«

»

feb
05

Fredag 5 februari 2010

Vad ska Internet vara bra för? Det är en fråga jag hört ganska många gånger, dock inte lika ofta på senare år. Men den kommer ibland till liv igen, och oftast genom lite äldre personer, som faktiskt klarar sig riktigt bra utan både Facebook och Internetbankers digitala frälsning. Det händer ibland att min dator krånglar och ställer till med bekymmer för mig; jag, arma beroende internetslav. Senast detta hände var förra veckan, då min internetkoppling krånglade, och tvingade mig att ringa till Tele2 för att skälla på dem; jag ringde flera gånger. Nåja, det hela visade sig vara mer lokalt än jag trodde. Det var mitt eget nätverkskort som krånglade.

När datorn väl fungerade som förväntat igen, så upptäckte jag att jag hade klarat mig utan den i några dagar, utan att vare sig sova illa eller drabbas av andra avtändningseffekter. Det är vid de tillfällena som jag ställer mig frågan ibland. Vad är Internet egentligen bra för?

Lite då och då kommer det faktiskt ett svar på den frågan. Senast i går, läste jag om en bra sak med internet. Det var en person, en man, i Tyskland som hade tagit sig ganska långt ut på en is, i syfte att fotografera den spektakulära solnedgången. Vad han inte tänkte på var att det blev mörkt väldigt snabbt, efter att solen gått ner. Snart hade hela världen försvunnit runt honom, och han vågade inte försöka hitta tillbaka till stranden, i rädsla för att gå vilse och hamna ännu värre till. Han tog då sitt blixtaggregat och började skjuta av blixtar, i ungefär den riktning han trodde att land befann sig. Han hoppade att någon skulle uppmärksamma honom. Och det var faktiskt någon som såg honom, eller hans blixtar i alla fall.

Ett par tre hundra mil därifrån satt en kvinna vid sin dator. Hon hade loggat in på en internetsajt som hade en webbkamera riktad mot en strand. Hon ville också se den fantastiska solnedgången. Fantastiskt nog var det samma strand där den vilsna mannen hade begett sig långt ut på isen. När mörkret fallit hade hon fortfarande webbkameran i sändning på sin datorskärm. Då såg hon hans blixtar mitt i allt det svarta. Hon förstod att det var någonting som inte stod rätt till, så hon kontaktade polisen och berättade vad hon såg på sin skärm. Polisen skickade en patrull som från stranden kunde blinka med sina billjus, och på så sätt guida mannen tillbaka till stranden. De förmanade mannen om att han skulle vara mer försiktig nästa gång. Det var mörkt och det var mycket kallt, och mannen hade lätt kunnat frysa ihjäl där ute på isen, om denna kvinna inte sett hans blixtar, och reagerat på dem.

Där är alltså ett av alla svar på frågan om vad Internet egentligen ska vara bra för. Om du har några egna svar på frågan så får du gärna skicka dem till mig. Jag kommer då att publicera dem i bloggen, och i så fall, naturligtvis, i ditt eget namn, eller ett namn du väljer själv.

En sak som alltid får mig att le är när jag läser, eller hör talas, om korkade kriminella. Den här gången handlade det om en kvinna i USA. Hon klev in på en bank och knallade lugnt fram till kassan. Hon lämnade över en plastbag och drog sedan upp en silverfärgad pistol. Hon uppmanade kassörskan att fylla bagen med pengar, vilket hon också gjorde. Kvinnan tog sedan bagen och promenerade ut ur banken igen. Vad hon dock inte visste var två saker. Dels visste hon inte att bagen också innehöll en röd färgpatron. Det andra hon inte visste var att hon filmades av en övervakningskamera… eller egentligen fler. Det fångades på bild när färgpatronen plötsligt exploderade och att kvinnan formligen försvann i ett rött moln. Pengarna blev naturligtvis obrukbara på en gång, men ändå ser man att kvinnan fortsatte att halvspringa med väskan tätt trycket mot kroppen; fortfarande insvept i ett rött moln. Vad hon än hade tänkt sig att ha pengarna till så kan hon garanterat inte handla för dem i alla fall, för den där röda färgen går nämligen inte att få bort igen. Pengarna är helt obrukbara. Färgen fastnar också mycket bra på hud, så polisen letar nu efter en “röd kvinna”, och det är inte Gudrun Schyman.

Jag såg förresten en rolig nyhetspryl. Det handlade om Australiensk TV. En sak som blivit populärt är att ha nyhetsreportrar i bild med livebakgrund, och i detta fall ett bankkontor. Många i bankkontorslandskapet, bakom reportern, satt placerade så att deras datorskärm var vända mot kameran, och reportern som stod i förgrunden och nyhetsrapporterade. Själv såg reportern inte vad som hände i bakgrunden, och det var väl lika så skönt för honom, där han alltså stod i direktsändning. Bakom honom hände det saker på en av datorskärmarna, och det visade sig snabbt att en person satt och tittade på nakenbilder på flickor. Det hela gick alltså ut i direktsändning och någon person, på banken, måste ha sett vad den där skärmen visade för bilder. Den personen stannade vid den flicktittande bankkillen och sade förmodligen någonting till honom, för plötsligt försvann nakenbilderna, och flickfluktaren själv vände sig om, med tydlig ångest i blicken, och tittade rakt in i livekameran. Han såg jäkligt fåraktig ut, där han alltså satt med hela överkroppen i kakburken… eller var det kanske underkroppen? Banken, i fråga, har nu gått ute med ett massmail till samtliga deras anställda, i alla länder, och påminner om deras internetpolicy. Ajsan bajsan alltså. Så får man inte göra på jobbet!

En liknande sak inträffade tydligen i Sverige för två och ett halvt år sedan, då man vid en nyhetssändning från Rapport, eller vilket program det nu var, såg ett liknande nyhetsredaktionsrum i bakgrunden, och en av alla bildskärmar plötsligt visade porrfilm. Jag kommer inte ihåg om det blev något liv om den händelsen. Händelserna på banken i Australien har i alla fall blivit ett populärt klipp som finns att skåda på Youtube.

Det finns så många olika exempel på hur Internet kan vara både skadligt och nyttigt. Som jag skrev här ovan, om du har egna bra exempel på vad Internet ska vara bra till, skriv gärna och berätta, för ibland tvekar jag faktiskt själv över den egentliga nyttan. Att bara kunna ta kontakt med varandra, ser jag inte som något revolutionerande i sig. Vi klarade detta innan Internet förändrade scenen. På sin höjd har Internet fört med sig möjligheten till snabbare och mer tillgänglig kontakt. Före Internet använde vi telefoner och brev för att skapa kontakter via direktsamtal till varandra, eller genom olika kontaktförmedlingar. Det är ju precis som vi gör nu för tiden också. Skillnaden är att vi har andra verktyg bara.

Nähäpp, nu är det fredag. Det är dags att göra sig i ordning för lite rehab-bad i varmvattenbassäng. Skönt att kunna ha sådan lyx, kombinerat med att jag har betalt för det. Så skönt att glida omkring i den varma bassängen och samtidigt titta ut genom fönstren och se den äckliga snön. Hoppas din dag blir minst lika bra som den jag tänker ha.

Må Dina fienders skägg växa inåt!

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2237

Kommentera

%d bloggare gillar detta: