«

»

okt
21

Onsdag 21 oktober 2009

I går var jag helt ledig från arbetsjobbet. Det var riktigt skönt faktiskt. Jag sov till typ 11, och sedan fixade jag lite frukost. Jag segade omkring ett tag innan det var dags att sätta fart med den dagens bestyr. Jag hade fikafrämmande av en gammal polare från förr. Det var riktigt trevligt. Under kvällen softade jag och pratade en del i telefonen, och så chattade jag lite med vänner. Det tycker jag är trevlig sysselsättning. Det är skönt att kunna hålla kontakten med folk, samtidigt som man lagar mat, knallar omkring i kalsonger och i övrigt mest liknar en lodis. När man pratar med någon som inte befinner sig i samma lägenhet så gör det heller inget att man råkar ha en dålig hår-dag, eller ens ett dåligt hår-år… fan man behöver inte ens ha hår.

 

0Avdelare

 

Det är oerhört bekvämt med telefon och dator. Om man har kontakt med en massa personer eller inte, spelar ingen roll. Man styr fullständigt tillgången till sig själv, bokstavligen med sina fingerspetsar. Vill man inte vara anträffbar så kan man ställa sig som “upptagen” på sina kommunikationsprogram i datorn. Telefonen är lika lätt. Man kan alltid hävda att man inte hört att det ringde, eller att man hade signalen avstängd sedan ett tidigare tillfälle, och att man inte kommit ihåg att slå på den igen.

Över huvud taget så ger dessa kommunikationsverktyg oss en känsla av att alltid kunna bli nådda, gärna i livets alla situationer. Samtidigt styr man själv om man vill bli nådd eller inte. Jag känner folk som nästan aldrig svarar i sin telefon, trots att jag vet att han/hon har flera stycken telefoner. Som regel så svarar jag alltid i telefonen, förutsatt att jag hör den. Det förekommer faktiskt tillfällen då den omgivande ljudvolymen gör att jag inte hör telefonen. Tyvärr har alla regler sina undantag!

Samtidigt som vi har blivit enklare att nå, så har det också inneburit att en del människor skaffat sig fler kommunikationskanaler att blockera. Först har de skaffat en telefon. Sedan kom det in ett par mobiltelefoner i bilden. Datorn pryder nu sin plats i de flesta hem. Då har vi tre verktyg. Undergrupperar man sedan kanalerna så har den vanliga telefonen en kanal, röstkommunikation. Mobiltelefonen har fler, röst, SMS, mail och ibland en chatfunktion. Sedan kommer datorn, med sina möjligheter. Den klarar chatkommunikationer, både i realtid och i komprimerat läge. Med andra ord borde det egentligen inte finnas några ursäkter för att inte kunna bli nådd… annat än att man satt i möte, inte hörde telefonen eller någonting annat.

Med ovan stående listning över funktioner och möjligheter så är det väl så att påståendet att vi skaffat dessa hjälpmedel för att enklare kunna bli nådda, egentligen är kvalificerat struntprat. Möjligen har vi sett till att vi kan bli störda av andra, på fler ställen. Samtidigt värnar vi om vår rätt att få vara ifred. Alltså vägrar vi fortfarande att svara ibland då det, t.ex, ringer. Vi vill inte bli störda då vi betalar i kassan på ICA, men att lämna telefonen hemma då vi åker, eller bara att låta den ligga kvar i bilen… nja, det är svårt. Vi kan ju missa ett samtal, som vi i alla fall inte vill besvara.

Kanske är det mer att vi vill veta om ifall någon vill nå oss. Att vi vill kroma oss lite i ljuset av att vi är eftersökta, att någon vill något… med just oss? Vi plockar gärna med mobiltelefonen, för att se ifall vi missat något, eller för att se efter om den är igång; för den har ju inte pipit på länge??! Sedan, när den faktiskt piper efter vår uppmärksamhet, så stryker vi vårt hår bakåt, ser lite viktiga ut, och säger… “ – Nja, jag tar det där senare. Jag ringer tillbaka när jag har tid!!?” Som om att alltihopa bara är olika rekvisita för att vi ska kunna visa vår omgivning att vi är eftersökta, behövda och lite viktiga. Och kanske är det så, för vi har så svårt med tanken att vi kanske inte betyder lika mycket som vi tror att vi gör; för andra alltså.

 

0Avdelare

 

Facebook har blivit en flitigt använd sida för många ändamål. Dels är det en enkel sajt att lägga upp och dela ut bilder till sina vänner. Det är en skoj sida att förströ tid på, för just tidsförströelsen verkar vara det viktiga här. Man kan skicka hjärtan, rosor, andra blommor, vattenballonger, presenter, husdjur, hälsningar och en hel del andra helt onödiga saker till varandra. Vidare kan man skriva till varandra på olika sätt, skicka privata meddelanden med mera. Man kan dela med sig av länkar och… tja, ni ser ju? Ännu har jag inte skrivit något man inte kan klara sig utan. Men det är roligt och många vuxna hänger där.

Vissa skolor i England har upptäckt att Facebook är en alldeles utmärkt plattform för att meddela sig med sina elever. Man använder det för att meddela om deadlines och för att skicka meddelanden till eleverna, som samtidigt kan använda det för att skriva tillbaka, t.ex. för att ställa frågor till lärare. Skolorna sänder länkar till instuderingsfrågor och så vidare. En kul effekt av detta användande av modern kommunikation är att antalet avhoppade elever har minskat, drastiskt. Varför det blivit så är det ingen som vet. Man vet bara att det fungerar, och ska man använda Facebookterminologi, så tror jag att skolorna gillar detta!

 

0Avdelare

 

I dag kommer veckans räddning förresten. Det är ju onsdag, och vad händer på onsdagar? Jo, det är ju dagen då Nationalencyklopedin levereras med Expressen. Detta lysande initiativ. Före dessa böcker, samlade jag tolv DVD-rullar i serien The World At War”, som också är en lysande succé; tidigare visad i svensk TV. Jag hade aldrig trott att jag skulle komma att tycka att en dagstidning bidrar till folkbildningen. Aftonbladet har sina varianter, men jag kan inte tycka att serien Sopranos är speciellt folkbildande, hur bra serien än är. Jag är väl helt enkelt mer frälst i dokumentära kunskaper. I dag är det i alla fall dags för Nationalencyklopedin… dessutom får jag träffa min underbara kiosktant! Dagen är räddad… dubbelt upp! Faktiskt!

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1549

Kommentera

%d bloggare gillar detta: