«

»

Okt
26

Måndag 26 oktober 2009

Så har även denna helg passerat. Det var arbete och åter arbete. Nej, faktum är att jag inte hade så långa pass, men att tiden i alla fall lyckades försvinna, och så satt jag där med den där enerverande känslan, att inte få någonting vettigt gjort. Vädret var bedrövligt dessutom. Det regnade inte, men det hängde en sådan där tung fukt i luften, som kondenserade mot kläderna, så man blev blöt i alla fall. Det var grått, det var trist och det var fuktigt. Dessutom var det så där otäckt vintermörkt i lördags, då jag stack iväg till jobbet. På söndagen var det inte lika mörkt. Först funderade jag över om det berodde på att molntäcket kanske inte var lika tjockt, men sen tänkte jag att det förmodligen hade mer med omställningen till vintertid att göra. Det är inte klokt vad seg man kan vara i huvudet, så tidigt på morgnarna.

Det har blivit en del läsande över helgen också, men inte så mycket som jag hade tänkt mig. Det har kommit en massa saker emellan, flera gånger, då jag satt mig ner med boken. Å andra sidan gör det inget, om det tar en dag eller två, extra att läsa den… för den är ganska bra. Den får ju inte ta slut för snabbt. Då blir det ju lite trist. Fast jag ska väl ändå ta och försöka komma igenom den så snabbt jag nu hinner. Min kiosktant sade att hon gärna vill låna boken, när jag är klar med den. Det är okay, så för hennes skull ska jag försöka lägga på ett kol.

I övrigt så har helgen bara passerat. Den var bra, liksom. Och med det sagt, kastar jag mig ut i strömmen av medialt brus. Vad säger nyheterna… till exempel?

 

 

0Avdelare

 

Jag läser med fasa att staten börjar göra inbesparingar på kriminalvårdens tunga område. Under nästa år måste de spara pengar för att verksamheten skall fungera. Jag har fattat det där med varför man lägger sparkrav på en verksamhet… vad jag däremot inte förstår är hur man kan lägga sparkrav på just kriminalvård… som måste öka sin verksamhet varje år, för att våra dömda skall slippa sova skavfötters… eller i alla fall i våningssängar. 850 “vårdplatser” skall försvinna… och till det ryker också 630 arbetstillfällen. Men… om nu antalet dömda ökar för varje år… och kriminalvården krymper antalet tillgängliga platser… vart skall vi göra av våra kriminella då? Exportera dem som billig arbetskraft till andra länder… eller hur tänker de?

För några år sedan såg jag ett program på TV. Det handlade om skolmaten, och hur mycket en skolmåltid fick kosta per barn och portion. Om jag inte minns fel så sade de, då, att en skolmåltid, i snitt, kostade 4 kronor och 31 öre per portion. Samtidigt berättade de, som jämförelse, att varje intern på Kumlaanstalten käkade mat för 65 kronor per person och dygn. Alltså kostade varje fånge, på Kumlaanstalten, 60 kronor och 69 öre mer, bara i matkostnad alltså, än vad en skolungdom fick sig till livs. Detta händer alltså samtidigt som forskare säger att skolelevernas resultat blir sämre för varje år… men de kriminella blir smartare. Jag vet inte, men någonstans i det här resonemanget vandrar jag fel i tanken; eller är det bara jag som tycker att det här är lite snett? Nu kanske inte en fängelseintern ska få äta grismat… men en viss omfördelning vore önskvärd. Det är ju ändå våra ungar som skall ärva skiten, efter oss.

Läkare kan alltså ha höga löner, driva privata bemanningsföretag som omsätter nästan 30 miljoner per år… hyra ut sig själva till sina ordinarie arbetsplatser som vikarier, och med högre lön än ordinarie. Kriminella äter restaurangmat under fängelsetiden. Landstingschefer höjer sina löner. Statsministern bygger bastu för miljoner… och våra barn äter nåt slags uppvärmt jox, som ibland ser ut att komma direkt från grishinken? Nog tusan skulle väl en omfördelning av pengarna göra att man kunde spara in en massa stålar på kriminalvården; och samtidigt kanske rädda både arbetstillfällen och vårdplatser… allt i samma smäll? Eftersom att jag är en jävla gnällspik och bara älskar att ha rätt, så är det så! Dessutom skulle ungarna klara sig tusan så mycket bättre, om de fick riktig mat att äta.

 

0Avdelare

 

La Toya verkar ha tappat greppet fullständigt. Senast i går läste jag att hon säger att hon brukar snacka med sin döda bror, vilket jag inte har några invändningar emot. Många verkar prata med hennes döda bror. Men det stannar ju inte med det. La Toya är ju en superkändis, och sådana brukar ju vara lite extra galna… eller så är det ärftligt; för fler av Jacksonnarna verkar ju vara mer än lovligt speciella. La Toya säger, i en intervju, att Michael pratar med henne genom sin papegoja. Jo, ni läste rätt. En papegoja.

På något sätt har jag så svårt att tro att ens Michael Jackson skulle ha något utbyte av att tillbringa sin tid på andra sidan, med att snacka genom en papegoja. Det påstås ju att andar kan påverka elektrisk apparatur, och en massa annat kul. Det vore ju klart mer uppseendeväckande ifall Michael istället skulle ägna sin tid, i Neverland, till att fortsätta spela in skivor. Det skulle imponera betydligt mer än att han sitter på en pinne och vrålar: “ – POLLY WANT’S A CRACKER!”

 

0Avdelare

 

SJ (Satans Järnvägar?) är ute i blåsvädret igen. Denna gång handlar det om dåligt utbildad personal på tågen. Peter Cederholm sitter i rullstol, och har gjort det sedan 1998. Han har en viss vana av att behöva lösa en del bekymmer i vardagen. Han har varit omkring i världen, tillsammans med rullstolen, och t.ex. varit på en dyk-resa till Nye Zeeland. På det hela fungerar hans liv hyggligt och han verkar nöjd med tillvaron.

Jag vill här passa på att påpeka att mänskligheten är mästare på att uppfinna saker. Vi klarar av att åstadkomma en hel del, helt otroliga saker. Vi kan resa till månen. Vi kan skicka rymdsonder till andra planeter. Vi bygger självkörande bilar, tar fram röntgenutrustning som ser genom kläderna. Vi kan borra hål genom hårstrån och bygga om dem till rör… vi kan ge döva hörsel, i vissa lägen. Vi människor är egentligen rätt fantastiska.

I helgen satt Peter ensam i sin lägenhet i Stockholm. Han borde ha varit på fest i Uppsala, men det blev alltså inte så. Han hade löst en tågbiljett, med extra avgift för handikappstillägg. Redan i Stockholm började det krångla, då det visade sig att man var tvungna att kalla in extra personal för att kunna manövrera rullstolslyften på tåget. Man lovade dock att ringa i förväg till Uppsala och se till att någon, på plats, skulle hjälpa Peter att komma av tåget. Men tji! Så blev det inte, för man lyckades aldrig skaka fram någon som klarade av deras egna apparater. Resultatet blev att Peter fick åka med vändande resa, tillbaka till Stockholm. Han kom aldrig ti
ll någon fest och han blev heller inte erbjuden pengarna tillbaka för den helt onödiga resan, som SJ orsakade.

Visst fan borde väl SJ’s egna personal ha utbildning och kunskap i deras egna anordningar och apparater? Styrelseordförande Ulf Adelsohn kom däremot iväg till sitt lördagsmys på krogen. Han beklagade Peters prekära läge och tyckte att det inträffade var “tråkigt”. Jag undrar om någon i detta land tycker att Peter borde nöja sig med detta? Borde någon över huvud taget behöva svälja en sådan förtret? Jag tycker ju inte det!

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1569

2 pingar

  1. Tisdag 27 oktober 2009 « Stefan's Tankegryta! säger:

    […] Måndag 26 oktober 2009 […]

  2. Tisdag 27 oktober 2009 « Stefan's Tankegryta! säger:

    […] Måndag 26 oktober 2009 […]

Kommentera

%d bloggare gillar detta: