«

»

Aug
11

Semestern snart över

Det har varit underbara veckor. Semestern 2010. Det har varit ganska stor variation i väderstatus dessutom. Det har gått från varmaste varmt, till regnigaste blött. Kanske lite mycket av det blöta, men i alla fall. Jag har hunnit med att vila ordentligt och jag kan stolt meddela att det börjar kännas okay att snart återgå till arbetet igen.

Det är klart att semestern inte varit helt befriad från arbete. Dels har jag arbetet litet åt Omsorgen i min kommun. Jag har vissa uppdrag som inte genererar semestertid i ledighet, utan som istället genererar semesterpengar, och betalas ut varje månad. Det är dessutom inget tyngande arbete på något vis, så det är faktiskt bara en fröjd. Sedan passade min datorjävel på att börja bete sig riktigt illa. Det tilltaget kostade mig så mycken möda att jag till sist bestämde mig för att uppgradera maskinen från Vista till Windows 7. Det var naturligtvis inte någon smärtfri process, utan kostade mig både blod, svett och tårar. När datorn väl fungerade så som den skall så upptäckte jag, till min stora fasa, naturligtvis, att min gamla HP-skrivare inte ville lira riktigt under Windows 7. Detta på grund av att HP helt enkelt inte skrivit skrivarprogrammet till den nya miljön. Den fungerade som en standardskrivare, men scannerdelen, däremot, ville inte. Det tilltaget kom att kosta mig cirka 2 700 spänn i inköp av en ny skrivare; men även den här gången en HP-skrivare. Det blev en HP Photosmart Premium C309g-m, och alltså precis som alla andra skrivare jag ägt, av märket HP, så har den varit en absolut delight hittills. Utskriftskvaliteten är helt häpnadsväckande.

En dag kom jag på att jag inte längre trivdes med färgerna i mitt vardagsrum. Eller kanske rättare sagt, jag hade gått vidare. Det var på det viset att jag flyttade in i den här lägenheten 16 december år 2000. Jag och min dåvarande sambo blev, ungefär samtidigt, varse om att vi var gravida. Det kastade oss ut på en otrevlig resa som slutade med en prematurfödsel; vårt barn blev för tidigt fött med en födelsevikt på bara 590 gram. Barnet, som var en pojke, avled på Uppsala Akademiska Barnsjukhus i februari året därpå. Han blev 8 månader och 4 dagar gammal.

I sviterna av den händelsen så upptäckte jag plötsligt en dag att jag omöjligt kunde gå vidare om jag inte nyskapade min omgivning och tog bort en stor del av det förflutna. Lägenheten var, på den tiden, helt befriad från färger. Alla väggarna vara svagt beiga eller vita. Helt intetsägande med andra ord. För att orka gå vidare så tapetserade jag om hela lägenheten. Jag behövde levande färger omkring mig! Jag bor i en trerummare. Hallen blev ljust grön, matrummet blev mörkgrönt, det ena sovrummet blev ljust blått och det andra blev mörkblått. Vardagsrummet blev mörkt terrakotta. Badrummet, som var ljusblått innan, målade jag om i en färgkombination mellan oxblod och vinrött. Färgen heter TigerLilly! Underbart!

Så hade min lägenhet plötsligt en massa starka färger i alla rummen. Det kändes ganska länge som att jag steg in i fel lägenhet, då jag kom hem. Gradvis vande jag mig i alla fall och med tiden slutade jag se alla färger. Det fräscha inslaget blev, med tiden, ett naturligt inslag i min vardag. Under sommaren, i år, har jag, mer och mer, börjat se hur trist vardagsrummet blivit. Sju år hade passerat och behovet av så starka färger hade blivit passé. Jag tog en tur ner till Bovärdskontoret och snackade lite med fastighetsskötaren. Naturligtvis skulle jag få tapeter, mot att jag själv gjorde jobbet då. Material är billigt. Hantverkare är dyra.

En dag under semestern kom plötsligt tapeterna. Det var inget att tveka om, utan bara att hugga i och sätta igång. Jag tapetserade om vardagsrummet med tre vita väggar. De tapeterna har ett läckert, och grylligt, pärlemortryck. Fjärde väggen, fondväggen, blev mörkare, med en tapet som har femton centimeter breda balkar i två nyanser. Balkarna är uppbyggda av tunna streck. Färgen är metallisk, och precis som med pärlemortrycket, så reflekterar den ljuset på ett fantastiskt sätt. Faktum var att jag gillade fondtapeten så pass att jag tapetserade en vägg som fondvägg i mitt sovrum också. Det blev riktigt bra faktiskt.

Det har alltså inträffat en del förändringar under semestern även om man inte först tänker på det. Jag har nytt operativ på datorn, ny skrivare, jag har jobbat litegrann och så har jag två “nya” rum i lägenheten. Det är så skönt att nyskapa sig lite då och då!

Det är sensommar nu, eller tidig höst om man så vill, och behovet av ljus börjar ge en lite kvävande känsla. Det börjar komma till den delen av sensommaren då jakten på ljus tar större och större del av det dagliga livet. Man måste ju hinna med att få så mycket ljus på sig som möjligt. Kroppens behov av att skapa D-vitamin är stort. Vi ska ju klara av en till vinter, kanske lika äcklig som den förra. Dessutom vill vi ju, till varje pris, undvika att bli bensköra.

De senaste två veckorna har mängden nederbörd varit smått löjlig faktiskt. Det har regnat en hel del och det kändes, till sist, som att vi fått vårt lystmäte av den varan. I dag, däremot, är det riktigt soligt. Jag har inte sett någon prognos för hur det skall bli, men jag hoppas verkligen att det kommer att hålla i sig. Jag hade en höstkänning i går kväll. Det var lite kyligt på kvällen. Det är inget konstigt med det, men det kändes, plötsligt liksom, som att botten gått ur värmen på något sätt. Kylan kändes lite fuktig och samtidigt lite ihålig; som ett varsel ungefär. Vi må tycka vad vi vill om saken, men hösten 2010 har kommit.

Jag älskar hösten, måste jag säga. En av de bästa sakerna med hösten är faktiskt mörkret. Det ger bra tillfällen att “kura skymning” med någon man tycker extra mycket om. En annan bra sak med mörkret är att jag plötsligt kan sova, nästan som en vanlig människa, igen! På sommaren både somnar man, och vaknar, med solen i ögonen. Det har jag aldrig gillat.

Så…! Nu är stunden, till sist, kommen. Nu är det dags, i alla fall för mig, att dricka upp det sista av det kalla kaffet och sedan skall jag stiga ut i världen och försöka att göra det bästa jag kan av den här dagen. Carpe Diem!, fånga dagen! Tja, varför inte va? Hur det än blir så skall i alla fall min kamera få följa med mig ut och leka i dag. Vad som kommer ut av detta tilltag vet man aldrig förrän efteråt.

Jag hoppas att din dag blir lika bra som jag hoppas att min kommer att bli. Jag önskar dig all lycka och välgång, samt att alla dina fienders skägg börjar växa inåt; och varför inte? Det har de väl gjort sig väl förtjänta av, eller? Ovanpå detta får deras vattenkranar gärna sina också! Var rädd om dig, och tag väl hand om dig, käre läsare; min vän!

 

/Stefan, typ…

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2467

Kommentera

%d bloggare gillar detta: