«

»

sep
22

Skön helg…

All planering gick åt skogen för helgen. Och det var helt okay, i alla fall för min del. Det var otroligt underbart väder i lördags och jag var ute på fotosafari i grannskapet runtikring i min hemkommun. Jag hittade många fina saker som jag förevigade… även om “förevigande” inte längre är ett adekvat ord. En enda knapptryckning och bilden är ju borta för alltid. Vädret var i alla fall perfekt, och bortåt slutet av fotorundan så ringde nallen. Det var ena gitarristen i bandet, och han undrade om jag var sugen på ett “pysch-rep”. Ett Pysch-rep är som ett vanligt rep, med skillnad att man dricker Pysch när man repar. Pysch är öl. Jag svarade jakande och så blev jag tvungen att sätta fart för att, dels hinna vattna blommor hos mor och far, för de var bortresta över helgen och, dels för att hinna kasta i mig lite mat.

Nåja, jag kom ner till replokalen och så körde vi igång, i en lös konstellation. Jag fick hantera basen, vilket var bland det knöligaste jag gjort på länge. Det är verkligen svårt att lira bas, och sjunga. I alla fall om man ska göra det samtidigt. Ena gitarrkillen fick ta hand om bas-spelandet efter ett tag. En annan trummis hade tagits in för detta tillfälle, då vår originaltrummare inte hade tid. Vi spelade och drack öl i några timmar, och som jag minns det så gick det hyfsat… och det lät skitbra! Jo, det är sant. 🙂

Det blev inte så blodigt fyllerep, som det ibland kan spåra ur till att bli. Vi hade bara jävligt roligt. Men det är så det ska vara med musik. Den dagen det slutar vara roligt, då kommer jag att sluta upp med musik. Så enkelt är det. Det är en säkerhetsventil för själen. Slutar det vara roligt, då slutar också musiken att fylla sin funktion.

 

0Avdelare

 

På söndagen, då jag vaknade, så hade jag drömt en massa helkonstiga drömmar. Det handlade om en tjejkompis, som jag tyvärr inte har så mycket kontakt med längre, men som i drömmen var hos mig på besök. Hon hade importerat ett frysskåp från USA, och sedan fått det levererat hem till mig, där hon också befann sig. Jag lade märke till att handtaget verkade sprucket, och när jag tittade efter närmare så såg jag att det var fyllt med olika tabletter. Av någon anledning så visste jag att min kompis var ganska drogliberal och inte hade något emot att ta lite schyssta droger; hon är alltså inte på det viset i verkligheten. Av någon anledning så tog jag själv fyra tabletter och svalde ner. Jag tog alla andra piller och lade dem i en liten plastburk, för att sedan ge den till min tjejkompis. När jag räckte över burken med piller så såg jag att det kommit vatten i den och att alla tabletter är förstörda. Hon tyckte att det var ledsamt. Sedan upptäckte jag att det låg urinuppsamlingspåsar lite här och var i min lägenhet, och att min tjejkompis var urostomiopererad. Något jag aldrig tidigare vetat om henne; inte heller detta är med verkligheten överensstämmande. Men där vaknade jag i alla fall ur drömmen.

Jag upptäckte att låg jag på soffan. Jag tittade länge i taket och återupplevde drömmen, innan jag till sist klev upp. Jag har försökt fatta vad drömmen kan betyda, men jag känner mig mest förvirrad. Om någon är bra på drömtydning så kan ni väl hojta till? Jag kan påpeka att inte heller jag, är drogliberal. Jag är mot dem av princip; precis som den tjejkompis jag drömde om.

 

0Avdelare

 

Måndagen kom och gick också. Jag hade tänkt göra veckans första blogginlägg, redan i går. Planerna för det gick också de om intet. Jag slutade arbetsjobbet vid klockan 14. Jag hade planerat in en fika med en vän till den tiden. Vi satt och fikade länge och väl innan jag plötsligt lade märke till att klockan hade blivit runt halv sex på kvällen… och kom ihåg att vi skulle repa med bandet; alltså standardrep. Det var bara att lätta, susa förbi här hemma för att hämta textpärm och tamburin och sånt, och dra direkt till replokalen. Då jag kom hem, runt 22, fick jag fikabesök här hemma. Dagen flöt alltså på i det sociala umgängeslivets tecken. Och det var jätteskönt. Helgen har varit perfekt. Det har varit en skön helg.

 

0Avdelare

 

Provrörsbefruktningar är kniviga saker och ämnet är omgärdat av svåra etiska ställningstaganden. Jag har en kompis som tycker att alla sådana graviditeter är helt okay, under förutsättning att föräldrarna själv betalat för hela kalaset. Han anser att föräldrarskap är en gåva; ingen rättighet. Att det aldrig kan bli statens sak att betala för att någon ska få “rätt” att bli gravid. Själv tycker jag att frågan är mångfacetterad och svårpenetrerad. Det är lätt att hålla med den man pratar med för stunden; och det är svårt att slutgiltigt välja vilka argument som verkar vettigast. Självklart ska det inte vara staten som betalar prislappen för att någon ska bli med barn… eller? Pratar man med ett barnlöst par så delar man gärna deras åsikter.

Ibland händer det dock saker som kan ställa hela saken på sin spets. I USA har det inträffat en händelse som visar hur tokigt det kan bli. Ett par hade fått två barn. Därefter kämpade de i 9 år för att skaffa barn nummer tre. Det gick vägen med en så kallad provrörsbefruktning. Vid det tillfället sparades ett flertal embryon till framtiden. 18 månader senare var det dags igen. De embryon man sparat planterades in, mamman blev gravid för fjärde gången; lyckan var total.

Ett par månader in i graviditeten så fick föräldrarna ett chockbesked. Läkarna har gjort ett misstag; de har planterat in fel embryon. De bär på någon annans barn. Konsekvensen kommer att bli att de, helt enkelt, måste lämna barnet ifrån sig då det är fött. På grund av medicinska skäl kan mamman inte bli gravid en gång till.

Som det verkar så har de fått en bra kontakt med de “rätta” föräldrarna till sitt barn, men hur kommer det att kännas när barnet väl ser dagens ljus, och sedan skall lämnas bort? Som sagt… det finns många saker som kan ställa en enkel åsikt på huvudet. Det är ingen enkel fråga att ta ställning till.

 

0Avdelare

 

Med dessa ord lämnar jag dig, käre läsare, för denna gång. Dock vill jag komma med en uppmaning. Det är höst nu. Ljuset är på bortresande. Snart kommer det att vara mörkt, större delen av dygnet.
Så glöm inte bort att ta tillvara på hösten. Om solen är framme… gå ut! Njut av varenda droppe värme och ljus. Vi behöver solljuset mot våra kroppar och det behöver strömma in genom våra ögon. Det ger oss tillfredsställelse och hjärnan fungerar bättre av det. Våra kroppar tillverkar D-vitamin då de bombas av solljus. Detta, tillsammans med kalcium, stärker våra skelett och motverkar urkalkning, osteoporos; alltså benskörhet.

Det är också för vår själs skull vi behöver en närmare kontakt med ljuset, naturen. Vi kommer från naturen. Vi kommer alltid att trivas och må bra då vi vistas i den. Så när vädret tillåter… gå ut. Gå ut och andas. Andas liv! Andas ljus!

 

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1258

2 kommentarer

  1. Sandra alias Märta säger:

    Andas ljus så ofta jag kan, gärna ute i skogen, bra att ha hund, då måste man ut oavsett=) Utan mina dagliga promenader skulle min kropp kännas som en 90 åring(istället för en 70-åring;))
    håller med dig(som vanligt?;)) om ofrivillig barnlöshet och svårigheten att kunna bestämma sig för vad som är rätt. Jag lider verkligen med de som inte kan få barn. Men vem ska betala?

  2. stefanblixt säger:

    Det var enklare förr; kanske inte bättre, men i alla fall enklare. Antingen så gick det, eller så gjorde det inte det.

    /Stefan

Kommentera

%d bloggare gillar detta: