«

»

Nov
03

Tisdag 3 november 2009

Jag tog en liten tur i lägenheten och vattnade alla mina blommor. Jag kom till köket, där jag har en Yuccapalm. Normalt växer de som ett sidoskott på en stam, där de brukar vara ympade. Min Yucca är bara själva sidoskottet. Den har växt så det knakat, men den har en begränsning. Den kan inte stå själv på grund av att själva sidoskottet växt lite speciellt. Ni ser nog på bilden vad jag menar.

 

 

Yucca_299x450

Min sidoskott-yuccapalm

 

 

Den växer, som sagt, så det knakar och om jag inte ständigt saxade den litegrann så skulle den snart ta över hela fönstret. Det är precis bredvid diskbänken den är placerad så det är ofta när man t.ex. lagar mat och råkar befinna sig i närheten av den så blir man petat i ryggen eller löper en uppenbar risk att få ett öga utpetat, eftersom bladen är ganska hårda och spetsiga. Men den är samtidigt en av mina charmigaste växter… kanske beroende på att den aldrig levt utan min hjälp; den måste ständigt knytas upp och fixas med. Jag älskar den.

 

 

Yucca2_299x450

Min kringelkrokväxande Yucca

 

 

I går var jag ner och repade med bandet. Det var ett tag sedan vi fick till ett rep sist. Senaste käppen i hjulet var när bassisten fick arbete upp i Tjockhult (Stockholm). Det var bara ett tillfälligt arbete, men i alla fall. Arbete går helt enkelt före allt annat. Man kan inte argumentera på något annat vis, men det är lika trist i alla fall. Jag tillbringade dagen med att sjunga så mycket jag orkade på jobbet. Jag hade ett arbetspass där jag åkte omkring och hjälpte alla andra assistenterna; ingen assistent i kommunen får göra personlyft ensamma. Det är en mycket bra grej eftersom att det är lätt att göra sig illa, eller den man jobbar med, om man är obetänksam. Jag brakade alltså omkring med bil hela dagen och hjälpte andra och sjöng som en galning alla stunder jag satt i bilen. När jag inte sjunger brukar jag plinka lite på mina gitarrer!

 

 

MinGitarr_450x299

6-strängad akustisk gitarr med stålsträngar

 

MinAndraGitarr_299x450

Jag spelar också ofta på min 12-strängade gitarr

 

 

Det är förnöjsamt att sitta och plinka lite på gitarrerna. Jag har fått en nytändning på musiksidan i och med att jag börjat sjunga med det där bandet. Då blev det roligare att syssla med mina egna alster igen. I går hann jag spela mig igenom min privata pärm med mina alldeles egna alster. Eller ja… inte alla låtarna… men de som jag sparat över till den senaste textpärmen. Lika bra att passa på att musicera lite extra nu när jag i alla fall har semester.

Vad ska jag då syssla med, nu när jag har fyra veckor ledigt, förutom att spela musik? Tja, jag lyssnar mycket på musik; som omväxling till att spela själv. Jag har ett bra välljud hemma och det är ett ordentligt bra ljud. Jag har moddat och haft mig med högtalare och olika kombinationer. Ett par av lådorna har jag pulat ihop själv och i dem kör jag bredbandselement. I kombination med ett par schyssta trevägslådor och en hygglig sub-bas så har jag absolut den ljudvägg jag är van vid, både som sångare och som trummis. Det känns tryggt! *s*

 

Högtalare_299x450

Fula som spö, men de låter vällustigt

 

 

En sak som jag absolut ska hinna med under vintern är vidare fördjupning i olika böcker. Jag läser ganska mycket och har högvis med olästa juveler. Jag har snöat in en del på det som nu kallas New Age. Jag har själv gått två utbildningssteg av tre i Reiki Healing. Jag trivs med att syssla med medvetandevidgande läsning, men också med viss utövning; till exempel healing, meditation och andra roligheter. Det är oftast en mycket väl investerad stund i mig själv. Handen på hjärtat… hur många av er där ute kan allvarligt säga att ni ger medveten tid till er själva då ingen annan räknas eller har förtur? Jag brukar säga som så att ”Ingen älskar mig så som jag!” *s* Jag tycker att det är höjande av livskvaliteten, ungefär på samma sätt som en religiös person kan komma sig själv mycket nära, t.ex. genom bön. Mina aktiviteter har precis samma syfte… förutom det faktum att jag inte är religiös. Herre Gud, det skulle se ut det!

 

 

NewAgeBöcker_450x299

En liten portion New Age-böcker

 

 

Jag vet inte varifrån min fascination för s.k. New Age kommer ifrån. Jag har alltid slukat böcker i ämnet. Jag lärde mig meditera när jag var runt 12 -13 år gammal. Jag har alltid, sedan dess, tyckt att det hjälpt mig i många avseenden. Men det är väl ett sök, antar jag. Ett sök efter mening och efter någonting som är större än jag själv. Efter en del vurpor i livet har det väl också handlat om ett sök efter tröst, förståelse… men också ett sök efter svar, för att kunna acceptera saker som händer i livet; en drift efter att försöka förstå. Om jag tänker efter så har det väl också varit en drift efter att slippa vara så jävla normal. Bara det har gjort det värt all möda och alla timmars läsning! *s*

Ett sök efter en alternativ verklighet har det absolut varit. Under en stor del av mina tonår var det helt i ropet att spela ett bordsspel som hette Dungeons & Dragons. Det kom även översatt till Svenska och hette då Drakar & Demoner. Den variant vi spelade hette Advanced Dungeons & Dragons. Hela härligheten går ut på att man är ett gäng som spelar roller. Man använder skapade karaktärer med särskilda egenskaper. Det mesta är taget ur folktro och Tolkiens sagovärld. De figurer man ”spel
ar” är oftast vanliga människor, eller alver av olika slag, t.ex. skogsalver eller svartalver. Man kunde vara dvärgar, halvlängdsmän och krigare i alla dess former. Spelet leddes av en spelledare som kallades Dungeonmaster. Han hade till uppgift att leda spelet i rätt riktning, berätta allt som hände och även spela alla NPC’s, Non Player Characters … alltså alla figurer i spelet som inte spelades av någon i sällskapet. Haha… jag märker att det låter rörigare ju mer jag förklarar. Det är i alla fall omgärdat av en uppsjö av regler; gemensamt för alla regler var att de aldrig översattes till Svenska; inte det material som gick under beteckningen ”Advanced” i alla fall.

 

AdvanceDungeons&Dragons_450x299

En del av regelböckerna till Advanced Dungeons & Dragons

 

 

Men jag läser inte bara engelska regelböcker och New Age-prylar. Jag har också en stor förkärlek för Science Fiction, och har en del sådan litteratur från 70- och 80-talet, då jag upptäckte den genren. Pocketböcker var förhärskande den tiden, för ekonomin var inte den mest generösa under tonåren. Men intresset för genren förde samtidigt med sig att jag satt klistrad vid TV’n när Månbas Alpha (Space 1999, som var den engelska titeln), Star Trek och Flash Gordon vevades ut i våra vardagsrum. Även där kan man spåra en flykt från verkligheten… fan, jag börjar nog se ett mönster här. En ständig flykt mot det overkliga! *skrattar* Fast det är inte bara Science Fiction som intages på sängöverkastet här. Jag kan nog läsa det mesta… så länge det är skrivet på svenska eller engelska i alla fall. Undantaget är nog dikt, poesi och prosa. Jag läser det gärna och uppskattar det å så… men jag skriver gärna själv. Det hamnar mycket närmare själen då.

Ibland tycker jag att det är skönt att bryta av med böcker i andra fack också. En knallhård deckare kan avnjutas med stor behållning. Jag hittade en ny favorit i genren för ett par år sedan. Författaren heter Dennis LeHane. Han har bl.a. skrivit några böcker om ett par privatdeckare som hamnar i de mest prekära situationer. Men med en jävligt stor pickadoll och skithårda repliker så brukar det mesta lösa sig mot slutet… men ibland är inte slutet så ljuvt som man skulle önska. HAN får henne verkligen mot slutet i en av böckerna… men det skiter sig mellan dem någon bok senare… Han blir dessutom svårt sårad i en eldstrid och håller på att trilla av pinnen. Det hela balanserar så att säga på fisens mosse. Men… ondskan besegras till slut. Om du brukar glo på film så finns det en bra rulle som heter Gone, Baby, Gone, (av Dennis LeHane) med Casey Affleck och den vackra Michelle Monaghan i huvudrollerna. Filmen är bra… men boken är så klart flera resor bättre.

 

LeHane_450x299

STENHÅRDA deckare av Dennis LeHane

 

 

Jag hittade en doja i dag! *s* Jag letade lite i garderoberna efter ingenting (jag är ju ändå ledig, så varför inte). Då hittade jag på en gammal pax-sko som jag själv hade som liten. Nu har den hamnat i en av mina hyllor, jämte en liten doja som min son, Jonathan, hade när han var liten. Redan här förstår du säker att jag tagit en bild, även av detta. *s* Naturligtvis har jag det. Jag har ju betalat lika mycket för kameran som jag betalade för TV’n… eller nja, kameran var faktiskt dyrare… i alla fall så måste den ju användas när jag ändå köpt den. Jag handlade den för några år sedan och den är en av de underbaraste kamerorna jag haft äran att fotografera med.

 

AMileInMyShoes_299x450

Den vita dojan har suttit på en av mina fötter

 

 

Nej, nu tror jag att det är dags att skutta iväg och dricka en större mugg kaffe. Större än brukligt alltså. Det brukar kunna rinna ner en del av den varan. Kaffe är en förutsättning för många saker. Den här bloggen hade nog inte funnits till om det inte varit för det svarta guldet vid min sida. Att jag nästan alltid får dricka det kallt betyder ingenting. Det är exakt samma smak. Det ger samma tillfredsställelse. Så det så! *s*

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1684

4 kommentarer

  1. Sandra alias Märta säger:

    Vad pöta skor*s* Tääääääääääääänk att du varit sååååååååå liten Stefan;)

    (Vi följer nog med en sväng på söndag så vi får morsa, var ju ett tag sen=))

    1. stefanblixt säger:

      Japp, sådana PAX-skor har jag haft på mina små fossingar. 🙂 Hoppas vi ses på söndag. Det var LÄNGE sedan nu!!! Bara ni inte stör min kvalitetstid med Rickard. Det ska ju meckas dator, du vet! 🙂

      /Stefan

  2. Sandra alias Märta säger:

    Haha du och Rickard ska få mecka dator, jmf skägg osv. utan att vi stör allt för mycket*s*

    1. stefanblixt säger:

      Det tackar vi för, både jag och min dator! 🙂

      /Stefan

Kommentera

%d bloggare gillar detta: