«

»

jan
04

Måndag 4 januari 2010

Men..? Vad det känns skumt att skriva 2010 då. Tur att man har ett helt år på sig att lära sig att skriva rätt årtal igen. Sedan när det sitter riktigt hyggligt, ja då är det dags att lära in ett nytt igen. Det tar liksom inte slut. Och så kommer man att skriva fel ett antal gånger innan det sitter. The circle of life, antar jag. Det har slutat snöa, verkar det som, men kylan, däremot, den håller i sig. Det har i alla fall slutat variera så där brutalt, med temperaturen, så som det gjorde under några dagar. Nu har det faktiskt hållit i sig riktigt bra här i trakterna där jag bor. Det har dessutom varit ganska hyggligt väder, med lite solsken på dagarna dessutom. Redan märker man att dagarna börjat bli lite längre. Det tycker jag är skönt, för även om vintern har oss i ett ganska bistert grepp just nu, så finns redan löftena i luften; löften om en ljusare och varmare tid. Sådana löften gillar jag, men det skall ju tydligen alltid finnas något smolk i bägaren, är det inte så? Fortsätt läsa så förstår du snart vad jag menar.

 

0Avdelare

 

Jag var på en pizzeria härom kvällen. Jag träffade min syster där och en arbetskollega. Vi väntade på en tillperson, som skulle ansluta sig till sällskapet. Tiden gick och det angivna klockslaget kom, och det passerade. Fortfarande kom personen inte. Jag satt ganska illa till, i förhållande till entrédörren, för jag fick vända mig om, nästan helt där på stolen, för att se vem som kom genom dörren, varenda gång jag hörde den öppnas. Jag trodde varenda gång att det var den efterlängtade personen som kom, men inte då. Samtidigt var det lite kallt där vi satt, och jag satt i ett envist och lite kyligt drag. Jag måste ha vänt mig om typ 20 gånger, innan den person vi väntade på verkligen dök upp, Vi hade riktigt trevligt på pizzerian och jag blev sittande där i över tre timmar, innan jag var tvungen att lämna sällskapet. Då jag skulle sätta på mig min jacka så kände jag att jag var riktigt stel i nacken, på samma sida som jag vänt mig mot så många gånger.

När jag kom hem så hoppade jag genast i ett långt och hett bad, allt för att försöka mjuka upp nacken. Det hade börjat göra riktigt ont vid det här laget. Nåja, kvällen var slut och jag var tvungen att hoppa ner i bingen, för jag skulle upp och arbetsjobba igen, i går morse. Jag sov verkligen som en jävla kratta under natten, och jag vaknade flera gånger och hade riktigt ont i nacken. Jag kunde bara flytta huvudet i en riktning utan att det gjorde ont. Om jag var tvungen att flytta huvudet i den andra riktning var jag tvungen att hjälpa till med händerna; då gjorde det bara lite ont.

 

0Avdelare

 

Nåja, i går arbetsjobbade jag alltså, och det var säkert bra, för så länge jag höll igång så var jag inte så jävla stel. Jag hann ta två stycken riktigt varma bad under gårdagen, och det var lika skönt båda gångerna. Jag upptäckte till min stora fasa att jag faktiskt inte hade en enda värktablett hemma. Som tur är så säljer de ju faktiskt sådana på COOP nuför tiden. Jag vågade mig faktiskt på en promenad under kvällen, ner till centrum, och COOP.

Efter hemkomsten, och ett par Ipren senare, så lättade livet litegrann. Det gick plötsligt att leva lite igen. Nu, i dag, har jag inte riktigt hunnit känna efter hur det känns. Jag var naturligtvis stel då jag vaknade, men lite Ipren, en varm dusch och en balja kaffe gjorde gott för värkometern, som faktiskt visade ett relativt lågt värde strax efter att jag klivit upp.

Så trots alla fagra löften, rakt ur vädret, om en ljusare och varmare framtid, så har jag haft ont i nacken så ända in i skogen! Visst tusan är det väl märkligt att det så sällan kan få vara bra ett tag? Alltid ska det komma nåt jäkla krafs emellan. Den här gången var det alltså min egen oförmåga att inse att balerinaövningar i kalldrag inte är till min fördel. Men jaja, pizzan var i alla fall in i helsikes god, så det var i alla fall en bra sak som hände under förrgårkvällen, pizzasmaken i min mun alltså!

 

0Avdelare

 

I dag är det alltså måndag. Vi har trettondagsfirandet som kommer nu. Efter det så är det väl lugnt ända fram till Påsken va? Det har varit så mycket helgdagar på sistone, och då jag inte riktigt har helgdagar, jag jobbar efter sexveckorsschema, så blir man riktigt dagvill ibland. Då jag vaknar på morgnarna måste jag riktigt tänka efter ifall väckarklockan ringer för att jag ska upp, eller om den ringer för att jag glömt att stänga av larmet. Jag gillar inte väckarklockor, men de är ett nödvändigt ont då man har så pass oregelbundna arbetstider, som jag har; för det finns ingen regelbundenhet i mitt schema.

 

0Avdelare

 

Jag firar faktiskt ett speciellt tillfälle, nu den sjätte januari. Det är en dubbelhögtid för mig; i alla fall sedan ett par år tillbaka. Dels så fyller min son år det datumet, och det är en av de viktigaste sakerna i mitt liv, naturligtvis. Men det är en annan sak jag faktiskt firar samma dag. Nu, den sjätte januari, firar jag att det var två år sedan jag slutade röka.

Jag kom ner till kiosken, strax bredvid där jag bor, den 6 januari 2008. Jag skulle köpa rulltobak. När de nämnde priset trodde jag att de skojade. Gången innan betalade jag 85 spänn för femtio gram rulltobak. Den här gången ville de ha 140 spänn för samma mängd. Då bestämde jag mig!!! Senare, samma kväll, rullade jag den sista cigaretten av de sista torkade resterna av det sista tobakspaketet. När jag fimpade så var jag klar. Efter det så fortsatte jag att snusa fram till Påsken 2008. Då hade jag varit rökfri så pass länge att jag vågade sluta snusa, utan risk för att falla tillbaka på rökningen direkt.

Jag har alltså varit rökfri i två år, nu på onsdag… och i Påsk har jag varit helt nikotinfri i två år. Det känns faktiskt riktigt bra. I alla mina visioner för det nya året så ingår det faktiskt att jag fortsätter att vara nikotinfri.

 

0Avdelare

 

Nu är det dags att återgå till den andra verkligheten. Jag hoppas att din måndag blir MINST lika bra som den jag önskar för mig själv. Tag det lugnt där ute i vinterlandet och om du tänker köra bil så tag det lugnt, riktigt
lugnt. Det är bättre att komma fram sent, än att komma fram död!

 

Var rädd om dig och må Dina fienders skägg växa inåt!

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2138

Kommentera

%d bloggare gillar detta: