«

»

sep
18

Äntligen fredag!

Så har vi då kommit till slutet av denna arbetsvecka. Det kan inte ha undgått någon att det börjat bli kallare på nätterna nu. I morse då jag vaknade så var temperaturen bara dryga 7 grader. Nu blev jag i och för sig väckt ganska tidigt, faktiskt före sju. Det var en oförskämt pigg vän som var på väg till sitt arbete, och hon var lite pratsugen. Själv skulle jag inte vara på jobbet förrän klockan 14.00. Men jaja, det var bara att vakna, för jag råkar älska vännen som väckt mig. 🙂 Sådant råder man inte över. När vi var klara med samtalet så fick jag i alla fall somna om. Jag hade klockan på ringning, för jag skulle till en annan vän på lite förmiddagskaffe. Eftersom att jag varit uppe ganska länge natten innan, och pysslat med digitalprocessande av bilder, så var jag lite trött i hatten, även då klockan ringde. Jag kom i alla fall upp och knallade iväg på det inplanerade fikabesöket. Stärkt av en hel del kaffe, stack jag senare iväg till mitt arbete. Det var mycket varmare då, klockan 12.00. Då orkade kvicksilvret strax över +15.

På vägen till jobbet, stannade jag vid Posten Företagspaket, för att skicka tillbaka mitt gamla kabelmodém  till Tele2. Jag har uppgraderat till 100 Mbit statsnätskoppling. Då blev det gamla 24 Mbit-modémet överflödigt, då jag bytt uttag från kabelTVuttaget till ett särskilt nyinstallerat uttag för den snabbare kopplingen. Nu är det i alla fall gjort och det nya bredbandet fungerar alldeles utmärkt, trots det faktum att det är en internetleverantör vi pratar om. Det brukar inte flyta så här smärtfritt. Alltid är det något som strular, men hittills har det klaffat alldeles underbart! Det är jag mycket glad över.

Jobbet började med ett två timmar långt möte. Resten av dagen och den tidiga kvällen flöt på snabbt och bra. När jag var hemma igen kändes det som att kvällen flugit iväg. Det är skönt att hamna i ett flow när man jobbar; då tiden upphör och allt fungerar smärtfritt och utan motstånd; precis så kändes det att jobba under kvällen. Jag trivs visserligen alltid på mitt arbete, men vissa dagar känns ju alltid litet bättre än andra. Så är det ju.

 

0Avdelare

 

I går skrev jag om en lastbil, med timmer, som vält in i en villaträdgård, över en personbil och dessutom skadat en villa. Jag läste om en annan lastbil som också ramlat omkull. Denna gång utspelade händelserna sig i Alingsås. Det var en lastbil, med släp, som kanade iväg och blev ostyrsligt. Lastbilen åkte av vägen vid en bro över en gång- och cykelväg. Släpet stannade kvar på bron. Lastbilen, däremot, fullastad med bananer, kalvade ut över kanten och skramlade rakt ner på cykelbanan, och nästan rakt över en snubbe på cykel. Han undkom med livet i behåll, men nödgades fara med ambulans till lasarett för omplåstring. Bo Anderson, vid räddningstjänsten i Alingsås, säger att han inte vet hur nära det var att cyklisten hamnade under lastbilen, men uppger samtidigt att personen i fråga haft riktig änglavakt. Han var vid medvetande då han kördes iväg till lasarettet.

Ja, det är en säregen historia, det här. Man brukade leka “Ett skepp kommer lastat” när man var liten. Inte sällan var fartyget lastat med just bananer. Killen på cykel kom obehagligt nära att få förolyckas i en variant av den leken; “En lastbil kommer lastad!”, “Med vaddå?”, “Med bananer.” SKRAMMEL!!! Obehagligt att råka ut för, men vilken pryl att berätta på fikarasten på jobbet, eller för barnen; eller barnbarnen.

 

0Avdelare

 

Pengar är, som bekant, runda för att de ska rulla, har man ju hört folk säga, lite då och då. Ibland är det dock inte så bra att de rullar iväg. Några pensionärer i Vittsjö hittade en låda på hjul. En ganska stor låda. Den stod några meter från ett järnvägsspår. De försökte flytta på lådan, men den vägde för mycket; faktiskt runt 200 kilo… och var fylld med femkronor!!! Det fanns en namnskylt på lådan, och den upplyste om att lådan ägdes av ett säkerhetsföretag. De lyckades därmed spåra föraren till den värdetransport som tappat lådan under dess transport. Föraren uppgav att han hört en duns då han passerade järnvägen, men han hade aldrig kunnat föreställa sig att han faktiskt tappat den 200 kilo tunga lådan från transporten. Lådan återbördades till dess rättsmätiga kund, denna gång ordentligt fastsurrad. Värdet på lasten torde uppgått till cirka 100 000 kronor.

Det kan vara ett dilemma att låta samvetet råda hur man skulle göra i en sådan här situation. Om man skulle hitta en bunt sedlar så är det väl en sak… i alla fall om man inte kan härleda vart pengarna kommer ifrån… men hur skulle du gjort ifall du hittade två hundra kilo femkronor? Jag antar att man skulle fått betala böter för stöld, ifall man blev påkommen med att stjäla sagda låda och dess innehåll. Men det borde inte bli något problem, i alla fall inte ifall man får betala böterna i mynt.

 

0Avdelare

 

I dessa dagar är hälsa ett stort ämne, både att blogga om och att skriva om, i största allmänhet. Av någon anledning verkar maten på sjukhus alltid avses vara av en synnerligt smal variant. Kanske för dess smått patetiska utförande, presentation och innehåll. Detta har fått en patient i England att tröttna. Han har börjat knäppa kort på sina matportioner och lägger sedan ut bilderna på sin blogg och har startat leken “Hospital Food Bingo”! Läsarna av hans blogg får gissa vad som finns på de fotograferade tallrikarna. Otroligt nog är det ungefär bara hälften av de “tävlande” som lyckas med detta. Det finns egentligen ingen förklaring om vad hans matproblem består i, om han är missnöjd med portionerna storlek, dess kvalitet eller dess innehåll… eller smak. Han har dock haft den stora anständigheten att inte peka ut från vilket sjukhus bilderna kommer. Han är också noggrann med att berätta att han blir mycket väl omhändertagen, att vården är bra och att personalen är helt underbar.

Jag kommer ihåg ett tillfälle då jag befann mig med sambo, och hennes dotter, på Specialistmödravården avd 96D på Akademiska sjukhuset i Uppsala. En kvinna som vi brukade prata med ganska mycket, jag tror hon hette Marja, hade beställt Rotsakslåda till lunch. För säkerhets skull hade hon utnyttjat kryssalternativet, på beställningskupongen, som gav en och en halv portion. När maten levererades fick hon en tallrik med en kokt morot, en kokt palsternacka och två kokta potatisar… alltsamman plaskande i typ 3 matskedar tunn buljong. Hon var i ett ganska dåligt skick rent psykiskt och gick igenom en havandeskapsförgiftning. När hon såg mattallriken började hon storgråta. Lite senare, samma eftermiddag, såg jag henne med ett strålande leende på sina läppar. Det var då hon fick dagens besök. Det var hennes sambo som kom med en mycket stor påse med att fett M på… M s
om i Mc Donalds! Jag lovar att hennes leende satt på läpparna i flera dagar! Vad ska man säga? Mat och hälsa i all ära… men inget slår livskvalitet!

 

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1176

Kommentera

%d bloggare gillar detta: