«

»

Nov
21

Lördag 21 november 2009

I dag har jag jobbat, fast det tog emot ganska mycket. Det var segt att orka upp, men jag fixade det i alla fall utan att komma för sent till jobbet. Anledningen till att det var segt var att det var “Pysch-rep” i lokalen i går. Det innebär att det konsumeras en del öl under själva repandet. Det är inte utbildande eller lärande, på något vis. Man kan inte “sätta låtar” något bra under ett “Pysch-rep”. Enda tanken är att det skall vara extra jävla roligt att lira bara, och det var det, i allra högsta grad. Vi började repet vid klockan sex på kvällen. Jag avvek runt midnatt, lite lagom påstruken, och senare under dagen hörde jag, från en av gitarristerna, att de hade mosat på ända till fyra-rycket i morse. Vid det laget sov jag min djupaste skönhetssömn… eller det kanske heter “mindre-ful-sömn”?

I dag var det alltså lite kämpigt att orka upp ur sängen, men med Guds hjälp och tre klockor, så gick även det. Nej då, det gick faktiskt förvånansvärt bra att kräla ur sängen. Som tur var så hade jag inget långt arbetspass i dag; dock började jag ganska tidigt, så det var lika bra att vara hyggligt utsövd i alla fall, för att undvika att behöva gäspa käken ur led. Men det fungerade i alla fall. Lite illamående har jag varit, och jag hade en tendens till huvudvärk under förmiddagen, men det försvann med första litern kaffe. Resten av dagen har flutit på som en glad operett.

Efter jobbet var det dags att ta hand om mig själv igen. Jag funderade ett tag på hur jag skulle vara extra snäll mot mig själv igen, och jag kom fram till att en timma i badkaret kunde vara en bra pryl. Med tanke på gårdagens konsumtion så tyckte jag dock att kvällens badande gott kunde få vara alldeles nyktert. Man skall inte överarbeta saker i onödan; även om det kan vara skönt att göra det ibland!

 

0Avdelare

 

 

I dag läste jag en av de värsta saker jag har läst, tror jag. Det handlade om en person, Ahti Soppela, som hastigt avlidit i februari 2008. Vid begravningen, cirka två månader senare, hade många släkt och vänner samlats i kyrkan. Ahti’s döttrar, Elina och Anneli; och deras mor, Seija Välimäki, märkte att det var någonting skumt med de kistbärare som hyrts in för att föra kistan till den sista vilan. De betedde sig underligt och efter ett tag började döttrarna, och mamman, förstå att de inte var nyktra. När bärarna lyfte kistan, för att ställa den på den rullvagn som skulle föra den ur kyrkan, tappade de kistan i golvet. Det gick som ett sus genom kyrkan och flera av de församlade trodde nästan att deras hjärtan skulle stanna i rena förskräckelsen.

Man skulle hoppats att skräckupplevelsen var över i och med detta, men icke. Man fick upp kistan på vagnen och processionen tågade ut ur kyrkan, ut mot kyrkogården, där kistan skulle nedsänkas i jorden. På något vis lyckades bärarna inte kordinera sitt arbete, förmodligen på grund av att de helt enkelt var allt för överförfriskade, för de tappade plötsligt kistan… rakt ner i graven, så att den hamnade på sniskan, upp och ner. Bärarna avlägsnade sig genast från platsen.

Som för att sätta ett ordentligt utropstecken efter händelsen så kom, efter ett tag, en man som bara sade: “ – Det där var inte så bra…” Man skaffade fram en traktor som lyckades lägga kistan till rätta. Alla blomsterdekorationer från kistan var helt förstörda. En representant från begravningsbyrån erbjöd familjen en kompensation på 1 000 kronor för blommorna.

Familjen är märkt av händelserna som utspelade sig vid begravningen, och de tycker att de blivit mycket dåligt bemötta av Alfa Begravningsbyråer, som anordnade begravningen. Döttrarna stämmer därför begravningsbyrån på 20 000 kronor vardera, för minskad arbetsförmåga, på grund av chocken vid ceremonin, samt för sveda och värk. Ena dottern, Annelie, drabbades av panikångest i samband med detta.

Avdelningschefen på Alfa Begravningsbyråer, Linus Arnstberg, säger att personalen vid begravningen inte tillhörde Alfa, utan att de var inhyrda från ett annat företag. “ – Ingenting får gå fel när det kommer till det sista avskedet, men givetvis kan det förekomma olyckor.“, säger han.

Tja, vad ska man tycka egentligen? Jag kan inte ens föreställa mig hur fruktansvärt dåligt jag själv skulle må, om jag råkat ut för detta. Klart att Linus Arnstberg kan uttala sig om olyckor och så, och visst … ett överintag av sprit är väl olyckligt, men det kan ju knappast klassas som en olycka?? Eller tänker jag fel nu?

 

0Avdelare

 

Okay, jag har läst värre saker än historien här ovanför. Även detta händer i vårt lilla Sverige. Det hände sig på ett äldreboende i Luleå. En av de boende hade blivit sämre i sitt tillstånd, och väntades avlida inom ganska kort tid. Därför hade en korttidsvikarie satts in för ett vak. När patienten ytterligare försämrades kallade vikarien på ordinarie personal. När personalen kom in i rummet, flera personal, så började de slå vad om hur lång tid det skulle ta för patienten att avlida, inför patienten, och vikarien. Vikarien tog mycket illa vid sig av detta agerande.

Kort efter sökte vikarien ett annat arbete, och vid anställningsintervjun kom denna händelse på tal. Minnet av det inträffade hade planterat sig i vikariens känslor, och denna gjorde därefter en anmälan enligt Lex Sarah. Lex Sarah innebär att personalen själv är skyldig att anmäla påkomna missförhållanden och övergrepp.

Jag kan inte fatta hur folk är funtade som kan uppvisa ett sådant här beteende? Visst, har man ett skruvat arbete så brukar humorn på arbetsplatsen också kunna bli skruvad, men det finns ingenting humoristiskt i detta beteende. Hur mycket kostade vadslagningen då? Jo, personalen satsade 100 kronor var, och som jag redan skrivit så skedde det hela inför ögonen på patienten. Hur jävla sjukt är inte det??

 

0Avdelare

 

Så börjar vi komma även till denna dags ände. Det har varit ganska soligt och skönt i dag. Tyvärr skvallrade väderleksrapporten om att det ska bli skitväder, redan i morgon. Och om det inte blir regn här, så skall det tydligen kunna bli jäkligt molnigt i alla fall. Hur som helst så är det mycket roligare och skönare med sol; och även om vi repade med bandet ganska sent i fredags kväll så hade vi alla en riktigt stor sol i sinnet, trots, eller kanske tack vare, all öl. Det lät riktigt bra i alla fall!

 

/Stefan, faktiskt!

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1839

Kommentera

%d bloggare gillar detta: