«

»

Maj
19

Onsdag 19 maj 2010

Vad händer då i dag? I dag är det första dagen på resten av mitt liv, och det är löftesrikt. Jag klev, som vanligt, upp väldigt tidigt. Jag hade en frukost att fixa, även om jag faktiskt inte bakade i dag på morgonen. Nej, jag hade bröd kvar från i går, och det dög gott att värma upp det lite snabbt i mikron. Man får inte vara för bortskämd. Det smakade i alla fall precis lika himmelskt gott som det gjorde i går. Jag hade nämligen bakat scones i går morse. Jag gjorde efter standardrecept på vetemjöl. Sedan stekte jag lök och bacon. När det hade kallnat så arbetade jag in det i degen. Jag avslutade med att skära upp lite små osttärningar, som jag också arbetade in. Det blev verkligen helt jäkla underbart gott. Scones är så bra att göra, för man kan verkligen variera receptet exakt hur man vill; alltså vad man vill ha i degen. Dessutom funkar det alldeles utmärkt att lägga i kylen, för att värma upp vid senare tillfälle. När man tar det ur mikron så funkar det precis som färskt. Suveränt!

Det har varit varmt de senaste dagarna, äntligen. Den här värmen har verkligen låtit vänta på sig. Faktum är att det har varit kallt sedan början av december, förra året alltså. Vårvärmen har verkligen kommit sent i år, men nu verkar den i alla fall ha kommit för att stanna. Fast det vet man ju egentligen inte heller säkert. Det kan vända snabbt, å så sitter vi här med ryssmössorna nerdragna till ögonen och ser förvånade ut. Det har hänt förr, så man skall absolut inte bli kaxig om det här. Vädergudarna är mycket lynnigare än så!

Jag har lite småärenden att fixa i dag. Bland annat skall det inköpas skosnören. Fantasikittlande information, jag vet, men det måste i alla fall göras. Jag hade tänkt ägna en stund åt mina garderober i hallen också. Jag har använt dem som förvaring åt en massa jäkla skit bara. Nu känner jag att jag behöver den platsen till lite vettigare saker. Tänk ändå, vilka samlare vi är. I alla fall är jag det. Jag samlar på mig så mycket saker att jag måste rensa ut emellanåt. Jag fattar inte vad jag ska ha skiten kvar för heller. När man lagt sakerna i garderober, källarförråd eller vindsförråd, och det gått ett par dagar… så kommer man ju inte ens ihåg att man har sakerna där. Man glömmer liksom bort dem. Ändå fortsätter man gömma sakerna, och så fortsätter man förtränga dem ur minnet. Till sist blir gömselgrottorna fulla, och så är det, plötsligt och oförklarligt, ännu en gång, dags att rensa bort saker. Det verkar dessutom vara djupt förknippat med vilka vi är långt nere i våra väsen, för det verkar ju vara stört omöjligt att sluta upp med de här fasonerna. Man har sagt att människan är samlare, och det är verkligen att klappa huvudet på spiken, för det är verkligen sant.

Det var en skön födelsedag jag hade i går. Det var precis lagom mycket stök också. Jag blev uppmärksammad av min bättre hälft. Sedan kom morsan och farsan över. När de gick så kom en polare över, fast jag tror inte att han visste om nästan, att jag fyllde, utan det var nog lite meningen att han skulle komma över i alla fall. Det var kanonskönt att tillbringa dagen så. Efter det var det fritt på gäster resten av kvällen. Detta passade mig ganska perfekt, för jag gillar liksom inte riktigt det där konceptet, att fylla år. Jag har inga nojor vad gäller själva åldern, inte över huvud taget faktiskt. Jag gillar min ålder, och så har jag alltid känt. Nej, det ligger mer på ett annat plan. När man fyller år, i alla fall tycker jag så, och det kommer folk med presenter så får jag nästan alltid dåligt samvete. Jag vet inte varför. Sedan känns det som att man måste komma ihåg vilka som kom med presenterna, för de skall man köpa presenter till, när de fyller… osv osv. Detta gör, enligt min mening i alla fall, att presentköpandet mest känns som ett uppstyltat “måste”! Vad man köper, har aldrig varit själva prylen… det känns bara som att man liksom måste komma ihåg alla som kom, och vilka som köpt något. Jag gillar inte den känslan. Jag skulle helt klart uppskatta ifall någon köpte någonting, sak eller blomma är helt oviktigt, och dök upp vilken dag i veckan som helst och sade “…tjenare jag tänkte på dig när jag såg den hör saken… och det är inte din födelsedag, men jag ville att du skulle ha den i alla fall.” Det skulle bli mycket mer uppskattat. Om de sedan känner att de måste få göra något särskilt när jag fyller år… tja, kom över på en fika bara, och var som du brukar vara resten av året. Det uppskattas! Jag lovar! 🙂

Jag håller på att fixa lite mat i dag också, samtidigt som jag sitter här och skriver. Jag har en kycklingfilé i ugnen, tillsammans med en del broccoli. Jag har stänkt över lite rapsolja och en del kryddor bara. Det känns onödigt att göra det svårare än det egentligen behöver vara. Ett par hundra grader, lite drygt, och så vänta tills det fått fin färg, och så ska det rosa, i mitten av kycklingen, vara borta. Broccoli är en av de grönsaker som jag verkligen gillar, och uppskattar. Man kan göra vad som helst med den. Man kan grilla den, steka den, koka den, steka den i ugnen… den blir god, hur man än gör. Dessutom är den väldigt nyttig och så fungerar den, det gör blomkål också, bra som ersättare för potatis. Det är en mycket bra sak i LCHF-sammanhang. När jag fuskat med bröd och sådana saker, ett tag, så blir det en period med lite Hardcore-LCHF. Då är det bra med broccoli och sådana saker.

Nu ska jag ta och sätta mig och intaga min mat och sedan ska jag, som sagt, fixa en del småärenden. Jag hoppas att din dag blir minst lika bra som jag hoppas att även min dag skall bli. Ha det så bra, må så gott och var rädd om dig. Må dina fienders skägg växa inåt!

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2413

Kommentera

%d bloggare gillar detta: