«

»

okt
01

Torsdagstankar

Jag har alltid varit en väldigt troende man. Jag tror på att vi blivit skapade av någonting, oerhört mycket större än oss själva. En kraft utanför vår egen räckvidd. Jag är inte Buddhist, jag är inte Muslim… jag är inte Kristen… jag tror faktiskt inte på någon av de stora religionerna. Jag gick ur Svenska Kyrkan, samma dag som jag fyllde 18. Jag såg ingen mening med att vara med då jag ändå inte är Gudstroende; inte enligt den Kristna läran i alla fall.

Jag ser mig själv som en mycket andlig och närvarande person. Jag lägger märke till saker. Till exempel skulle jag aldrig kunna tillhöra den Svenska Kyrkan igen, oavsett vad som händer; därför att jag lägger märke till saker. Jag tror, i och för sig, på kristna värderingar, så som levnadsregler; “Du skall icke… “, och så vidare. Men Kyrkan, som institution, fungerar mest bara i tanken. Organisatoriskt okay… men företrädarna?

Som jag ser det är Kyrkan nog ganska okay, men dess värv och goda sidor kommer för alltid att vara skuggade av personer och händelser som är av det oädlare slaget; de ruttna få! Lite som MC-gängens märke “1%”, som syftade till att cirka 1 % av anhängarna gav alla andra ett dåligt rykte i och med sitt uppträdande som ambassadörer för de sina.

 

0Avdelare

 

Jag kommer ihåg för en del år sedan. Jag kände en person som hade sökt upp sin gamla konfirmationspräst för själavårdande samtal. Hon hade hamnat mycket snett i livet och behövde en kompass. Hur det nu blev så förförde han henne… efter det krävde han sex vid varje träff. Kvinnan var för tiden allt för svag för att säga nej. Efter ett tag uppdagades det att kvinnan var gravid. Prästen hade inget val än att bekänna färg inför sin lagvigda hustru. The shit hit the fan… tidningar blev inblandade och skandalen var ett faktum. Biskopen för stiftet kallade kvinnan till sig för att utröna vad som hade hänt. Domkapitlet sammanträdde och deras dom föll mot prästen. Domen blev en liten klatch på handleden och sedan avskrevs målet för deras räkning. Han fick behålla sitt arbete som församlingspräst; ja, ända tills rykten började spridas och hans kyrka plötsligt stod gapande tom på söndagarna. Kyrkans lösning blev att prästen fick förflyttning till ett annat stift och en ny församling. Samma sak återupprepades. Snart var även denna kyrka tom på söndagarna. Vad som hände efter det vet jag inte.

 

0Avdelare

 

Efter de händelserna började jag se små notiser, lite här och var, som alla handlade om Kyrkan och dess företrädare, och hur “de gamla gubbarna” höll varandra om ryggen och skyddade varandras positioner; ett regelrätt gubbvälde.

I dagens nätupplaga av Aftonbladet står det om en kyrkopolitiker som i flera år våldtagit sina barnbarn medan han tvingat dem att kolla på porrfilm. Den här gången har det konstaterats ett riktigt brott och gubben (70-årsåldern) är dömd till fängelse i fyra år. Det ska bli intressant att se ifall han kommer att få behålla sitt arbete eller inte.

Även om jag skulle revidera min tro och inse att den Kristna Guden var den Ende och den Sanne så skulle jag aldrig få för mig att åter gå in i denna gubbstyrda organisation, som så ofta håller de sina om ryggen, trots att förtroendet borde vara både förbrukat och brutet. Prästkappan har skyddat mången tvivelsaktig präst genom århundradena. Som tur är så har Kyrkan tappat litet av sitt grepp runt folket.

 

0Avdelare

 

Den 1 januari år 2000 skildes kyrkan från staten och slutade vara en statskyrka. Beslutet togs vid ett kyrkomöte, och sedan av riksdagen, redan 1995. 40- och 50-talisterna, som ofta kände sig tvingade till religionsundervisningen i skolan, förde inte tankar om religion vidare till sina barn. Generation X (födda efter 1960) och millenniegenerationen (födda efter 1980) har alltså inte fått någon religiöst präglad uppfostran. En ökad invandring har fört med sig att andra religioner har fått starkt fäste i Sverige. Kristendomen har fått stark konkurens, och tappat sin självklara ställning. En undersökning 1991 visade att ca 73 % av svenska kyrkans medlemmar känner liten eller ingen samhörighet med kyrkan. Siffrorna efter sekulariseringen lär inte ha blivit bättre.

Ofta har det ansetts att svenskar har blivit ett ogudaktigt folk som alltså tappat sin gudstro. Sekulariseringsprocessen verkar dock ha stannat av och ersatts av en ny företeelse som kallas för sakralisering. En nyligen gjord undersökning visar att intresset för religion ökar; tvärtom vad man tidigare trott. Detta, visar undersökningen, beror inte på den ökande mängden invandrare. Tvärtom måste man dra slutsatsen att svenskar som ännu inte fyllt 40 år i dag är lika intresserade av religiösa frågor som de som är äldre än 40 år. Detta är ett trendbrott i vårt samhälle. Det är dock inte den grupp som tror på en personlig Gud, som exempelvis i kristen bemärkelse. Den gruppen är i stort sett förändrad. Vad som ökar är istället tron på något slags andlig makt i tillvaron, även om man inte har någon mer specifik uppfattning om hur denna är beskaffad.

Det är viktigt att betona att det som gjort en ”come back” är intresset för religionen, inte ett religiöst beteende. Det är heller ingen ”påkristning” av Sverige. Det man ser är mer en pågående utveckling i form av en ”sakralisering”. Sekulariseringen har stoppats upp och utvecklingen går åt motsatt håll, men alltså inte mot en återgång till kristen tro utan mot ett större allmänreligiöst intresse.

Det finns flera teorier om vad som ligger bakom det ökade intresset för religion. En av de troligare förklaringarna hänger samman med sekulariseringen i den första bemärkelsen, alltså med avskaffandet av kyrkosystemet och den obligatoriska kristendomsundervisningen i skolan. Enligt somliga sociologiska teorier växer intresset för religiös tro när livsåskådningsmarknaden blir fri. Alltså, ju mer det finns att välja på, desto mer verkar också efterfrågan öka.

Slutsatsen blir alltså: Håller vi på att bli ett ogudaktigt folk i Sverige? Nej, snarare tvärtom; men vi söker oss bara oftare till andra företeelser än kristendomen.

 

0Avdelare

 

Med tanke på det ovanstående är det synd, i alla fall ur ett kristet perspektiv, att kyrkan fortfarande försöker vara konservativ och gubbstyrd. Den måste bli folkligare om den ska överleva alls på sikt. Det är folket själva som kan bli kyrkans räddare, genom att ta den kristna traditionen och utöva den på ett folkligt sätt. Eller så kanske fler och fler gör som jag – lämnar kyrkan. Sänder en signal genom kyrkomaktens korridorer att det inte längre är okay att de själva försö
ka handskas med sina opassande präster, och andra medarbetare; inte okay att längre mörka, hyscha och “lägga locket på”. Det är kanske dags att de kastar avskrädet dit där det hör hemma, på offentlighetens bål! Rensa upp i den Svenska Kyrkan och gör den folklig igen!

 

/Stefan, vars näsa inte längre rinner. SKÖNT! Känner mig frisk; somatiskt i alla fall. 🙂

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1347

2 kommentarer

  1. Sandra alias Märta säger:

    Kyrkan försöker väl modernisera sig lite?!

    1. stefanblixt säger:

      Japp! Minilite! 🙂

      /Stefan

Kommentera

%d bloggare gillar detta: