. Det förklarar i så fall varför jag sov så länge. Jag sover alltid underbart gott och hårt när regnet smattrar mot fönsterbläcket. Om det dessutom åskar så sover jag så hårt att jag nästan faller igenom madrassen i sängen.

Nåja, jag tog i alla fall med mig paraplyet, klädde mig i traditionell sommarmundering, alltså shorts, t-shirt och Foppatofflor (Fopplor), och så gick jag och fikade hos den där kompisen, men först gick jag förbi kiosken där jag köpte ett par dagstidningar och del 12 av de medföljande DVD-rullarna om 2: a Världskriget, som följt med Expressen under 12 veckor. Nu ser jag fram emot nästa onsdag. Då ska de börja prångla med uppslagsböcker med Expressen. Det skall komma 20 delar av Nationalencyklopedin . Det kan vara en vettig investering. Jag har alltid tyckt att det är mysigt att sitta och bläddra i uppslagsverk; mycket skönare än att göra slagningar på nätet. Jag har alltid tyckt, ända sedan jag var liten och Focus fanns i 6 band och jag satt och läste allt som fanns om rymden, att det är en extra njutning att sitta och bläddra i uppslagsverk. Att Nationalencyklopedin har en en bra layout och är bra tryckt, det gör ju knappast saken något sämre.

Jag trotsade regnet och gick alltså först till kiosken och sedan till min kompis. Det blev en skön förmiddag med lite småsnackande och ett isugande av en rejäl dos kaffe. Sådant stärker alltid. Jag travade sedan hem efter ett par timmar. Jag var lite småseg, sådär som man kan bli när man är ledig en dag mitt i veckan, så jag myste ner mig i soffan. Telefonen ringde så jag slapp i alla fall uppleva någon ensamhet i mitt ledighetsvilande. (Det var faktiskt en Zemla som ringde – You know who You are! :-)  ) Det blev ett ganska långt  och mycket uppskattat telefonpratande, men när jag var klar med luren så upptäckte jag i min enfald att jag inte fullgjort mitt bloggåtagande ännu; inte för denna dag i alla fall, så nu sitter jag här och filosoferar. Jag hoppas att du uppskattar min insats, för det är ju i alla fall för din skull som jag sitter här och spånar. Allt för dig, det vet du!

 

Avdelare6

 

Jag läste förresten i går om utvecklingen i fallet Michael Jackson. Nu har man bestämt sig för att han blev bragd om livet, medvetet eller omedvetet… det får rätten avgöra. Klart var i alla fall att han hade typ lika mycket knark, och typ lika många sorter, som John Belushi hade när han lade näsan i vädret. Som det verkar så var han ordentligt nerkörd i träsket och så hårt hållen av de åtaganden han gjort mot konsertarrangörerna, att han helt enkelt inte mäktade med stressen och pressen som detta innebar. Han tog knark för att somna, knark för att sova, knark för att vakna, knark för att bli hungrig och så vidare och så vidare. Ungefär som Elvis gjorde. I den processen som det innebär att missbruka narkotika så gjorde han sin personliga läkare till en förtrolig bundsförvant. När han sedan lyckades tjata till sig så mycket droger att det tog hans liv… ja, då är plötsligt läkaren misstänkt för dråp?? Jag anser att rubriceringen borde lyda Ofrivilligt Självmord Med Hjälp Av Läkare! Hans doktor borde friskrivas från misstankar. Michael var ändå så pass nerkörd i skiten, hade så mycket skulder och var i så pass risigt skick att läkaren förmodligen inte kunde förhindra honom från att avlida, vad som än hände. Läkaren är förmodligen också en av de få personer i Michaels närhet, som faktiskt inte tjänar en krona på dödsfallet, om han nu inte gör som alla andra amerikaner och skriver en bok om det hela. Michaels familj, däremot, tjänar förmodligen pengar i stora fång på att historien slutade som den ändå gjorde. Om man får tro på hela den samlade historien som framkommit i pressen, så var Michael förmodligen redan död sedan länge; det var bara hans plågade kropp som tuffade på av gammal vana. Äntligen får du vila, Michael…

 

Avdelare6

 

Öset, det bara regnar ner. Hösten är här och jag samlar fortfarande filmer och böcker som skall följa mig in i mitt vinteride. Jag läste förresten om att Peter Jackson är på gång att göra Bilbo (The Hobbit). Vid en specialvisning av Sagan om Ringen så avslöjade Ian McKellen att det tydligen är klart vem som skall spela Bilbo him self. Naturligtvis skall filmen hypas så mycket som det går nu, och detta är ett känt PR-trick. Man berättar att det är klart, t.ex. vem som skall spela en viss roll i en efterlängtad film, men man berättar naturligtvis inte vem. Denna information är något de kommer att suga på, in i det längsta. Allt för att skapa så mycket rubriker och spänning som det över huvud taget går.

Efter att jag såg trilogin, Sagan om Ringen, så har jag väntat på den dag då Bilbo ska rulla upp på biograferna.Det ska verkligen bli ett sant nöje att få sjunka ner i den varma välkomnande biofåtöljen… mysa in sig i den mörka salongen och bara följa med i historieberättandet. För det är underbara berättelser, en fantastisk saga… och efteråt längtar man verkligen efter att själv få utföra lite hjältedåd, precis som de just gjort på bioduken. På sätt och vis så kommer jag nog aldrig att tröttna på sagoberättelser. De ger mig alltid något längtansfullt i blicken… och en dov malande längtan i hjärtat. Jag läste hela Bilbo för min son, när han var runt 5 år gammal. Han är 16 år nu och han säger att han fortfarande minns hur spännande det var att få krypa till kojs, och jag kom in i sovrummet med Bilbo under armen. J.R.R. Tolkien var vår tids största sagofarbror. Han läste fantastiska sagor för sina barn, då de var små. Jag läste för min son… och jag är övertygad om att han kommer att göra samma sak för sina kommande barn. Muntligt sagoberättande är något vi måste föra vidare. Det skapar starka band mellan oss och våra barn, och det ger dem outplånliga minnen; positiva minnen. Låt oss alla fortsätta att skapa positiva och outplånliga minnen.

 

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1029

Kommentera

%d bloggare gillar detta: