«

»

Okt
20

Tisdag 20 oktober 2009

Jag sitter här och lyssnar på riktigt goo och mysig musik. Nostalgin går högt i taket just nu, för jag poppar ett gammalt synthband som hette Visage. Den gamla hederlige Midge Ure, från Ultravox, lyckades med ett konststycke som inte så många andra gjort, vad jag vet i alla fall. Han var med i både Ultravox och Visage, och båda banden hade en listhit… samtidigt. Året borde ha varit runt 1980. Jag vet att jag är en gammal stoffil, som ofta pratar om de gamla tiderna, men det var ju ändå då jag växte upp. Det är ju JUST de åren som räknas, för mig. Midge Ure hade i alla fall en hit med Ultravox, och låten Vienna. Samtidigt släppte gruppen Visage, också med Midge Ure,  en platta, med låten Fade To Gray, som alltså också gjorde en klättring på låtstegarna, runtom i världen. Midge Ure spelar gitarr och var också inhoppare åt Thin Lizzy, under en turné. En riktigt aktiv kille det där.

 

VISAGE – FADE TO GRAY

VISAGE – MIND OF A TOY

 

I går scannade jag en bunt bilder på en gammal brutta jag var ihop med runt 1984. Hon var jätteglad över bilderna, och hon fick en nostalgitripp utav bara fan. Hon tyckte att det var jätteroligt att se alla gamla bilder, och tyckte samtidigt att det var ganska remarkabelt att jag fortfarande hade kvar bilderna, runt 25 år senare. Tja, jag är en samlare och har aldrig tyckt att det är svårt att spara på saker. Det är ju bara att låta bli att kasta bort dem. Hur svårt kan det vara?

Var gång jag har flyttat så har jag rensat ut en del saker, som jag kastat. En del saker har jag dock alltid sparat. Fotografier är en sådan sak som jag aldrig skulle kunna förmå mig att kasta bort. Jag har upptäckt att just fotografier har en enorm genomslagskraft för mitt minne. När jag ser vissa bilder så är det som att sparka in en dörr bland minnesbankarna, och så minns jag plötsligt omständigheterna runt bilden och allt som hände i samband med bilden. Ofta kommer jag ihåg mycket mer än så, som inte är fångat i själva bilden. Det är mäktiga verktyg som hjälper en att minnas… för om minnet plötsligt sviker oss… då förlorar vi hela vår historia; och det vore fruktansvärt.

 

0Avdelare

 

Jag har upptäckt att vissa Communitys på nätet fungerar som förstärkare till minnet. Den starkaste, för mig,  just nu är Facebook, i och med att jag har en hel del personer på min “vännerlista”. En hel del av vännerna där kommer med lång historia. Vi har känt varandra länge… eller för länge sedan. Det är underbart att plötsligt få tillfälle, och möjlighet, att få kontakt igen. Ofta är det personer som jag både saknat svårt, och undrat mycket över vart de tog vägen.

 

0Avdelare

 

Jag vet inte vad som ligger bakom min iver att pussla ihop så mycket av min historia. Jag känner mig inte otrygg på något vis. Inte vad jag vet i alla fall. Men kanske det är en osäkerhet rörande vårt ursprung som styr oss alla. Det vi varit med om under vår vandring tenderar vi att förstärka, antingen för att lära oss vad vi skall undvika… eller för att trygga vårt behov av trygga minnen från vårt ursprung. Vi tronar på minnen. I alla fall gör jag det. Jag är en obotlig nostalgiker. Kanske därför jag har så svårt att släppa taget runt folk ibland. När jag saknar någon, så saknar jag oftast den personen för all tid.

De personer jag saknar mest är de som var med under min uppväxt. De som var “vapenbröder” eller “vapensystrar”. Det sociala kontaktnätet var stort, mest på grund av att vi var en hel del personer som spelade musik i olika band. Det var nätverkande, före den tid då datorerna invaderade våra hem.

 

0Avdelare

 

Jag kommer ihåg när jag såg den första hemdatorn, med egna ögon. De såg ut lite hur som helst faktiskt; en del riktigt roliga, andra hiskeligt fula. Det fanns ingen standard, på den tiden, eller någon enhetlighet. Alla försökte bli rika på sin manick, och sitt egna speciella standard, som inte passade tillsammans med någonting annat här i världen. Eftersom att det inte förekom något standard bland hemdatorerna så kunde ingen maskin “prata” med någon annan maskin. Det blev ett startskott till en tid då många började isolera sig. De som gillade Spektravideo (en dator) höll sig mest med likasinnade. Så gjorde också de som gillade ZX80, ZX81:an och ZX Spectrum. Sen kom det en dator från IBM, som liksom satte standarden för hur en dator skulle se ut och hur dess arbetssätt skulle se ut. Standarden den satte kom länge att kallas för IBM-kompatibel. IBM var en av de största aktörerna på marknaden, på den tiden. Alla ville anpassa sina manicker så att de kunde fungera i en miljö där IBM-maskiner arbetade.

Plötsligt exploderade datormarknaden. Alla datorer skulle plötsligt kunna snacka med varandra och program började dyka upp som inte bara kunde köras på en enda maskin. Isoleringen bröts. När Internet såg dagens ljus ökade kravet på kompatibilitet.

Plötsligt kan alla datorer snacka med varandra och alla sitter hopkopplade i samma enorma nätverk, Internet. Nu kan vi plötsligt börja söka efter alla vänner som försvann under 80-talet. Nu har vi plötsligt verktyg för att orka hålla kontakt med så många som möjligt, helst samtidigt. Nu kan jag sitta och scanna bilder som knäpptes under min uppväxt, och jag kan ofta spåra personer som försvunnit längs vägen… och återknyta kontakten med dem genom att sända bilder till dem… bilder från tiden då vi var unga… och så händer något. Kontakt uppstår och så börjar vi återknyta kontakter igen, vi nätverkar med personer vi redan nätverkat med, tidigare.

 

0Avdelare

 

Nu börjar alltså det andra kapitlet, det digitala. Nu duger det inte att bara ringa och prata med varandra längre. Nu måste vi ansluta oss till varandras hemsidor, internetprofiler och vännerlistor. Vi som tappade bort varandra i den analoga världen måste nu lägga till varandra i den digitala. Det är inte utan att jag saknar den tiden då folk ogenerat ringde på varandras dörrar, utan att först vare sig blogga om det, skicka mail eller SMS. Det var innan vi började spendera vår fritid farmför en TV- eller datorskärm.

 

 

ULTRAVOX – VIENNA

ULTRAVOX – HYMN

 

 

/Stefan, som önskar er fett med väder. Ni vet… det där som finns utomhus!

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1542

Kommentera

%d bloggare gillar detta: