«

»

dec
03

Torsdag 3 december 2009

Jag tror att jag lyckades komma över min stumma förundran över att ha mött sådana kusliga, och förunderliga, figurer i går. Nu ska jag i alla fall skriva resten av julkorten med lite inlevelse. Det kan jag ju faktiskt offra lite engagemang på, när priset för frimärkena blev så svåröverskådligt. Det gäller ju bara att lista ut hur jag skall sålla, så att jag inte missar någon viktig. Antingen skickar jag till alla tongivande personer i “min värld”, eller så låter jag bli. Det kan ju kännas dumt ifall någon liksom “blev utan”. Haha, nae, jag ironiserar lite här. Så jävla viktigt är det inte med jultraditioner. Den som svarade på mitt inlägg i går… Jag håller fullständigt med. Jag tycker att vi skippar julen helt och hållet! Jag undrar hur vårt julfirande skulle se ut ifall vi gick tillbaka till julfirandets rötter… alltså den rena kristna traditionen; innan handlarna tog över helgen. Förmodligen skulle varannan butikskedja gå omkull om julen ställdes in. Det är lite läskigt tycker jag, att så stor del av handeln är beroende av att vi i grunden är ett kristet land, som firar julen! Kristendomen är alltså grunden, som gör att vi blir grundlurade, bl.a. runt julen. Intressant tanke.

Förresten, vad kallt det var i går. Jag stack ut för att jag skulle jobba. Jag hade lagt upp planen så att jag skulle hinna med att uppsöka en tidningshandlare innan jobbet. Det var ju onsdag, så det var ju dags för del nummer 14 i serien med Nationalencyklopedin, det bästa som hänt tidningen Expressen. Nu fattas det bara sex delar och sedan har jag samlingen full. Då kan jag folkbilda mig närhelst jag känner för det. Formatet på böckerna medger förresten att jag, med fördel, kan ta dem med in på toaletten. Så då det är dags för en ordentlig dumpning, så kommer jag att komma ut… lättare, men med tyngre kunskap! Bildning är underbart! När jag stack hem efter arbetsjobbet så var det, om möjligt, ännu kallare. HUGA!

Jag var hem till syrran en stund efter arbetet. Morsan var där, och det var lika skönt att träffa henne, som alltid. Det var naturligtvis skönt att träffa de andra också. Efter att jag varit där så hände det inte så himla mycket mer den dagen… eller jo, förresten. Jag hade fikabesök hemma. En kille som kom över ett par timmar för lite kaffedrickning. Sociala kontakter är viktiga! Efter det så gick resten av kvällen ganska sakta. Det är inte så mycket att berätta om.

I brist på annat så kastar jag mig därför istället rakt över flödet av nyheter. Om jag skådar i kristallkulan, vad ser jag då där?

 

0Avdelare

 

 

Jag brukar gilla starka kontraster. I Honduras rapporteras om en gravid kvinna som var på väg till lasarettet, till fots, för att föda barn. Han blev alltför trött av den massiva ansträngningen, och kollapsade därför utanför en byggnad, ovetandes om att byggnaden var ett bårhus. Från bårhuset rullade en likbil ut, framförd av likbilsföraren Carlos Rosa. Han såg den kollapsade kvinnan och stannade för att hjälpa henne. Då bilen var tom, hjälpte han henne in där bak i bilen, där det fanns rejält med utrymme. Han körde därefter mot sjukhuset.

En bit på väg, stannade plötsligt trafiken, och sedan stod allt still. Visst är det förresten märkligt att man kallar det för rusningstrafik, den tiden trafiken står still? Nåja, allt stod i alla fall ordentligt still. Då satte förlossningen igång. Det fanns inte tid till att ta sig till sjukhuset, så Carlos Rosa fick hjälpa kvinnan att föda barnet i likbilen. Efter förlossningen mådde både mamman och barnet, en liten pojke, bra. Han körde därefter till lasarettet, där de blev väl omhändertagna. Kvinnans familj, och släkt, underrättades om nedkomsten. Alla var så glada över den hjältemodiga insatsen, att pojken döptes till Rosa, förmodligen i ett av mellannamnen.

Visst är det väl en härlig kontrast, att en kvinna föder ett välskapt gossebarn i en likbil? Jag gissar att en hel hoper med änglar stod runt bilen och sjöng, och applåderade, när pojken föddes. Underbart! Tankarna gick till Robert Broberg, då jag läste om Likbilen.

 

0Avdelare

 

Nu har det förresten börjat komma fler och fler inrapporterade trafikolyckor, allt på grund av kylan och halkan, sägs det. Jag håller inte med. Inte på något vis, för i min värld beror alla olyckor på för hastighet och oförmåga att kontrollera fordonet. Antingen att man själv förlorar kontrollen, eller att man blir påkörd och, på så sätt, förlorar kontrollen. Det beror alltid på hastigheten, hos den ena eller den andra inblandade.

Vi har haft kallt klimat, med snö, is och kyla på vintern… i så många år att vi borde vara anpassade till klimatet i våra gener. Ändå blir folk så jävla förvånade då de plötsligt tappar kontrollen över sin bil, nästan alltid i hög hastighet, typ i december. De blir så jävla förvånade över halkan, att de nästan skiter i brallorna av pur förvåning. Jag fattar inte att folk inte begriper detta orsak-verkan-förhållande. När det lider mot slutet av året, det är mörkt… och så blir det plötsligt kallt! DÅ är det dags att sänka farten.

På något vis tror jag att det är de nya bilarnas förbannelse. Så många förare har en så grundmurad (grundlurad?) övertro på sina bilar att de inte ens bryr sig om att släppa på gaspedalen. Sedan går det åt helvete, och då är det plötsligt bilens fel… eller vädrets. Egentligen beror det på ett stort antal hjärndöda bilförare, som verkar vägra vinterkörning! Om antalet reduceras varje vinter, på grund av dödsolyckor… så vore det ju ganska naturligt. Men det verkar ju hela tiden fyllas på med fler, och yngre, puckon bakom ratten.

Så inse detta faktum. Om du är inblandad i en trafikolycka, närhelst under året, så har antingen du, eller någon annan, kört för fort. Bilens kapacitet är ofta ganska tilltagen; i alla fall om bilen är någorlunda ny. Föraren, däremot, är precis lika långsam, och omdömeslös, som alltid. Så även om bilen klarar manövrarna, så får förarna bära oket av att göra de dåliga valen!

Läser man vad de skriver här så kan man lätt få intrycket att alltihopa beror på det hala väglaget… men det beror alltså i stället på att förarna missbedömt väglaget, kört för fort och sedan blivit inblandade i diverse olyckor. När ska vi lyckas lära oss att inse att kyla, halka och hastighet är en dum olyckstriangel? Vore det inte enklare att sänka farten? Är det inte bättre att vara sen, än att dö på vägen?

 

0Avdelare

 

Nu ska jag ta och dra iväg till andra aktiviteter. Jag har lite saker att ta hand om inför julen. Det var ju de där jäkla julkorten som måste skrivas. Hur illa jag än tycker om dem, så kommer de inte att skriva sig själva.

Trots kyla, halt väglag och ursäkter i trafiken, p.g.a. dåliga omdömen, så önskar jag dig en riktigt trevlig dag. Hur brukar förresten du bete dig vid halt väglag. Sänker du hastigheten, eller är du en av dem som ibland kan överskatta din bilkörningsförmåga? Det kan vara en nog så marig fråga att vara helt ärlig om.

Hur du än svarar på den frågan så uppmanar jag dig att vara rädd om dig! Du har bara ett liv. I alla fall bara ett liv i taget!

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1905

Kommentera

%d bloggare gillar detta: