Lördag 6 februari 2010

Man kan sannerligen undra exakt när folk känner ånger; om det är när de vet att de gjort någonting dumt… eller när alla andra också vet om det? Jag läste en så jävla korkad pryl i tidningen. I en artikel kallas en dömd förövare för “Fotbollsspelaren”, och så hans kumpan, som fått sitt tidningsnamn enligt lite mer traditionell kutym, kallas för “23-åringen”! Nåja, den här Fotbollsspelaren har tillsammans med 23-åringen, brutit sig in i ett hus i Västervik. Där inne fängslade de en man och mannens tonåriga son, samt låste in dem i en garderob, allt under pistolhot. Sedan sökte de igenom huset innan de drog därifrån; oklart om de fick med sig någonting från huset.

Mannen och sonen lyckades befria sig och sedan kontaktade de polisen. Efter några timmar lyckades polisen ta fast förövarna. Nu står de anklagade för grovt rån samt olaga frihetsberövande. De vill dock få anklagelsegraden sänkt från “grovt rån”, till “rån”, för fotbollskillens advokat meddelar att han mår så dåligt och känner en sådan ånger inför det han gjort. Jasså, det är så jävla dags för det nu?? Det verkar löjligt enkelt att “må dåligt” när man väl har torskat för polisen och kommer att bli åtalad för brott som ger fleråriga fängelsestraff. Jag undrar om de hade mått lika dåligt, ifall de inte hade åkt fast? Minimistraffet för åtalet ligger på fyra år. Om de hade angivit sig själva så hade man kanske kunnat misstänka att de kände sig dumma… Men att bli så där ångerfull när man redan sitter med handen i kakburken?? Nja, det ser onekligen ut som en solklar “filmning”, och det brukar ju fotbollskillar vara bra på!

 

0Avdelare

 

Carl och Dawn Finn var på återbesök på sjukhuset Queens Medical Centre i Nottingham, tillsammans med sin cancersjuka dotter, Liberty, och de fick bevittna ett sant mirakel. Dottern hade diagnosticerats, redan som spädbarn, ha en godartad tumör. Det började när hon fick problem med ostyrsliga ögon, som ibland vände sig bakåt. Först trodde man att det rörde sig om en annan sjukdom, men efter tester kunde man alltså sluta sig till att hon hade en godartad tumör, som växte bakom ögonen. Den tryckte mot synnerven och den gjorde att Liberty förlorade synen. Tumören var så stor, och den satt på ett så dumt ställe, att operation var uteslutet. Cellgifter var det enda alternativet.

Liberty fick vara med och prova en experimentbehandling i cirka ett och ett halvt år. Man lyckades krympa tumören till ungefär hälften, men sedan gav man helt enkelt upp därför att Liberty’s späda kropp inte kunde klara mer cellgifter. De fick acceptera att naturen skulle komma att ha sin gilla gång, och de återvände till sjukhuset, regelbundet, bara för olika kontroller.

Vid återbesöket trodde de att de skulle få besked om att tumören antingen växt, eller var oförändrad i storlek; men inget av detta hände. De fick nämligen, med egna ögon, se röntgenbilderna på dotterns hjärna. Förstummade insåg de att det inte fanns något kvar av tumören, som tidigare klamrat sig fast runt synnerven. Antingen har cellgifterna plötsligt fungerat med supereffektivitet, eller så har Liberty’s kropp själv bjudit tumören på en kick ass-behandling. Vilket det nu är, så är det egentligen inte viktigt.

Professor Richard Grundy på Queens Medical Centre håller med om att flickan haft enorm tur eftersom cellgift inte alltid ger så bra effekt på den här typen av tumörer och det är svårt att få tillbaka förlorad synförmåga. “ – Om det sedan är cellgiftsbehandlingen som varit framgångsrik eller om det är Libertys kropp som tagit hand om tumören på egen hand är inte så viktigt i det här fallet”, säger han till den brittiska nättidningen och påpekar att flickan svarat extremt bra på behandlingen. Liberty Rose har inte bara blivit av med tumören. Hon ser nu så bra att hon kan glädjas åt tvillingsystern Destiny Mai, brodern Alex, 15, systern Gemma Louise, 17 och föräldrarnas lyckliga leenden.

 

0Avdelare

 

146 000 kronor och 2 x 2 år! Så lite var Therese Johansson Rojo’s liv värt. Hovrätten fastställer därmed tingsrättens dom. Som jag ser det så luktar det här rättsskandal. Okay, att både offer och förövare varit i ringa ålder, men jag tycker inte att detta skall kunna verka förmildrande. Turerna mellan förövaren och anstiftaren (förövarens flickvän) har verkat vara både många och skruvade. Det handlar om att pojkvännen verkat intresserad av en annan flicka, nämligen offret, och att pojkvännens helskruvade flickvän, anstiftaren, helt enkelt krävt att pojken skulle bevisa vem han älskade. För att pojken skulle kunna bevisa sin kärlek till flickvännen så har hon krävt att han skulle döda flickan, alltså offret. Kravet var också att han skulle döda henne före skolbalen, då flickvännen inte ville att hon skulle få gå på den.

Det här fallet har debatterats i olika media och det har både stötts och blötts. Nu vet vi alltså att en oskyldig 15-årig flickas liv inte är värt speciellt mycket. Hovrättens dom blev ett bakslag för kammaråklagare Jakob Holmberg, som hade yrkat på maxstraffet. “ – Hovrätten anser att omständigheterna inte är så allvarliga att ett livstidsstraff skulle vara aktuellt, men enligt mig finns det omständigheter som gör gärningen särskilt försvårande, men de har inte haft någon betydelse i hovrättens dom”, säger han.

 

0Avdelare

 

Lagar styr och lagar ställer. Så är det. Kruxet är bara att olika personer tolkar lagarna på olika sätt. En kille i England, Robert Fidler, har hamnat på kant mot myndigheterna om just det där med hur en viss lag skall tolkas. Han hade nämligen alltid drömt om att få bo i ett slott. Längtan blev honom övermäktig en dag, och han började helt enkelt bygga sig ett slott. Det finns en lag i England som säger att om en byggnad är äldre än fyra år, och ingen protesterat mot den, så får den stå kvar. Detta handlar om byggnader som uppförts utan bygglov alltså. Därför gömde han, och hans familj, slottet bakom stora höbalar och stora presenningar. De flyttade in i huset då det var klart och har sedan alltså bott där i fyra år efter det.

 

Slott

 

Då fyra långa år hade passerat så firade de jättelika triumfer och rev bort alla höbalar och presenningar. De visade stolt upp sitt underbara sagoslott. Kommunen tolkade dock dessa lagar annorlunda, och menade att bygget inte var färdigt förrän den dag då alla höbalar flyttats. Sedan beordrade de honom att riva bygget, eftersom att byggnaden, enligt dem, alltså är olaglig. Fidler överklagade, men det blev nej även i nästa instans, men samma motivering. Han gick då vidare
till en appellationsdomstol. Den domen kom i förrgår; huset måste rivas. Vilken taktik Fidler ska ta till nu är oklart. “ – Det här huset kommer aldrig att rivas. Jag kommer att göra allt som står i min makt för att behålla det”, säger han till Daily Mail.

Nähäpp kära du, nu är det dags att mysa lördag. Hoppas att din dag också blir helt jävla fantastisk. Var rädd om dig, kör försiktigt och akta dig för lågt flygande lårbensbrott. Må dina fienders skägg växa inåt.

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2244

Kommentera

%d bloggare gillar detta: