«

»

Maj
18

Tisdag 18 maj 2010

I dag är det den artonde maj, min födelsedag. I dag föddes jag, fast för ett gäng år sedan. Det var en onsdag och om jag inte missminner mig så var det lite blåsigt den dagen. Det var i alla fall soligt, men inte för varmt. Morsan var inne på förlossningen på gamla lasarettet i Västerås. Där inne hände jag. Klockan 09.25 gav jag upp min ljuva stämma för första gången. Det var dock inte sista gången min stämma skulle ljuda fritt för alla och envar att lyssna på.

Det där med att fylla år har aldrig varit särskilt stor pryl i mitt liv. Tja, när andra fyller är det skoj förstås, men inte mina egna födelsedagar. Jag tycker normalt inte ens om att fylla år heller. Jag vet inte varför egentligen. Det är absolut ingen åldersnoja, eller någonting i den riktningen; för jag tycker verkligen att det bara blir bättre och bättre, ju äldre jag blir. Jag tycker om den person, den man, jag blivit. Vid min ålder har jag slutat ursäkta mig, jag står och går stolt med högburet huvud och när jag ber någon att dra åt helvete, tja då menar jag det med hull och hår också. Jag har förmågan att säga NEJ, och dessutom mena det, precis som när jag ber folk dra åt helvete… jag menar det i minsta stavelse när jag gör det.

Jag har blivit en tjurig son of a bitch över åren också, och jag tycker att det är en av de bästa egenskaper jag har. Jag skiter egentligen i vad folk tycker, om de tycker samma som jag eller inte. Alla får faktiskt tycka vad de vill, precis som jag gör. Däremot fullkomligt hatar jag när folk lägger sina långa jävla näsor i blöt och försöker påverka vad jag ska göra, tycka eller välja. Man kan faktiskt inte vara vänner hela livet. Ibland glider man isär, man träffar andra vänner och så glider man vidare i livsfåran igen. Vågorna lägger sig och så har man ett nytt stiltje igen. I bland glider man ihop igen med de man förlorat längs vägen. Det är mycket vackert!

Om jag tycker, väljer eller gör en sak, helt utifrån mitt eget tycke, och ibland tillsammans med någon annan… och så kommer en tredje person, som tycker annorlunda, och helt enkelt inte kan hålla käften… bara låter käften glappa inför alla och envar som gitter lyssna. Då tycker jag faktiskt att man passerar en linje för vad som är acceptabelt, eller inte. Om den här personen sedan ägnar dag efter dag till att baktala mig, för mina val, bara för att de inte råkade passa henne eller honom, tja då blir deras problem plötsligt mina, även om det inte på något vis är jag som äger problemet. Detta är lite krångligt… för den här personen drabbas inte i något enda stycke av mina val, som förövrigt bara är mina personliga val.

Jag tycker att det är så märkligt att vissa verkar kunna livnära sig på att ödsla energi på att underblåsa sånt här infantilt bjäfs! Dessutom suger de energin ur luften omkring sig medan de tanklöst bara babblar sig genom sin tillvaro. För tanklöst är det när man lägger sig till med ett sådant här beteende, utan att en endaste jävla gång ha kuk nog till att säga någonting direkt till mig; för det har inte hänt än. Jag har däremot fått höra en massa saker från, i stort sett, alla som Skitsnackaren valt att glappa sitt fula tryne inför!

Nu finns det iofs inte längre någon som helst anledning att personen säger någonting till mig; inte längre Det har passerat på tok för mycket vatten under broarna för att det någonsin skall finnas någonting kvar att rädda ur ruinerna. När Skitsnackaren valde väg för sina stämband så valdes också alla möjligheter till all förlåtelse bort! Det finns inte längre någonting att rädda. Jag “gör därför upp” genom att skriva om detta, förmodligen för allra sista gången. Efter detta blogginlägg kommer jag fullkomligt att skita i vad den här personen gör eller säger. Jag hoppas dock att personen i fråga kommer att få äta upp varenda stavelse som yttrats. Jag väljer dock att bara låta det hela få hänga i luften nu. Jag orkar inte med sådant här jävla tjafsande. Jag är min egen och jag är stolt över det. Jag krusar inte en jävel.

Till dig, Skitsnackare, kan jag bara säga… du överraskade mig. Du visade dig vara en helt annan person, än den jag trodde att du var. Värderingar så som vänskap, förståelse och acceptans verkar vara sådant som fattas i din repertoar, och i din vokabulär. Jag är, på sätt och vis, imponerad över att jag tydligen betyder så mycket för dig att du kan lägga så mycket tid på att baktala mig… när jag själv bara ägnat några minuter på dig i det syftet. Alldeles i början var jag mest oförstående, då du satte igång ditt skitsnackande, men med tiden har känslorna ändrats lite. Jag var mycket mer bekymrad först… nu skiter jag faktiskt i vad du gör, säger eller tar dig för. Ditt agerande har inte längre någon bäring på mitt liv. Jag vet inte om du har någon värdighet alls kvar att rädda genom att sätta tand för tunga… men det är något du själv måste välja i så fall. Du är inte längre någon vän till mig i alla fall.

Så, äntligen var det sagt, gjort och satt på pränt. Nu kan jag åter fylla lungorna med syre. I dag fyller jag alltså år. I morgon börjar resten av mitt liv. Då gäller nya val för mitt liv, och det jag har valt att ingå i det. Solen står som spön i backen och det finns nu en förväntan på framtiden. Jag mår bra så in i bänken och jag ler och skrattar varenda dag. Jag har en trygghet i mitt liv, som tidigare fattats. Äntligen ser jag glad ut och jag känner återigen att jag lever. Äntligen är det sommar igen!

Nu ska jag ta och ägna mig åt min födelsedag igen. Nu har jag rensat bort en del mentalt skräp, som bara låg och skräpade till ingen nytta. Jag önskar dig en trevlig tisdag och jag hoppas att dina fienders skägg börjar växa inåt. Jag vet att mina fienders skägg kommer att göra så i alla fall.

Tag hand om dig och var rädd om dig. Må dina gudar alltid blåsa en sval vind upp under din kilt, en het sommardag!

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2412

2 kommentarer

  1. Snigel säger:

    Grattis på födelsedagen, oavsett hur du firar den! Med pompa och ståt, eller med ett extra muffin till kaffet – du är stor nog att välja själv. 😉

    1. stefanblixt säger:

      Tack så mycket lilla Snigel. Jag hoppas att din dag blir/blev MINST lika bra som min. Kram pårej min digitala lilla vän! 🙂

      /Stefan

Kommentera

%d bloggare gillar detta: