«

»

Sep
26

Lördag, hela dagen…

Så blev det då äntligen lördag igen, med allt vad det innebär. Veckan har varit fylld med arbete, med egentligen bara fredagen som ledig dag. Jag har en del arbete under helgen också, men med de hackiga tider man får stå ut med som personlig assistent så blir det en del hemmatid också. Nåja, jag trivs med den oregelbundenheten i arbetet. Att hela tiden arbeta oregelbundna tider i ett oregelbundet arbete med oregelbundna människor… det ger en extra tillfredsställelse. Det ställer ganska höga krav på anpassningsförmåga, men det anser jag att jag har. Jag borde ha det i alla fall efter dryga fem år med samma arbetsbefattning. Och det känns fortfarande som att jag landade alldeles rätt då jag blev anställd. Förhoppningsvis är detta mitt sista arbete. Om jag får hoppas, så är det på det viset i alla fall, för maken till arbete som fått mig att utvecklats så mycket som människa, det har jag aldrig tidigare varit med om. Att arbeta som personlig assistent är något som alla borde få chans att prova på. Eftersom att man arbetar och gör saker enkom för någon annans skull, och är ett lite uppoffrande arbete i sin egenart, så är det väldigt utvecklande på det personliga planet.

 

0Avdelare

 

Jag hade tänkt stanna inne i går, men nyfikenheten drev mig ut på gatorna. Det susade förbi en massa brandbilar här utanför, och jag hörde att sirenerna stängdes av alldeles i närheten. Morsan hade sagt att det stod en form med kålpudding, med mitt namn på, hemma hos henne. Jaja, tänkte jag, jag kan ju ta cykeln bort till mor & far då… och kanske samtidigt råka kolla lite på vad som orsakat utryckningen. Som tur var så verkar det ha varit ett falsklarm… eller typ en överkokad kastrull eller nåt, för det var lugnt, och det var bara en brandbil kvar på platsen, och den gjorde sig redo att lämna, just när jag kom på cykeln. Nåja, jag var i alla fall utomhus och kunde notera att solen stod som spön i backen. Det var riktigt skönt ute. Jag stack till mor & far. Det var bara farsan hemma, för morsan var på dagstripp till Värmland. Jag tänkte att det kunde vara lika så skönt att , i så fall, stanna kvar och göra farsan sällskap vid matbordet; hellre än att bara hämta matlådan och äta upp maten hemma. Efter mat och lite pratumgänge så drog jag i alla fall vidare. Här ser man förresten vad tutande brandbilar kan leda till, för på hemvägen såg jag att balkongdörren hos en vän stod på vid gavel. Aha, tänkte jag, som började känna av kaffetarmen, och stannade till och ringde på dörren. Klart det fanns kaffe, fick jag veta, och så fick jag dagens roligaste överraskning. En av mina absoluta favoritmänniskor, Elisabeth, var där. Det var så trevligt att få en anfallskram och sedan prata lite skit med henne, när hon ändå var där på besök. Efter det sammanträffandet blev hela dagen som en glad operett. Med lite tur hinner jag träffa henne lite till, innan hon åker hem till sitt igen.

 

0Avdelare

 

Så, vad händer i världen då? Ni vet den stora världen, utanför den lilla håla där vi alla bor. Jag kan, bland en del annat, konstatera att Susan Atkins har avlidit, 61 år gammal. Hon avled på grund av hjärncancer. Susan Atkins var en av de som tillsammans med Charles Manson först blev dömda till döden, och senare fick straffen omvandlade till livstid i fängelse, för flera bestialiska mord. Bland annat mördade de den höggravida skådespelerskan, Sharon Tate, maka till Roman Polanski. Under sin tid i fängelse, 38 år, har hon vid upprepade tillfällen ansökt om nåd, och samtidigt bett offrens familjer om förlåtelse; något hon aldrig fick. “ – Jag kommer att be för Atkins själ när hon drar sitt sista andetag men tills dess tycker jag att hon ska fortsätta att hållas bakom lås och bom”, sa Sharon Tates syster Debra Tate den 2 september då Atkins ännu en gång bad om att släppas fri.

Förra året fick Susan Atkins diagnosen hjärncancer och efter en operation blev hon förlamad. Sista gången hon uttalade sig offentligt var den 2 september då hon för trettonde gången bad fängelseledningen om att släppas fri. “ – Jag har syndat mot Gud och allt vad det här landet står för”, sa hon då. I tisdags, den 22 september, avled Susan i California Institution for Women i Frontera, USA!

 

0Avdelare

 

I Polen har de tröttnat på pedofiler och skandaler med pedofilringar. Man kommer inom kort att, förmodligen i alla fall, anta kemisk kastrering av dömda sexförbrytare som en del av straffet. Det kommer inte att finnas någon frivillighet i straffet, utan det är obligatoriskt. Detta kommer att vara en enorm uppskärpning av de straff man tidigare praktiserat i liknande fall. Förslagen upprör en del kritiker inom EU, men lagförslagen rör bara Polen på nationell nivå, och då kan inte ens EU lägga några hinder i vägen. Bara i år har Polsk polis gripit 322 misstänkta pedofiler.

Jag har nästan svårt att, sammanhängande, torgföra min personliga åsikt i den här frågan, för den väcker ett sådant förakt inom mig. Ett förakt mot vuxna personer som kan förmå sig att göra något liknande mot en annan människa; och då speciellt mot barn. Kastrering är helt okay, även i mitt tycke, men att bromsa vid medicinska preparat, som bara ger en effekt tillfälligt under själva behandlingen, känns lite brunt. Ett snabbt jobb med skalpell och en slangstump så är problemet åtgärdat lika permanent som den skada de åsamkat sina offer! Min uppfattning om rättsmätiga straff kanske är lite medeltida, men jag ser det mer som ett problem som behöver korrigeras, rättas till. Jag tycker att humanitetsfrågan faller lite på sin egen orimlighet då de själva inte visat någon humanitet mot de underåriga offer de skördat under sin gärning!

 

0Avdelare

 

Nej, gott folk. Nu har jag uppfyllt min bloggärning, även denna dag. Med lite tur har du bra väder, och det börjar bli hög tid att försöka njuta av den lilla värme som finns kvar. Inte fan ska du väl sitta inomhus och läsa det jag tjatar på om. Nej, gå ut i naturen, om du kan. Passa på att njuta. Om du så bara kan ta dig ut på balkongen så passa på. Snart är det ruggig kall vinter, och då är det för sent. Värmen kommer tillbaka, snart nog… men den tid den är borta kommer för alltid att kännas som alltför lång. Passa på att älska din omgivning. Njut av den, och den värme som är i flyende. Tag den till vara så ofta du kan!

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1298

1 kommentar

  1. Sandra alias Märta säger:

    Jag är också medeltida i min uppfattning vad som bör göras med pedofiler, dock kan jag tänka mig att straffet för de varelserna ska vara ännu hårdare.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: