«

»

Maj
28

Typisk fredag… och trygghet…

I dag är det en så typisk fredag att det knappt liknar nåt. Den är så typiskt och alla beståndsdelarna är så som jag är van vid att de skall vara också. Jag vaknade tidigt; man får ju så mycket mer fredag på det viset, eller hur? Det är vanligt normalt jobb i dag också, precis som vanligt det också, och det är sedvanliga procedurer med alltihopa. Föga överraskande, men så jävla skönt, tycker i alla fall jag. Jag är som ett barn på det viset. Jag gillar det där med rutiner. Jag har absolut inte varit sådan förr. Jag sprang, som exempel, som vikarie på jobbet i över fyra år innan jag blev anställd. Under vikarieperioden visste jag aldrig, från en dag till nästa, hur jag skulle jobba; eller om jag alls skulle jobba den dagen eller inte. Långt efter det har jag vant mig vid att arbeta utifrån ett schema. Nu vet jag ganska bra hur jag ska jobba; men man kan aldrig vara hundra procent säker. T.o.m. scheman kan ändras. Men för det mesta vet jag hur det kommer att se ut över en överskådlig framtid.

Det där med att trivas med att arbeta utifrån ett schema, har spillt över till privatlivet också. Jag har börjat trivas med rutiner även där. Jag vet inte varför riktigt, men det är som att jag vill veta hur det ska bli, så långt jag kan i alla fall. Det är en trygghet i att veta hur det ska bli. Det är så stora delar av samhället, och livet i övrigt, som man aldrig kan överskåda; så det måste finnas några fasta hållpunkter som man kan utgå ifrån.

Bara härom dagen var det nåt bråk här i byn. Det drogs kniv och så hamnade två personer på lasarett, igen. Det har varit ganska tätt på given häromkring, det där med våldsbrott; speciellt bland ungdomar. Jag har för mig att det bara var under en period av tretton eller fjorton månader, som vi hade fem (5) stycken mord i kommunen. Med tanke på storleken på den här lilla byhålan måste det vara något slags rekord.

Vem vet… kanske det är med tanke på det ovanstående som det där med trygghet blir viktigare och viktigare för mig. Jag tycker att samhället, och klimatet mellan människor, verkar bli kallare och hårdare hela tiden. Det börjar nästan bli lite motvilligt som man går ut och vistas utomhus efter att det blivit mörkt. Man vet ju fan aldrig. Plötsligt kanske man ligger där, med en kniv i ryggen, och sprattlar. Flera stycken har ju redan råkat ut för det, så det är ju knappast någon överdrift.

I dag blir det mest till att slappa och ha det bra, i alla fall mellan arbetspassen. Jag får i alla fall vara hemma lite då och då under dagen. Det är skönt, och så befrämjar det kaffekonsumtionen också! Jag önskar dig en trevlig och skön dag, och jag hoppas att du får lite sol, och gärna lite värme, där du befinner dig. Vi fortsätter väl, i normal anda, att önska att våra, både dina och mina, fienders skägg börjar växa inåt, och då gärna i oanade riktningar, dessutom!

Var rädd om dig!

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2421

Kommentera

%d bloggare gillar detta: