«

»

feb
12

Fredag 12 februari 2010

I går var det en sådan där lite trist dag. Jag vaknade hyggligt tidigt, och så skulle jag inte arbeta förrän klockan fyra på eftermiddagen. Jag orkade liksom inte ligga kvar och dra mig riktigt heller. Jag kom iväg ut på en fika hos en kompis, men efter det, hemma igen, så satt jag mest och försökte få tiden att gå. Det var en sådan där dag då ingenting känns riktigt roligt heller, och jag hade så svårt att hitta på någonting att göra. Med sådana här arbetstider, som jag ibland har, så kan det vara marigt att hitta på någon skoj individ att fördriva lite tid tillsammans med, i alla fall just under dagtid, då de flesta av dem faktiskt arbetsjobbar dagtid.

Jag hade spelat in “Det Okända” kvällen innan, så jag hade i alla fall typ 40 minuter TV-program att fördriva lite tid med. Tja, efter det så provade jag att vända riktning på mitt tumrullande. Det var riktigt roligt i några sekunder. Efter det så satt jag mest och pillade med Facebook. Även om det inte alltid är så jäkla skojigt att “Facebooka” så tar det alltid en himla massa tid i anspråk. Till sist blev det äntligen dags att gå till jobbet. Det var verkligen skönt, för där rök sex timmar i ett nafs. Efter hemkomsten blev det mest att sitta och “hänga” på Facebook igen.

Som så många gånger tidigare satt jag också och letade efter små guldkorn i den digitala nyhetssmeten. Det är alltid uppfriskande att hitta saker att gnälla eller ondgöra sig över. Då brukar livet kännas lite enklare ett tag igen efteråt. Så vad kan jag ha hittat denna gång då? Lite spännande är det väl i alla fall..? Eller?

En sådan där nyhet, som verkligen kan uppröra mig, hittade jag nästan på en gång. Det är en historia som utspelat sig i Västra Frölunda. En 45-årig person hade en blandrashund, en kampande hund alltså. Oftast brukar felet inte sitta i hunden, utan i den andra änden av kopplet. En 9-årig pojke stod i närheten. Mannen (hundägaren) frågade pojken om han vågade klappa hunden, och det vågade han. Då han sträckte ner handen mot hunden så gick den omedelbart till attack mot pojken. Hunden sargade pojkens arm ganska ordentligt.

Pojkens pappa polisanmälde genast händelsen till polisen, som tog hunden i förvar. Då hunden uppträdde hotfullt och aggressivt mot polismännen reagerade myndigheterna, och hunden blev till sist avlivad. Tyvärr var den 9-åriga pojken inte hundens enda offer. Den hade tidigare gått till oprovocerad attack mot en 7-årig flicka. Hunden högg henne i ansiktet, och gav henne ett sår under ena ögat, och ett rejält blåmärke på kinden. Vid ett annat tillfälle högg hunden en annan person. Denna gång i ena låret. Detta var alltså tredje gången denna jycke ställde till med förtret, och jag anser fortfarande att det är ägaren som är förövaren i samtliga fall. Det åligger hundägaren att se till att hunden är säker bland folk, och i annat fall se till att den inte befinner sig bland människor, alternativt ser till att få hunden avlivad.

Jag fattar helt enkelt inte vad det krävs för att få myndigheter att reagera i sådana här fall. Varför är dessa hundar ens tillåtna att inneha i Sverige? Det är säkert bra vovvar ifall det är en seriös ägare, men det blev ju plötsligt så jävla häftigt att springa omkring och ha en Pitbullterrier i kedja, så det finns ganska många sådana här hundar i landet. Många fullkomliga puckon, som knappt kunde ta hand om sig själva, tyckte plötsligt att de var perfekta ägare för en mycket svårskött hund, som i fel händer är precis lika säker som att jonglera med rakblad och motorsågar. Vad det gäller just den här typen av hund anser jag att ett fullständigt förbud inte alls vore fel. De som drabbats av sådana här hundar håller förmodligen med mig på den punkten.

Jag har tidigare berört ämnet “Våra Svenska Banker”, samt vad jag anser om deras sätt att bemöta sina kunder, och deras behov och viljor. Jag har nu sett en bonde, någonstans i den brittiska övärlden, som gjorde exakt så som jag själv hade velat gjort. Han är en riktig hjälte. Han hade haft en tvist mot sin bank i över tio år, och han ansåg att deras agerande, med hans pengar, hade lett till att han hade förlorat en hel del stålar, men de var tydligen av en annan uppfattning.

Hur som helst fick bonden, David Cannon, helt enkelt nog, så en söndag, när allmänheten fortfarande låg och sov, skred han till verket. Han kopplade på sin dyngspridare till traktorn, och så åkte han helt enkelt och dumpade av ett lass koskit utanför entrén till banken. Sedan åkte han hem, fyllde vagnen med mer koskit, och så gjorde han om det. Tio ton koskit lastade han upp framför banken.

Inte mindre än fyra gånger har David Cannon presterat samma protest mot banken. Han har fått betala tiotusentals kronor i rättegångskostnader, men visar ingen ånger. Han säger att han lätt skulle göra om det varje vecka om han var miljonär. Men så, efter tio års tvistande kom David och banken plötsligt till förlikning, och banken kommer nu att betala 300 000 pund till David. Nu ska väl bajsattackerna vara över, kan man anta, men de kommer säkert att leva kvar i byns medvetande under lång tid framöver. Det lönar sig alltså att ta i med hårdhandskarna! I alla fall när det gäller banker och bajs.

Det kommer förresten snart en film, som jag tror är skitbra. Den amerikanska titeln är “Shutter Island” och den är baserad på en bok av Denis Lehane, Patient 67. Om filmen är i närheten av den upplevelse jag fick ut av att läsa boken, så kommer den att vara väldigt bra. Det är en rulle av Martin Scorsese och då är det också Leonardo DiCaprio som spelar huvudrollen; så som det brukar vara. Filmen har biopremiär den 19 februari, och jag tror att den kommer att vara mycket sevärd.

Nu är det dags att ta itu med den här fredagen. Det ser inte ut att vara någon vår i sikte än, även om jag nästan tycker att jag kan smaka den i luften, i alla fall då solen vräker ner som spön i backen. Jag har bara ett kort arbetspass i dag, och sedan tänker jag hårdslappa.

Jag önskar dig en riktigt trevlig fredag, min vän, och att den kommande helgen ser till att förse dig med allt du behöver. Må dina fienders skägg växa inåt.

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2253

4 kommentarer

  1. Anna-carin säger:

    Ledsen Stefan men nu håller jag inte med dej 🙁 Pittbull är inte farligare än en greyhound som jag har!
    Att förbjuda en sån ras gör bara att dom byter ras dessa idioter till ägare.
    Någon gång för länge sedan årtal jag ej kommer ihåg dödade greyhounds ett barn som kom in i deras hängn. Tragiskt men fortfarande ett hundägara problem inte ett ras problem. Alla hundar är i grunden ett rovdjur och det glöms lätt bort. Sen är det klart att chihuahua som attackerar någon kanske inte gör så stor skada men beteendet är det samma 🙁 Jag tycker att det borde krävas någon form av hund körkort för att få ha hund. Vet inte riktigt hur det skulle gå till men det finns det säkert någon smart som kan utforma testet. Där borde också drog test ingå.
    Sen är det skillnad på att hugga och markera. Hundar har inga händer och inget språk vi förstår. Så visst händer det att en hund någon gång får nog och markerar och tyvärr är deras tänder hårda och dom åstad kommer ofta ett blå märke och kanske ett lite sår. Men hade hunden velat hugga hade det varit djupa skador och till och med en bruten arm eller vad den nu högg i. Men hunden du skriver om bör definitivt avlivas! Den är farlig pga. urusel idiot ägare!

    1. stefanblixt säger:

      Hej Anna-Carin

      Helt klart måste någonting göras. Att en Pittbull inte är farligare än andra hundar, det håller jag absolut med om. Problemet, som jag ser det, är att det ofta är en speciell kategori människor som ändå skaffar en sådan sorts hund. Problemet sitter, så att säga, i den andra änden av kopplet. Jag hade grannar för ett tag sedan, i trappen bredvid här, och de hade en sådan där klassisk Pittbull Terrier. De blev avhysta från bostadsbeståndet efter hundens skadegörelse på både lägenhet och området, alltid lika ivrigt påhejad av en praktidiot till ägare. Jag såg själv, flera gånger, hur ägaren hetsade hunden till att attackera ett träd här utanför. Han skrattade alltid lika högt då hunden slet loss barkbitar från stammen. Om en sådan hund sedan blir kopplad och bunden utanför ICA eller COOP, i väntan på matte eller husse, och oförsiktiga personer kommer i närheten, kanske lite rörigt och flera människor, så kan olyckan vara framme. Hunden vet ju hur glad husse eller matte blir om han biter sönder något, och den vill ju vara till lags. Det riktigt dumma i det hela är att det heller inte finns något avskräckande straff för de personer som beter sig på det här viset med sina hundar. I ”fel” händer kan säkert både hästar, katter och kossor bli livsfarliga, så visst har du rätt; det är inte hundens fel. Det hänger på ägaren/ägarna.

      /Stefan

  2. Snigel säger:

    Jag har blandade känslor inför ”Shutter Island”. Visserligen gillar jag boken, men inte Leo DiCaprio. Ah, det blir svårt, det här! Se eller inte se filmen? Jag får bestämma mig när det blir dags.

    1. stefanblixt säger:

      Det är alltid lika svårt att bestämma sig för om man ska se en film, eller inte; tycker jag i alla fall. Oftast brukar det vara bättre att se filmen först, och sedan fördjupa sig i boken. I just det här fallet handlar det om en jäkligt bra bok; så förväntningarna på filmen är ju skyhöga. Ingen film är ju heller så bra som den var när man såg den för sin inre syn, då man läste boken. Det visar sig hur bra filmen är. Jag tänker nog se den i alla fall.

      /Stefan

Kommentera

%d bloggare gillar detta: