«

»

Feb
09

Tisdag 9 februari 2010

I går kväll hände någonting som jag knappt ens kommer ihåg när det hände sist. I vår lilla kommun har en stor vattenläcka orsakat en ordentlig vattenbrist. Jag märkte det själv redan då jag kom hem från jobbet, strax efter 16.00. Vattentrycket var liksom kasst, men jag tänkte inte på det så mycket. Jag var på väg till en kompis för lite fika. När jag kom hem därifrån så skulle jag hälla upp lite vatten i ett glas. Då märkte jag ordentligt att det var något besynnerligt med vattentrycket. Jag ringde därför till Securitas för att anmäla detta, så som man ska göra. Tjejen som svarade suckade och sade att hon såg från vilken kommun jag ringde, och att hon redan visste att det inte fanns något vatten här… för typ alla i kommunen hade redan ringt till Securitas under kvällen. I lokalblaskans nätupplaga stod det att det inte finns något vatten just nu, men jag lyckades i alla fall fylla ett gäng flaskor med vatten, som jag sedan ställde in i kylen. Jag har säkert tio liter i alla fall. Om det inte skulle räcka till mitt kaffebehov så får jag väl smälta snö, i värsta fall alltså. Det märkligaste var att jag hade bra vattentryck igen, då jag fyllde alla flaskor. Nåja, det är kanske “sista rycket” innan det ger sig helt. Jag har förresten fyllt en hink med vatten också, ifall det skulle bli läge att pinka eller någonting i den stilen. Vi får se hur det hela kommer att utveckla sig.

Vad händer annars på min breda horisont då? Tja, Facebook jävlas med sina användare, big time. Så fort jag hinner vänja mig vid gränssnittet så nog fan ändrar de på det hela. Nu har de tydligen något slags jubileum… om det var 6-års-jubileum eller vad det nu var. De firar i alla fall med ett nytt GUI (Graphic User Interface), alltså slutanvändarens grafiska skal, det du ser på skärmen. Det har slagit ner som en bomb i FB’s-communities. Jag har hittills inte hört att någon gillar omändringen, och jag ogillar den skarpt, jag också. Fan ingenting sitter där det borde längre, och funktionerna är urballade. Meddelanden försvinner, sidan vägrar uppdatera sig och en massa annat jävla skit. Jag fattar inte varför man väljer att ändra så fundamentalt på något som redan fungerar illa nog? Vad tänkte de??

Jag har tyckt, en längre tid, att de små ändringarna, som föregick den här stora ändringen, varit fullt tillräckliga för att få mig att fundera över att avregistrera mitt FB-konto, och just nu är det närmare än någonsin. Kan det verkligen vara vettigt att de drar så mycket ogillande över sig? Om det kommer en ny community, med liknande features, fast med ett vettigare utseende än FB, så hakar jag på direkt.

Det finns många saker som är märkliga i den här existensen, i detta livet. Tänk dig då att du får reda på att du bytt existens, fast utan du visste om det alltså. Jag har läst flera gånger om folk som plötsligt avlidit, utan att de själva visste om det alltså. Det hände sig på skatteverket, att en handläggare skulle registrera en person som avliden, men när han tryckte på enterknappen så hade han glömt en viktig sak; dubbelkollen! Av misstag råkade han vända på ett par siffror i den avlidnes personnummer, och vips… plötsligt var det fel person som rapporterats död i registren.

Ryktena att Ingrid Ståhl, 79, avlidit, var betydligt överdrivna, minst sagt. Hon säger själv att hon visserligen känner sig lite skröplig ibland, men inte till den milda grad att hon avlidit av det; inte än i alla fall. När hon “dog” satt hon egentligen hemma med sin make, Jarl, 84, i deras hem i Malmö. Föga anade de vad som just hände. De blev varse om det hela då de mottog brev från Svenska Spel och ICA, som uppmanade Jarl att sända in sin döda hustrus Spelkort och ICA-kort. Ungefär vid den tiden började Ingrid Ståhle att få hem en del brev, adresserade till hennes “dödsbo”.

Makarna fick hjälp av en god vän att kontakta myndigheterna. Till sist lyckades det hela rättas till, men paret har tagit mycket illa vid sig. Dels har ju Ingrid varit “död” en tid, och så var ju Jarl “änkling” under samma period. Justitiekanslern har beslutat att Skatteverket ska betala ut 25 000 kronor till Ingrid och 15 000 kronor till Jarl som ersättning för misstaget. Det i alla fall lite plåster på såren. “ – Vi har kompenserats en del, det har vi, och ska försöka att leva vidare nu”, säger Ingrid.

Men det är ju inte bara myndigheter som ibland kan röra till begreppen. Fredrik Dahlqvist, 31, arbetade på en hamburgerrestaurang av märket MAX. Han var arbetsledare och brukade arbeta en hel del. En dag, strax innan han skulle gå hem efter sitt arbetspass, frågade en kollega ifall han hade skadat handen? Han tittade och såg att handen var lite svullen, och blå; som ett blåmärke. Han gick in i ett badrum och kollade resten av armen. Han var svullen och blå, men hade inte ont.  Han sade till sin chef att han skulle åka till akuten, men där blev han avfärdad och hemskickad. De kallade det för “överansträngning”; de undersökte inte ens. Blodpropp var uteslutet!

Fredrik tog det lugnt ett par dagar, men det började göra ont i armen. Hans pappas hustru arbetade i hemtjänsten, och hade sett det mesta. Hon kastade en blick på hans arm, sade “blodpropp” och åkte iväg med Fredrik till lasarettet igen. Där var läkarna fortfarande tveksamma till att Fredriks tillstånd verkligen berodde på en blodpropp. “ – Min pappas hustru sa till dem att "det här är en blodpropp och jag vill att ni undersöker honom för vi har nyss haft en i släkten som haft det så jag vet hur det ser ut". Det fick läkaren att vilja konsultera ännu en läkare, så till slut stod det fyra läkare och tittade på min arm, suckar Fredrik.

Till slut gick de med på att skicka Fredrik till röntgen och efter en helkroppsröntgen upptäckte man att det fanns någonting i Fredriks arm. I armen fanns en blodpropp som vandrade rakt mot lungorna. “ – Jag blev hemskickad utan åtgärd men fick komma tillbaks dagen efter för att få medicin och information om vad som skulle hända framöver”, säger Fredrik. Men när de frågade varför de inte kunde se att det var blodpropp tidigare möttes de bara av svaret att "han var för ung för att ha blodpropp".

– Ingen av läkarna kunde förklara varför jag fått blodpropp, jag var inte i någon riskgrupp och de undersökte aldrig vad det berodde på”, säger Fredrik som blev återställd efter sex månaders medicinering och åtskilliga blodprov.

Har det här förändrat din syn på sjukvården?

– Jag har definitivt blivit tuffare i mötet med sjukvården och jag kan ibland fundera på varför jag bara accepterade läkarens utlåtande att det var överansträngning. Men man litar ju instinktivt på läkare och jag tycker att man måste kunna det”, säger Fredrik.

– När vi söker sjukvård för vår 16 månader gamla dotter ställer jag alltid massor med frågor för att vara hundra på att de verkligen gör allt de kan, så tyvärr har jag tappat en del förtroende för sjukvåden.

Hela den här historien är fruktansvärd, men ingalunda konstig eller avvikande. Jag hade en flickvän, som en gång fick en blodpropp i ena benet. Hon var inte så gammal, kanske just under tjugo år bara. Hon berättade för läkaren hur det kändes i benet, och att hon tyckte att smärtan flyttade på sig. Hon sade själv att hon var orolig över propp, och att hon var ganska nojig över det hela. Läkaren försäkrade henne om att allt var okay;  blodpropp i hennes ålder var otänkbart nämligen. Några timmar senare höll hon på att avlida, då proppen, den som inte fanns alltså, lossnade, började vandra och fastnade i ena lungan. Det var bara hastighet, Guds försyn och ett par skickliga kirurger som lyckades rädda livet på henne.

Det som ä
r så läskigt i detta är att läkarna ofta tycker att patienterna bara gnäller, och vid 20-årsåldern ska de fan inte komma och försöka “veta mer” än läkarna! Det finns bara en väg att gå här, gott folk! Stå på dig, Skrik, och lev fan!!! Och gör det ordentligt!!! Om du tror att något är fel, då är det din sak att informera läkaren om detta. Sedan är det också upp till dig att se till att de lyfter på sina arslen och börjar arbeta för sin, jävligt höga, lön!

 

Nähepp, gott folk. Nu har jag fått ogga av mig litegrann, bl.a. över det faktum att vattnet inte fungerar som det ska. Jag hoppas, och önskar, att du, kära läsare, skall få en perfekt dag! Må dina fienders skägg växa inåt.

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2248

Kommentera

%d bloggare gillar detta: