«

»

Maj
20

Torsdag 20 maj 2010

Kallt, kallt, kallt, kallt, svinkallt, kallt så in i helvete, kallare, kallare ändå, kallare än man kan fatta och så VARMT! Bang, WaDÄÄNG liksom ba! Vi har börjat kalla det här fenomenet för Svensk vår. Den är sällsynt och skygg och passerar på ungefär en natt. Den har gjort så här en hel del år faktiskt. Det var, i alla fall som jag minns det, så jäkla länge sedan vi upplevde en riktig vår, där temperaturerna successivt stegrar från svinkallt till sommar under en viss tid, lite linjärt. Men icke längre. Nu följer värmen en logaritmisk skala; och då kan det alltså gå från noll till hundra på en natt.

Björkarna slog ut på en dag ungefär, med resultatet att den s.k. våren slog undan benen fullständigt på alla björkpollenallergiker; eller kanske pollenallergiker i gemen? Det är inte roligt att vara storkonsument på snytpapper den här perioden. Då ser de ut som om de har vinterröda näsor även den här årstiden. Det är elakt mot allergikerna, tycker i alla fall jag.

Kan man tänka sig. Även den här dagen hamnade jag i tvättstugan på morgonen. Det finns alltid någonting att tvätta, verkar det som. Det tar liksom aldrig slut heller. The work of a house bitch never ends! Den här morgonen var det ledigt i båda tvättstugorna, och de var heller inte bokade, så jag kunde ta båda två, och började då tvätta redan klockan sju. Klockan åtta lyfte jag över det som skulle tumlas, till tumlarna, och resten hängde jag här uppe. Klockan nio var jag klar med tvätten. Underbart när det går så där fort. Det innebar att jag fick en hel del slapptid över till annat. Jag plockade ur en till garderob och så fick jag rent i några skåp i köket. Jag är inne i ett skov, där alla garderober och skåp skall plockas igenom, och allt skit skall slängas. Nu är det sommar, jag mår underbart bra, faktum är att jag knappt mått så här bra sedan… tja… femton… nitton år. Lika bra att låta energierna flöda, då de ändå är släppta lösa. Man vet aldrig när man, nästa gång, har sådant här flow i allt man gör. T.o.m. att blogga känns som en flygande upplevelse. Fingrarna formligen flyger över tangenterna och det känns som att hela livet plötsligt förvandlats till en glad operett.

I bland räcker det med att en boll sätts i rullning, rent mentalt bara, för att hela livet skall börja grönska och le mot en. Jag skrev häromdagen om en skitsnackande person i bekantskapskretsen. Nu har den personen tydligen lyckats värva en till person, som alltså äter ur handen. Det lite lustiga i sammanhanget är ju att jag vet vad skitsnackaren har orerat om vad det gäller den här personen, tidigare. Det har inte varit helt fördelaktiga uttalanden. Nu är de tydligen “vänner” igen. Men det känns samtidigt lite bra också, för om den här andra personen nu är så dum i huvudet att hon lägger någon vikt vid skitsnackarens förtalskampanj, tja då är det ingen jag vill vara vän med i alla fall. Lite trist är det kanske, i och med att vi ända varit vänner sedan 2001. Men plötsligt tar den här personen alltså bort mig från sin “vännerlista” på Facebook, och när jag då frågar henne rakt ut vad som händer… i ett SMS, för det duger ju inte att svara när man ringer… tja, jag fick inget svar på SMS’et. Men då kommer jag tillbaka till den här bollen igen, som satts i rullning; jag har ju bestämt mig för att det här inte skall få ha någon bäring på mitt liv, och det kommer det heller inte att ha. Beslutet fick ett par stenar att lyftas från mina axlar, och det här med den andra personen som alltså “slutar” vara min vän… tja, det bekräftar ju bara att jag gör rätt som håller den här jävla skiten ifrån mig. I slutänden är det i alla fall inte jag som gör förlusten. De kan gott sitta kvar i den där trädgården och blänga på mig när jag, glad i hågen, cyklar förbi. Jag sänker ju tydligen deras humör… de stärker mitt! 🙂 “Bollen i rullning” kommer att arbeta till min favör och bara göra livet bättre och bättre. Jag förtjänar ändå inte det där skitsnacket, för jag har inte gjort något fel. “Lösnäsor åt skitsnackare!” Det är som något från ett jävla tivoli! (Ingen av de här jävla asgamarna har sagt ett endaste ord till mig ännu, men det krävs ju mod till sånt förståss!)

Det blev lite trist med mitt förevigande av den pågående våren. Ni vet den årstid då dygnssnittemperaturen steg från typ plus 3 grader till plus 28… på en natt. Allt har liksom redan slagit ut. Innan jag hittade ett hål i schemat och hade kameran i hand, på en ledig dag, då hade det hela blommat över redan. Mycket trist tycker jag, men jaja. Jag får väl försöka ta igen det nästa vår igen, om det blir en sådan då alltså. Man vet ju faktiskt inte. Med lite tur kanske vårdanserna och min enträgna bön till vädergudarna, gör sitt till. Någon gång ska det väl komma en vår som beter sig så som den är beskriven i Naturkunskapsböckerna.

I dag har jag arbetsjobbat ett kort pass igen. Nu är jag hemma, vädret till trots, för det var riktigt värmeäckligt att promenera hem. Nu skulle det verkligen passa med ett rungande åskväder ett tag. Det är varmt, fuktigt och jävligt kvavt. Fukten ligger som ett lock över oss, och man blir fuktig genom kläderna, fan bara av att andas. Det är skönt att slippa vintern och den helsjuka kyla som vi haft… men en sådan här värme är inte heller något kul att samsas med.

Nu är det dags att ställa sig i duschen, och duscha lite svalt ett tag. Kanske försöka ta ner kroppstemperaturen någon grad. Det kan också vara mysigt med en mugg kaffe i ett bad, och så upp med fötterna på väggen… sedan kan jag ligga och slappa en hel kväll. Det gör inget. Det är jag värd!

Jag önskar dig naturligtvis en trevlig fortsättning på dagen. Må dina fienders skägg växa inåt, samt att de drabbas av tungröta, hjärnsläpp och dröppel!

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2414

Kommentera

%d bloggare gillar detta: