«

»

sep
28

Fortfarande måndag

Så kom jag i alla fall ut på den därna promenaden. Jag funderade lite innan jag stack iväg, om det verkligen skulle vara nödvändigt att dra iväg så där jäkla långt som jag brukar, bara för att ta några bilder… jag tänkte att det inte borde vara det. Jag stack iväg ut, till fots, i mitt direkta närområde och en liten bit till utanför det. Det hela renderade i drygt femtio helt acceptabla exponeringar. Med lite efterarbetning i PaintShop Pro så fick jag dem precis som jag ville ha dem. Precis så som jag ser hösten, när jag blundar och tänker på den. Dagen rullade på och efter lite mat så tyckte jag att jag hade gjort mig väl förtjänt av lite vila i soffan. Sagt och gjort, jag lade mig till rätta och slog på en lagom rulle – Star Trek Genesis – The return of Spock. Jag visste att jag skulle få fikafrämmande litet senare, så jag passade på att blunda lite i takt med att minuterna passerade och vintern ryckte närmare.

Till sist ringde det på dörren och en arbetskamrat, tillika helt vanlig kamrat, kom för en stor balja kaffe. Vi drack den Gudagivna drycken och tittade lite till på Star Trek. Sedan följde han med mig ner till replokalen. Där följde ett dunkande och ett rasslande i ett par tre timmar, innan vi, till sist, var nöjda. Dagen har varit underbar, vädret perfekt och jag har fått mina höstbilder igen. Nästa fotosession lär bli i helgen, för jag arbetsjobbar alla dagar fram till och med fredag nu. Jo, vädret ja… när vi stack hem från replokalen, runt klockan 22… då regnade det så det stod härliga till. Men tja, det är ju ändå höst. Det hör väl till, antar jag. Bilderna från i dag kommer förresten att läggas upp på bloggen, under flik Div. Bilder, precis som brukligt. Det kan dröja någon dag tills jag hinner posta upp dem bara. Håll ut.

 

 

0Avdelare

 

Nå, då tycker jag faktiskt att det är dags att, ännu en gång, blicka ut genom fönstret… fönstret mot nyhetsvärlden. Vad kan man då se när man skådar mot den horisonten? Jag skådar i min kristallkula och ser att en mager, smutsig och undernärd kille, 14 år gammal, med kroppen full av ärr, iförd endast ett par alldeles för stora shorts, klivit fram till en säkerhetsvakt i norra Oklahoma City, USA. Han sade att han var hungrig och att han inte hade ätit någonting på över en vecka. Myndigheter underrättades och en obehaglig historia rullades upp. Två personer är tagna i fängsligt förvar och ser fram emot en rättegång med tjugo åtalspunkter. Den magra lilla killen påstås ha hållits inlåst i en lägenhet med sin mamma och mammans pojkvän, i över fyra år. Den största delen av den tiden har pojken hållits inlåst i en garderob. Pojken har under tiden blivit slagen, piskad och torterad av både mamman och hennes pojkvän.

Det händer ju faktiskt att man, lite då och då, läser om sådana här, och liknande, händelser. Jag kan helt enkelt inte fatta hur sådant här kan få hända. Jag vet ju att vi är en bit in i tvåtusentalet, men när man läser om sådana här historier så kan kallt konstatera att vissa saker helt enkelt inte utvecklats sedan medeltiden. Bland annat är barnen fortfarande inga egna individer, utan föräldrarnas absoluta tillhörigheter bara. FN-s barnkonvention verkar vara någonting, skrivet på papper, lämpat mest till att dra sig i rumpan med. Man kan i alla fall tro det när man läser om fall efter fall där barn blivit utsatta för den mest omänskliga behandling tänkas kan. Jag mår så jävla illa när jag läser om sådana här saker. Det skrivs egentligen alldeles på tok för lite om barn. De hamnar i skymundan i nyhetsflödet; som om vi glömt vad som är viktigast i den här världen. Vi måste prata mer om allas våra barn, och vi måste värna om dem. De är ju, trots allt, vår framtid.

 

0Avdelare

 

Vad ska vi egentligen tro om den mytomspunna svenska Anna Anka, gift med sångaren Paul Anka? Hon verkar så extremt självupptagen, samtidigt som hela hennes existens verkar gå ut på att vara Paul till lags. Hon har dessutom påstått att hon kommit tvåa i Fröken Sverige 1993… men det året kom Victoria Silvstedt tvåa. Faktum är att Veckorevyn, som då arrangerade Fröken Sverige, kan konstatera att Anna Anka aldrig varit i final i den tävlingen. Däremot har en fotograf berättat att Anna Anka varit med i tävlingen Fröken Skåne. Men hon kom inte ens tvåa i den tävlingen heller. Det verkar skrivas spaltmil om den här kvinnan. Ärligt talat, efter att ha sett henne på TV, så förstår jag helt enkelt inte hysterin. Hon verkar vara typiskt amerikanskt överspänd och i ständigt jakt efter pengar, mer bling bling och med uppmärksamhet. Men som jävla tur är så kan jag både byta kanal och stänga av min TV, så det praktiserar jag nu när Mimmi Pigg… förlåt Anna Anka är med i rutan.

 

0Avdelare

 

 

Roman Polanski har förekommit på löpsedlarna de senaste dagarna, faktiskt för två olika saker, båda handlar om brott. Dels så avled Susan Atkins härom dagen i hjärncancer. Hon var en av de personer som mördade Roman Polanskis fru, Sharon Tate, i början av 70-talet. Den andra anledningen till rubriker om Roman är att han gripits och begärs utlämnad till USA för ett 31 år gammalt sexbrott, där han anklagas för våldtäkt mot underårig alternativt sexuellt utnyttjande av underårig. Detta har hängt över hans huvud under ganska många år och han har aldrig återvänt till USA efter anklagelserna. När han vann en Oscar för filmen The Pianist 2003 åkte han inte dit, utan mottog priset genom någon annan. Nu är han i alla fall, på amerikansk begäran, gripen och förhandlingar om utlämning kommer att inledas snarast.

 

0Avdelare

 

Så, jag tror att jag stoppar där, Det är kväll och jag sitter här med en balja kaffe; lagom söndersjungen och lite hes. Jag har en förkylning i kroppen som inte riktigt vill bryta ut. Jag känner mig frisk, men näsan rinner, jag nyser lite då och då… förutom dessa symtom så verkar det lugnt. Jaja, bara jag slipper sjukskriva mig så är jag nöjd. Det är iofs skönt att vila då man är sjuk, men om jag inte behöver, så jobbar jag mycket hellre. Det kan ha att göra med hur mycket pengar man förlorar vid en sjukskrivning. Naturligtvis är jag hälsosamt snål. Det är sådana principer som håller en riktig man på fötter, för blotta tanken på att inte själv kunna bidraga till min egen försörjning får mig att känna
mig extra sjuk. Det är en verklighet som skulle vara mycket jobbig att bära.

 

Hej och hå… nu ska jag duscha… om jag bara orkar. Jag tror att det kanske eventuellt är lite synd om mig just nu… *snyter näsan*

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1310

Kommentera

%d bloggare gillar detta: