«

»

Dec
10

Torsdag 10 december 2009

Nu är det bara elva dagar kvar innan allting vänder, och mörkrets makter sakta börjar kämpas tillbaka ner i sina vidriga små slemmiga hålor igen. Vintersolståndet är strax här. Den 21 december är striden över igen. Sedan går vi sakta mot ljusare tider igen. Det jag tycker är så märkligt är att jag tycker att det går litet snabbare, för varje år. När jag var liten var den mörka vintern längre än en istid lång. Jag trodde att vintern nästan hade kommit för att stanna för alltid, varenda vinter. Nu är vintern kortare; ungefär två gånger så långt som mitt arbetsschema ungefär… Sådana tankar sätter litet otäcka perspektiv på ålder och åldrande.

En annan sak som jag kommer att tänka på, i och med de där tankarna på hur snabbt vintern är över, är ett talesätt. Man brukar ju säga att tiden går fort, när man har roligt. I sådana fall måste jag härmed proklamera att mitt liv är så in i helvetes jävla skitroligt att man knappt kan fatta det själv ens, för jag tycker att tiden går så snabbt att jag knappt hinner med någonting alls längre.

Jag kom förresten att tänka på en sak jag upptäckte i går, på jobbet. Jag skulle ge mig ut på promenad, i tjänsten, och gjorde också så. Då plötsligt blev jag medveten om en väderparadox. Det var halvskumt och solen sken med sin frånvaro. Det var ytterligt grått och nästan lite dimmigt. Det var nästan vindstilla… men det regnade inte!!? Förklara det du, om du kan! Hösten och slutet av 2009 kommer gjutet att gå till historien som en av de regnigaste i mannaminne. Men i och för sig… om vi hade haft lite tropisk värme samtidigt så hade apoteket gjort sig stora pengar på krämer och salvor mot skrevröta, så man kanske inte ska klaga alltför mycket egentligen? Eller jo… jag klagar nog i alla fall. Herre Gud, om man inte klagar kan ju folk lida av villfarelsen om att jag är nöjd? Hur ska DET sluta? Jävla regnande! Så, nu var det sagt… igen!

 

0Avdelare

 

Jag är en jävel på att köra bil. En av de bästa i landet förmodligen. Jag gissar att du resonerar på samma sätt om din förmåga bakom ratten? Det är ju så svårt att tänka sig att någon skulle kunna ha några synpunkter på hur man framför ett fordon, t.ex. en bil. Verkligheten är ofta en helt annan. I alla fall om man ska tro på polisman Tommy Sjögren. Han säger nämligen att det finns ett trafiksäkerhetshot som bara blir större och större. Inte nog med att en del förare tappar sina cigaretter under körning, och försöker hitta dem i 150 km/t… de snackar i telefonen, letar efter avfarter, letar efter den där låten de vill höra på mp3-skivan med 400 låtar inbrända för HELA resan till och från semestermålet. Nä, man håller dessutom på att släppa in ÄNNU ett distraherande moment i förarmiljön, nämligen GPS’en! GPS’en skapar olyckor!

Att, stilla och lugnt, bara ställa in destinationen och aktivera GPS’ens navigationsläge… och sedan bara följa köranvisningarna… det verkar ju som ett säkert sätt. Kruxet är att en del förare kan bli lite för upptagna av att trixa med speciella inställningar. Mellan Katrineholm och Norrköping upptäcker man en fartkamera i varannan stolpe och minns därför att den fina, nyinförskaffade, GPS’en dessutom ska kunna varna för fartkameror; men hur fan får man igång den funktionen nu då??! Om det då är kurvigt, och hastigheten är hög, så kan det bli den sista semestertrippen man presterar!

Hela denna tekniska förarmiljö ställer högre och högre krav på bilförarna; och eftersom att jag är en av de bästa i landet på att köra bil, så kan jag berätta att alla andra i trafiken bara blir trögare och trögare; farligare och farligare!

Nej, allvarligt talat. Det är fantastiskt enkelt att totalt överskatta sin förmåga att köra bil under extremt stressade situationer. Om man lägger till co-piloten i sätet bredvid, som naturligtvis hela tiden talar om alla fel man gör och hur man istället borde gjort, och så ett par skrikande ungar i baksätet… tja, då börjar det kunna bli marigt. Som en extra dimension så har väglaget blivit halkigt i vissa delar av vårt avlånga rike. Att klara av bilkörningen under sådana omständigheter, det visar ju i alla fall att olycksstatistiken hade kunna vara tusan så mycket högre. Samtidigt önskar man att den skulle vara mycket mycket lägre än den just nu är.

Jag lärde mig ett fantastiskt bra tankesätt i bilskolan. “Se till att alltid vara ute i så god tid att du kan anpassa din hastighet efter max tillåtna hastighet, din egen förmåga, ljusförhållanden och rådande väglag!” Med lite tankearbete innanför de där mörka solglasögonen borde betydligt färre behöva sätta liv och hälsa på spel i trafiken… för den egna körförmågan spelar ingen som helst roll, ifall någon annan kör på dig! Det handlar om ett kollektivt tänkesätt och ett kollektivt ansvarstagande i trafiken!

 

0Avdelare

 

Det kan vara ganska fascinerande att läsa om fantasifulla straff för olika brott i olika länder. I Sverige har vi lång historia av att kunna plåga ihjäl våra kriminella, förr i tiden alltså. Ett av de mer intressanta straffen har i alla fall en nu levande person i Sverige blivit dömd till. Det är en 22-årig kvinna, hemmahörande i Jönköping. Hon blev tagen på flygplatsen i Natal, i Brasilien. Hennes västa visade sig innehålla 2,4 kilo heroin.

I Brasilien ger narkotikabrott normalt ganska långa fängelsestraff, och just det här smuggelbrottet hade kunnat generera så mycket som 15 långa år i fängsligt förvar. Just den här 22-åriga kvinnan utgör dock ett av de mest sällsamma undantagen för detta brott. Domaren motiverar straffet med att kvinnan, även om hon begick brottet för att tjäna snabba pengar, har uppfört sig väl, har ett socialt sammanhang och inte bedöms ha någon risk att återfalla i brott, berättar Radio Jönköping.

Nå, hur ser då själva straffet ut? Jo, hon har blivit dömd till en väldigt udda form av samhällstjänst i tre år. Under den tiden ska hon läsa! Jo, det är helt sant. Domaren har krävt av henne att hon ska läsa, och samtidigt göra ett stort arbete kring två kända litterära, Svenska, verk: “Aniara”, av Harry Martinson och “Troll och människor” av Selma Lagerlöf.

Tre timmar varje dag skall hon därför studera på ett bibliotek i Natal, och skriva på sitt arbete. Allt detta skall dessutom redovisas för domaren efter strafftidens slut. Utöver studierna skall 22-åringen också arbeta en timma, varje dag, på ett rehabiliteringshem för narkomaner.

Jag tycker att Lagerlöf, Martinson och en del andra gamla stofiler kan vara lite trista att traggla sig igenom, särskilt då det skrivna språket ändrat sig ganska mycket de senaste hundra åren. Jag uppskattar att hellre läsa en mycket senare skriven bok i så fall, men jag har nog aldrig tänkt
på våra gamla klassiska författare som något slags tänkbart straff, i alla fall inte som straff för ett så pass allvarligt brott som det här ändå handlar om. Men vem vet. Det har väl alltid ansetts att det på samhällets botten, bland tjyvar och andra kriminella, sällan simmar några literärt bevandrade snillen. I framtiden kanske våra tjyvar kan livnära sig som författare, eller kanske bokkritiker, för att dryga ut hushållsekonomin!

Kanske 22-åringens straff blev det bästa tänkbara…? Kanske hon kommer att tjäna ihop till sitt levebröd på att arbeta som litteraturhistoriker, eller något i den stilen. Den “normala” kriminalvården har ju sina uppenbara brister och begränsningar, menar jag!

 

0Avdelare

 

I dag är det torsdag och jag har inget större hopp om att klara ännu en dag utan regnande. Det skall visst bli bättre till helgen, sägs det, men vi är inte riktigt där än. Många mörka moln kommer att hinna passera innan dess. Jag önskar dig i alla fall en bra dag och jag hoppas att du har bra väder, där du befinner dig. Kanske lite klart väder kan bidraga till lite fler idéer om julklappar till våra nära och kära. Det blir i alla fall ingen potentiellt livsfarlig GPS i alla fall. Med en sådan i bilen kan man ju bli permanent vilse. Det är inte bra!

Var rädd om dig!

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=1939

Kommentera

%d bloggare gillar detta: