«

»

Sep
15

Fan för reklam… och annat gojs.

I min enfald har jag länge tyckt mer illa om Expressens nötupplaga, än Aftonbladets. Mest för att Expressen svämmar över sin sajt med mer reklam än vad Aftonbladet brukar kunna prestera. I går kväll fick jag dock revidera den uppfattningen något. Av gammal vana surfade jag först in på Aftonbladet. BANG! En helsidesannons som täckte hela skärmen, och som dessutom krävde en aktiv åtgärd för att släcka. Nog för att det inte krävs särskilt mycket för att klicka på ett litet kryss, men det är själva grejen. Det är som att köpa en ny bil, och få den levererad inuti en buss. Du måste skala av bussen för att få ut bilen. Jag är emot reklam… Jag vill själv kunna välja om jag vill ha den, eller inte. Detta är oavsett om det gäller reklam, instoppad i brevlådan, reklamblad insmugna i tidningar, telefonförsäljare och så vidare. I går satt jag på ett möte och telefonen ringde. Jag förbannade mig själv att jag glömt att stänga av ljudet, men i alla fall. Jag kollade på telefonen och såg att det var ett Örebronummer som ringde. Okay… ett publikt nummer? Det kan ju faktiskt vara något viktigt. Jag ursäktade mig och lämnade rummet, medan jag samtidigt svarade i telefonen. Det var en försäljare från Tele2. Nu blev jag riktigt uppretad. Jag har abonnemang på nallen från dem… jag har 100 meggabit stadsnät från dem… jag har två digitalboxar från Tele2 och en jäkla massa kanaler. Det visste i och för sig inte killen som ringde, så jag var faktiskt snäll mot honom, men jag frågade om Tele2 inte tillhandahöll dem med uppgifter om de personer de ringer… som t.ex. att den de ringer redan är kund… t.ex? Jag suckade trött och sade att jag inte var intresserad av hans erbjudande, därför att hans polare redan har sålt på mig allt de har att erbjuda. Att ringa upp, redan etablerade kunder, och erbjuda dem saker de redan har… det verkar vara både ett slöseri med resurser… ett slöseri med både min och deras tid… det ger heller inte något kompetent intryck av företaget.

 

0Avdelare

 

Jag nappade en gång på ett erbjudande om att prenumerera på våran lokala länstidning. Jag fick ett halvår, nästan gratis. Skönt att ha en morgontidning att mysa med när kaffet är nybryggt på morgnarna, tänkte jag. En sak som direkt irriterade mig var att distributionsföretaget som delar ut tidningen lade in reklamblad inuti tidningarna. Jag ringde därför upp distributören och undrade varför. Jag förklarade nogsamt att jag har en stor skylt på dörren, där jag undanber mig all oadresserad reklam. Han försökte släta över det hela med att påstå att det ju kunde vara bra med lite reklam, så att jag inte missade några fina erbjudanden. Jag försäkrade då honom om att lappen på dörren inte var ett sätt att skoja med folk. Jag bad dem att ta ur reklamen, men si… det gick inte alls för sig. Jag frågade honom om han hade någon aning om hur mycket reklam det rörde sig om på sex månader, men han var inte medveten om den saken. Jaja, tänkte jag. Jag är ganska fast i en del av mina principer. Principen om att jag inte vill bära en massa reklam till soptunnan, är en sådan princip. Jag tycker att det är ett jävla slöseri med papper… och jag vill inte ha en massa potentiell regnskog på mitt hallgolv varenda dag när jag kommer hem. Så jag ringde därefter upp prenumereringsredaktionen och sade upp tidningen, efter två och en halv månad. De undrade varför, och jag förklarade det för dem. Tidningen är inte så bra, att jag inte kan leva utan den. Det måste bli ett stopp på all denna reklam.

Förresten har vi tiggarna som ringer igen. Okay om de ringer från ett företag som jag redan har affärer med. Då står jag i alla fall med i deras kundregister… men de andra??? Jag har registrerat mitt telefonnummer hos NIX-registret. Tyvärr så har det sprungit upp en uppsjö av nya företag som helt enkelt inte respekterar den frivilliga överenskommelse som finns mellan NIX och en massa fina företag. De ringer i alla fall. Hur skönt det än kan te sig, så blir det jobbigt i längden att be folk dra åt skogen, innan jag lägger på luren igen… för jag orkar inte vara respektfull mot tiggare som ringer vid okristliga tider och vill sälja prenumerationer på allt från kalsonger till tandborstar. Det är säkert jättefina människor som ringer och vill ha mina pengar, men det hjälps inte! Nasare, Bettlare och tiggare undanbedes bestämt!

 

0Avdelare

 

Jag satt förresten och softade lite på www.adlibris.se. Äntligen kommer det en ny bok översatt från Dan Brown, “Den förlorade symbolen”. Helt underbart, förutom att jag tycker att hans böcker kanske går lite väl snabbt att läsa, trots att de oftast är tegelstenar på över 500 sidor. Men det är ju bara för att hans böcker är så pass bra. Jag har läst att många, kanske bara kritiker i och för sig, tycker att det bara är tjocka kiosklitteraturböcker, att de inte är bra och att de är publikfriande och populistiska. Guess what? Med Dan Browns försäljningssiffror tror jag ärligt talat inte att han riktigt bryr sig. Han säljer som smör i solsken och folk har hans böcker i bokhyllorna, även de som inte läser särskilt mycket. Jag köpte Da Vinci-koden först. Jag tog boken i handen en kväll och började läsa den… klockan 7, följande morgon, hade lag läst ut den. Jag köpte sedan Änglar&Demoner. Jag tog även den i min hand och började läsa den en kväll. Tyvärr var jag tvungen att bryta vid hälften, för jag skulle upp och arbeta morgonen efter. Nästa kväll läste jag dock ut den. Sedan klämde jag I cirkelns mitt och Gåtornas palats, med samma hastighet. Det ska verkligen bli skönt att få uppleva ännu en bok från Mr Brown. Äntligen kommer den tredje boken om Robert Langdon.

 

0Avdelare

 

I går undrade jag om någon var intresserad av att lägga upp 20 miljoner dollar för en partikelaccelerator… nu har jag sett att det finns lite billigare saker, för dem som inte har råd med extravaganser alltså. 20 miljoner dollar blir ju ändå i grannskapet av 140 miljoner kronor. Kanske lite mycket att kasta upp på en tajt budget. Nä, då har jag sett en mycket billigare pryl som fortfarande kan göra dig till den coolaste farsan i kvarteret. Vad sägs om att “komma undan” med typ 55 – 60 mille, i svenska pengar alltså? För det facila priset kan du nämligen bli den lycklige ägaren till en tvättäkta Tyrannosaurus Rex; eller i alla fall det fossila skelettet av en sådan, en kvinna faktiskt. Den väntas gå under klubban på en auktion i USA den 3 oktober i år. Tjejen, som heter Samson, hittades i South Dakota 1987 och blev framgrävd fem år senare. Fossilet beräknas vara cirka 66 miljoner år gammalt. Så om du har vägarna förbi Venetian Hotel i Las Vegas den 3 oktober, och råkar ha spenderbrallorna på… varför inte klippa till? Gissa vad det skulle göra åt din image! 🙂 I och för sig så är hon cirka 4,5 meter på höjden, så du lär kanske
tänka på att bygga ut litegrann där hemma innan du kan ta henne med hem till dig!

 

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1152

1 kommentar

  1. Maria säger:

    Ingen styckeindelning, orkar inte läsa

Kommentera

%d bloggare gillar detta: