Lördag, hela dagen…

I går var jag till farbror doktorn för att kolla upp min onda handled. Han sade att jag har en inflammation i en sena och att det kommer att gå över med Diklofenak, en antiinflammatorisk medicin. Jaja, det blir säkert alldeles underbart; bara jag kan vifta med tamburinen igen så är jag nöjd. Vad har annars hänt sedan sist då. I går fick jag telefonsamtal från min halvsyster som bor i Stockholm. Det var gott att tala med henne; av någon anledning blir det inte så ofta som man skulle vilja, men jag antar att man är upptagen med sitt eget liv och blir lite fångad och förblindad av det. Jag blev i alla fall jäkligt glad över att höra hennes röst. Att det sedan också var väldigt bra med henne, gjorde ju knappast kvällen något sämre.

Jag handlade hem lite matvaror under dagen också. Fan, det gjorde ont att bära kassarna. Jag passade ju naturligtvis på att bränna ett par tusenlappar, när jag ändå var igång och handlade, så det blev en del att bära. Jag hade i alla fall hjälp av min huvudsyrra, som bor här i samma kommun, att bära. Det var skönt att slippa bära allting själv. Man ska vara glad över sina syskon.

När jag var hemma med all mat och sedan hade hunnit äta litegrann… tja, då ägnade jag ett par timmar åt att skåda insidan av ögonlocken. Tänk att jag fortfarande sover så mycket bättre i soffan nu, sedan jag bytte till en mycket större TV. Kanske det var den gamla tjock-TV’ns strålande katodrör som gjorde att jag sov lite illa i soffan tidigare? I alla fall så blev det mycket bättre när jag bytte till en LCD-variant.

Att det är så lätt att somna i soffan är egentligen inga märkligheter. Förr, när vi bara hade två tv-kanaler, så fanns det en viss mängd skitprogram på TV. Nu har antalet kanaler ökat med flera tusen procent… och det har andelen skitprogram också. I procent finns det lika mycket skit på TV, nu som tidigare. Det är bara utspritt över fler kanaler. Det brukar förresten vara TV4’s avbrott i 21-filmerna som gör mig mest zonkad. Att mitt i en film behöva titta på reklam, påannonseringar av kommande program, nyheter, reklam, påannonseringar av kommande program, väder, reklam och påannonseringar av kommande program… innan filmen kommer igång igen… Det gör att mitt koncentrationsspann ser ut som diagnoskriterierna för ADHD… Jag tappar koncentrationen och det är sedan omöjligt att komma in i filmen igen. Därför brukar jag spela in filmerna på min inspelningsbara DVD. Sedan klipper jag bort all reklam innan jag ser filmen. Om jag ändå somnar, tja då var det helt enkelt en kass rulle.

 

Avdelare6

 

Jag vänder blicken ut mot det svenska nyhetsflödet, och mina ögon fastnar vid en märklig nyhet. Livsmedelsverket har fått in en ovanlig anmälan om en biverkning av en medicin som används i samband med sjukdomen Parkinson. Den lustiga biverkningen är ett förändrat beteende. Man kan tydligen få ökad sexlust, drabbas av hetsätning, onormalt shoppande… eller okontrollerat spelberoende. En kvinna, boende i Örebro, har blivit drabbad av ett okontrollerat spelberoende. Hennes sjukhusläkare han lämnat in anmälan om preparatets biverkning till Läkemedelsverket. Men det blir ännu märkligare här, för biverkningarna var redan kända och finns beskrivna i bipacksedeln, som följer med preparatet. Därför blir inte anmälan annat än registrerad.

Ibland undrar jag över en del mediciner. Biverkningarna kan ibland få mig att tycka att sjukdomen man kanske lider av, är enklare att tackla; att biverkningarna verkar vara värre. Men på något sätt så följer det en trend. Vi stoppar i oss vad som helst, bara en doktor skrivit ut medicinen. Läkarna, i sin tur, verkar vara mycket ivriga att förskriva läkemedel (kanske betalda av något läkemedelstillverkande företag??) Inte alla, naturligtvis, men de finns säkert. Den läkaren som skrev ut Diklofenak åt mig förklarade att en del får huvudvärk av Alvedon, En del kan få blodpropp av Waran och en del får förhöjda blodfetter av Statiner. Det gäller verkligen att ha rätt tunga i munnen när man får medicin utskriven.

 

Avdelare6

 

Jag läser på Aftonbladets nätupplaga att det finns en regelrätt hjälte i Göteborg. Det handlar om en liten 6-årig kille som lyckats låsa in sig i sitt rum och sedan inte kunde komma ut igen. Hans pappa lirkade med dörren medan hans son storsnyftade på andra sidan. Han bad sonen ta ur nyckeln på sin sida, så att han själv kunde låsa upp från den sidan han själv var. Han tyckte då att sonens snyftningar lät längre bort, men kunde inte förstå vad det berodde på. Plötsligt kom poliser in i lägenheten och en av dem sparkade in dörren till sonens rum. Ingen befann sig i rummet. 6-åringen hade försökt klättra från fönstret till… förmodligen till ett närliggande fönster. Han kämpade desperat för att komma tillbaka in till sitt rum igen, men tappade taget och föll 20 meter, 6 våningar, handlöst mot marken.

Nere på marken såg en massa människor den hängande lilla pojken. En av dem, Hossein Afshin, var alldeles i närheten av huset. Han skrek till pojken att hålla sig fast. Sedan klättrade han upp på ett plåttak under pojken. Pojken tappade taget och föll ner mot plåttaket, och Hossein. Pojken träffade mannen, som bröt hans fall så pass att han klarade livhanken. Han bröt en arm, men mådde i stort sett okay efteråt.

 

Avdelare6

 

Det finns en hjälte i Sjöbo också. Han heter Peter och han är en svart hankatt. Hans matte, Majken 86 år, var försvunnen. Oroliga grannar hade upptäckt att dörren till hennes stuga stod på glänt, men hon var inte hemma. Då de visste att gumman börjar bli lite dement så började de leta efter henne samtidigt som de kontaktade hemtjänsten. Även de letade efter henne. Sex polispatruller var snabbt på plats. Alla letade men ingen hittade något spår efter Majken. En av poliserna hade uppmärksammat att det fanns kattskålar i huset, men att katten inte heller gick att hitta någonstans. Han ropade högt efter katten och de hörde honom jama i högan sky inifrån en skogsdunge. De letade sig fram till katten och fann då honom sittande bredvid sin matte, som låt i ett dike, rejält nedkyld. Den gamla damen fick vila ut och värma sig på ett vårdhem i närheten – och Peter, katten, låg naturligtvis bredvid henne i sängen.

 

Avdelare6

 

Tänk ändå att det finns sådana människor, och djur, som inte drar sig det minsta för att göra en hjäl
teinsats. De liksom gör, utan att tänka… som om de följde ett inre kall. Vissa djurs lojalitet kan nästan få en att tappa andan. Det är kanske lite märkligt… men visst är det skönt att läsa om sådana saker. I denna mörka och kalla värld så kan det verkligen liva upp en, och samtidigt återställa litegrann av den tro på mirakel man hade som liten, men som kanske växte bort lite när man blev äldre och tappade illusionerna om världen; när man började se världen som den är. Det är då det är så förbannat skönt att se, höra, läsa om att hjältarna inte tagit riktigt slut än.

 

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1106

Kommentera

%d bloggare gillar detta: