«

»

Nov
25

Onsdag 25 november 2009

Ingenting är heligt, och man kan tydligen alltid hitta saker att bli förbannad över, bara man sätter sig och läser lite på en vanlig nättidning. Jag läste just om en gammal farbror från Skövde. Han är 86 år gammal. En aktningsvärd ålder i många sammanhang. Han har förmodligen dragit sitt strå till att bygga det här landet till vad det är i dag, alltså bilden av landet bakom den verkliga bilden, där politiker och annat löst folk försöker plocka sönder vår välfärd alltså.

En dag ringde en kvinna till honom. Hon var telefonnasare, och försökte alltså kränga på honom en massa onödigt skit han inte behövde. Kvinnan lyckades få tag i mannens adress, tog med sig sin syster och åkte hem till mannen. De umgicks i några dagar. Sedan lyckades kvinnorna, 47 och 50 år gamla, övertala den gamla mannen att han skulle följa med dem till Stockholm. Han tyckte att det var ett bra förslag, därför att han hade släktingar där, som han inte träffat på ett tag.

Kvinnorna lyckades komma över hans kontokort och pinkod under färden upp till Stockholm. Väl framme i huvudstaden lämnade de mannen i en lägenhet. Sedan åkte de runt och shoppade i tre dagar, på den gamle mannens kontokort alltså. De besökte allt från heminredningsbutiker till stormarknader. De gjorde av med totalt 130 000 kronor. Vad fan är det för fel på vissa människor egentligen??

I går föll i alla fall domen mot systrarna. De döms för grovt bedrägeri. 47-åringen döms till till tre månaders fängelse, och har dessutom tidigare domar på sig för samma typ av förseelse. 50-åringen döms till villkorligt straff och 80 stycken dagsböter.

Nu ställer jag mig frågan: Vart i helvete finns rättvisan i detta? De har bedrägligt skinnat den gamla mannen inpå bara skinnet. Det allra minsta straffet borde rimligtvis vara att man klär av kvinnorna och låter dem löpa gatlopp i hemkommunen. Ett sådant straff borde faktiskt kunna avskräcka vem som helst, i alla fall från att göra om samma sak en gång till. Jag hoppas verkligen att mannen får sina pengar tillbaka, men kan samtidigt inte se att han fått någon form av upprättelse. Jag tycker samma sak om de här kvinnorna, som jag brukar uttrycka mig om våldtäktsmän och pedofiler… HANG ‘EM HIGH!!!

 

0Avdelare

 

I går var jag med min syster och min mor, in till Västerås. Vi åkte först till Rusta, och sedan några andra affärer, bl.a. Elgiganten Megastore, Media Markt och Nisses. Jag slås hela tiden av det totala uppdämda behovet av alla handlare att pracka på mig en falsk julkänsla. Jag vet inte… JAG tycker verkligen inte att t.ex. en TV blir mer attraktiv, bara för att man hängt lite glitter på den. Jag köper inte heller fler D-link-hubbar, nätverkskomponenter eller bläckstråleskrivare, bara för att de lirar känslolös julmusik… i november.

På något märkligt sätt så har julfirandet blivit en tradition som handlarna bestämmer över och styr med. Redan den 18 oktober fotograferade en god vän klädda julgranar på Elgiganten Megastore, någonstans i Stockholm. Då tycker jag att det är lite smaklöst faktiskt. Och det med all rätt, för jag känner att de liksom pushar för julen… liiiiiiite tidigare för varje år. Men jag har lärt mig, i religionskunskapen i skolan, att julen är en högtid. Inte en årstid! SÅ DET SÅ!

Jag såg, härom veckan, på “Åsby Hem och Trädgård”, i Hallstahammar, att de hade fler tomtar i sin affär, än det finns familjer på jorden. Kanske inte riktigt sant, men det kändes så i alla fall. Det finns ingenting mysigt över julen längre, inte förutom känslan av att käka lite julmat med familjen alltså. “Där” finns julen för mig. Det är en skön känsla att sitta länge och äta prinskorvar och andra godsaker. Vi köper inte längre några julklappar bland oss vuxna i familjen. Barnen, däremot, ska få ha den traditionen i fred. Jag saknar inte att få paket på julaftonen. Däremot kan jag sakna känslan av att vilja ha fina paket. Det var alltid en sådan stämning av spänd förväntan, just den dagen. Just den känslan kan jag faktiskt sakna. Själva paketen, däremot, nja… inte alls lika mycket.

 

0Avdelare

 

Ibland förundras jag över hur kortsiktigt, planlöst och urbota huvudstupa en del personer kan bete sig. Polisparet Martin Forshaw, 27 och Claire Howarth, 31, skulle gifta sig. Allt var frid och fröjd. De hade planerat att de skulle flyga till Karibien, och sedan låta sig lagvigas där. Romantiskt så det förslår, men: “ – Det finns ormar i alla paradis.” Jag överväger faktiskt att kalla detta uttalande för en av världens sanningar!

En kväll skrev Claire, på sin sida på Facebook, om hur lycklig hon är och att den planerade resan, till Karibien, skall ske den följande dagen. Litet senare, samma kväll, berättade Martin, för Claire, att han inte älskade henne och att han heller inte längre ville gifta sig med henne. Det bröt naturligtvis ut ett bråk. Under bråket tog Martin plötsligt fram en hammare och slog Claire medvetslös med den.

Han placerade Claire i bilen och körde sedan till en avskild och öde plats. Där slog han henne ytterligare tre gånger i huvudet, med den medhavda hammaren. Det fanns vittnen i närheten, men de var inte medvetna om vad som hände. De har uppgivit att de hörde märkliga ljud och en kvinnoröst som sade: “ – Jag har sagt att jag älskar dig, jag har alltid älskat dig.”

Martin satte sedan Claire i förarstolen och körde sedan bilen ner i diket, för att på så vis fejka en bilolycka. Han larmade sedan räddningstjänsten och sade att Claire hade tappat kontrollen över bilen när hon skulle byta CD-skiva i CD-spelaren. Naturligtvis framkom det att hon inte avlidit på det viset som Martin ljugit om. Han arresterades ganska snart som huvudmisstänkt.

I rätten vittnade Martin Forshaw att han fått panik över det stundande bröllopet, och att anledningen till att han kommit på andra tankar var att han upptäckt att han fortfarande älskar sin X-fästmö.

Martin Forshaw är nu dömd i domstol och straffet för hans stupida agerande blev livstid. Jag kan inte hjälpa att jag undrar om det inte hade varit både bättre och enklare ifall han bara hade gjort slut och stuckit därifrån? Han har i alla fall fått en del år på sig att tänka över det valet.

 

0Avdelare

 

Med dessa avslutande ord hälsar jag er adjö. Jag hoppas att du gillat det du läst och jag hoppas att du finner vägen tillbaka hit igen någon gång. Det är ju ändå för din skull, och dina ögon, jag skriver detta. Jag önskar dig en underbar dag, oavsett vart du befinner dig, och oavsett hurdant väder du har där. Man kan ha en underbar dag i ösregnet också, samtidigt som man kan få världens sämsta besked på en vit strand i Bermudas. Det är inte omständigheterna som avgör hur det kommer att sl
uta; det är vad man väljer utifrån rådande situation!

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1860

2 kommentarer

  1. Märta alias Sandra säger:

    Jag tror visst att du köper mer prylar om det är lite snyggt glitter på dom, jag tror att du älskar julen i hemlighet litegranna*retas*;)

    1. stefanblixt säger:

      Nu tycker jag att du faktiskt har fel! 🙂 Du har ju sett hur traditionell jag är runt julfirandet. 🙂

      /Stefan

Kommentera

%d bloggare gillar detta: