«

»

jan
31

Söndag 31 januari 2010

Nu har jag varit med på Facebook ganska länge. Tyvärr börjar jag logga in där med större och större ambivalens. Kommentarer, som skrivs där, försvinner titt som tätt. Alltså att man skriver någonting, och sedan är det mystiskt borta, försvunnet. Mycket märkligt. Det går dessutom segt och man måste ofta antingen uppdatera sidan, eller så måste man stänga ner webbläsaren och starta om den. Vissa tider är det så segt att jag börjar fundera i banorna om det inte skulle gå snabbare att helt enkelt skriva vanliga pappersbrev till dem man vill berätta någonting för? Det känns dessutom som att det går segare och segare att uppdatera sidan, när man är inloggad. Ofta får man olika mystiska felmeddelanden. Jag börjar mer och mer känna att det skulle vara skönt att radera bort mig från Facebook. Jag har inte bestämt mig än, men känslorna svallar onekligen. Det visar sig hur jag kommer att göra. Facebook är ju ett beroende, och det är ju därför som det väcker sådana känslor när det inte fungerar så som jag vill. Beroenden är inte alltid av godo. Ju mer jag lär känna Facebook, desto mer uppskattar jag mina böcker!

I dag har jag, på grund av mitt arbete, tvingats till att vistas utomhus i den kalla vintern. Faktum är att det var riktigt skönt, utifrån två olika anledningar. För det första så sken solen som om den hade betalt för att göra det. Det var riktigt riktigt soligt, och sådant gör mig nästan alltid på bra humör. Kroppen reagerar positivt på solljus och den börjar tillverka D-vitaminer. Den andra anledningen till att det var så skönt var att jag hörde en massa Blåvipor, Tofsmesar, Grönhakor… eller vad de nu heter, de där karaktäristiska fåglarna man brukar kunna höra så där i skarven mellan vinter och vår. De sjöng av hjärtans lust och för ett ögonblick glömde jag faktiskt bort att jag avskyr vintern så mycket. Det var riktigt trivsamt faktiskt. Så trots att det är kallt och bistert ute så kändes det i alla fall som en första glimt av att våren faktiskt redan är på väg. Nu handlar det mest om att vi måste vänta ett slag bara. Om jag ändå hade lite bättre tålamod.

Det skulle faktiskt vara skönt med en riktig vår i år, som omväxling. Jag tycker att vi brukar missa det som oftast. Det brukar mer vara kallt, kallt, kallt och så är det plötsligt sommar, bara så där hux flux liksom. Jag skulle gärna vilja ha en ganska tidig start på våren, så att den hinner med att ta lite tid på sig. Jag ska i alla fall försöka hinna med att plåta vården ordentligt. Jag gillar de där vårbilderna, där man riktigt ser vårens sprängkraft, då den spirar och gror.

Det är väl förresten vinterns förtjänst att de andra årstiderna blir så sköna; att de “sticker ut”. Men jag tror att jag skulle kunna vänja mig med sommar, året om. Tyvärr, för min egen skull alltså, vill jag heller inte flytta. Det vore inget önskescenario att flytta bort från allt man känner igen och alla man känner, älskar och trivs med. Nej, om jag känner mig själv rätt så kommer jag förmodligen att sitta kvar här i det asa-kalla Sverige och fortsätta att ondgöra mig över kylan och den myckna mängden snö. Så där när jag tänker efter så är det egentligen ganska skönt att få gnälla av sig lite. Tänk om ALLT plötsligt skulle vara bra en dag… vad fan skulle man då hitta på att ondgöra sig över?? Dessutom är det ju nyttigt att svära; och vem vill egentligen leva onyttigt?

Den här vintern har förresten dragit fram ett riktigt fult spöke ur skuggorna. “Elbrist”, heter det. Det var länge sedan vi var så nära det här fenomenet. I princip innebär det två saker. Det ena är att priset per kilowattimma stiger utav bara helvete. Det andra är att vi kan bli tvungna att ransonera el… eller i princip, stänga av varannan lampa i vårat hem. Gatubelysningar kan tvingas stängas ner, tillsammans med andra saker vi är vana vid, t.ex. upplysta butiker, efter stängningsdags, så att vi inte längre kan fönstershoppa på kvällarna.

Vad beror då detta på, kan man undra? Tja, ett folkomröstningsbeslut ligger nederst i grunden. Det var då det bestämdes att kärnkraften skulle konserveras, förberedas för en avveckling och samtidigt ersättas med andra alternativ. De där “andra alternativen” har sammantaget inte givit oss så mycket utbyteskraft att vi klarar en kall vinter tillsammans med två avstängda reaktorer ens! Under den gånga fredagseftermiddagen halverade man effektuttaget från Forsmarks reaktor nummer två. De gick redan med cirka 70% effekt, och halverade dessa procent alltså. Detta var på grund av vissa tester de var tvungna att köra, innan de kan få klartecken att gå upp till full drift på reaktorn. Jaja, sådant får man räkna med i branschen, men då vi redan ligger på “fisens mosse” med vår elproduktion så ökar priset ordentligt då det finns mindre elström att ta av. Den stunden Forsmark 2 “låg-körde”, för att kunna göra sina prover, kommer att motsvaras av cirka En miljard trehundra miljoner kronor i ren förtjänst till elproducenterna. Elpriset, under fredagseftermiddagen, låg på över 3 kronor per kilowattimma! Snittpriset brukar ligga på cirka 38 öre.

Om vi nu leker med tanken på att vi skulle stänga ner fler reaktorer, i enlighet med folkomröstningsbeslutet, och dessutom får fler sådana här asa-kalla vintrar. Hur kommer vårt bekväma liv då att te sig? Vi kommer att få elräkningar som kommer att överstiga priset för vårt boende, och vi kommer dessutom att få “skriva räkningarna” under dagtid, för på kvällarna kommer vi att tvingas släcka lamporna, stänga av TV-apparaterna och dessutom avstå våra kära datorer, då de drar för mycket elström helt enkelt. Vi kommer inte ens att kunna unna oss lyxen att leva i ljuset från stearin. Efterfrågan kommer att göra stearin, parafin och så vidare, dyrare än maten vi äter under en månad. Arbetet att göra oss energisnålare, lågenergilampor och sådant, tar helt enkelt för lång tid. Under sådana omständigheter tenderar vi att skaffa fler barn, vad ska man annars göra alla mörka kvällar, och det kommer i sin tur att öka behovet av värme och elström. Det verkar som att vi skjutit oss i foten i energifrågan!

Med detta sagt, det här ovan alltså, är det inte dags att vi tar beslut om att uppgradera, och dessutom bygga ut, vår kärnkraft? Hittills är det den renaste energikälla vi haft. Alla andra metoder, sammantaget, har mest gett oss en jävla massa skrikande miljömänniskor, som sedan ondgör sig över kärnkraftens farlighet??? Känn på den som en paradox!!! Vi kommer att få ha en sjujävla massa vindsnurror i vårt halvblåsiga lilla land, och vi kommer förmodligen ändå att tvingas importera en massa elström, särskilt när vinden mojnar. Det är då vi kommer att sakna våra gamla elräkningar! De gamla elräkningarna, som vi fortfarande hade råd att betala.

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2231

Kommentera

%d bloggare gillar detta: