«

»

aug
11

Om det jag har förlorat; och det jag funnit…

Jag hade publicerat ett blogginlägg just. Jag satt i min ensamhet, som jag ofta gör på morgnarna, och drack lite kaffe. Jag satt kvar framför datorn och jag poppade lite musik. För att inte störa någon annan så hade jag hörlurarna på mig. Jag kom till Green Day och deras låt “Wake Me Up When September Ends”. Jag har alltid tyckt att den låten är lite extra mellankolisk och den väcker alltid upp ett sådant bråddjup av känslor i mig. Jag kommer ihåg en gammal polare från förr i världen. Både han och jag gillade Jennifer Holiday, och vi tyckte båda att hon sjöng nåt så infernaliskt vackert. Hennes röst fick oss ofta tårögda. Så är det med den här låten av Green Day också.

Medan jag satt och lyssnade på låten så blundade jag och lutade mig bakåt. Tankarna vandrade och de började beröra saker ur minnet. Ganska jobbiga saker, en del av minnena. Tankarna vandrade över ljusa minnen och även en del ganska svarta sådana. Efter ett tag kände jag hur stora tårar sakta började rulla över mina kinder. Jag kunde varken hjälpa det eller göra något åt saken. Samtidigt som jag uppriktigt sörjde saker jag förlorat längs vägen, så saknade jag det som var svårt också. Dels för att det var verkligt när det hände, men också för att det formade mig så hårt i mitt innersta väsen. Man vet alltid vad man har men aldrig vad man kommer att få. Så är det; och det blir lätt ett förhållningssätt till själva livet.

Jag satt så där, med stora tårar i hela ansiktet; och jag började känna mig så där jävla snörvlig, som man kan känna sig när man gråter, och jag fylldes till bredden, av hela min själ, av en stor tacksamhet. Jag tycker ibland att så många människor slutat känna. Det verkar som att så många blivit som bedövade på något sätt. Här sitter däremot jag, och jag känner av hela mitt hjärta.

 

Tårar

 

Förlusten av ett litet barn gjorde mig så väldigt blödig, tyckte jag länge. Men sanningen är att jag äntligen kastat av mig det skyddande lager som tidigare hindrade mig från att känna med hela min själ. Efter att täckelsen föll så är jag gladare när jag är glad. Jag är ledsnare då jag är ledsen och så vidare. Samtidigt älskar jag så mycket innerligare då jag överväldigas av känslor av ömhet och kärlek.

Jag tyckte så länge att jag förlorat så mycket. Nu vet jag att jag också vunnit massor. Jag vågar äntligen känna med hela min själ. Jag vågar gråta krokodiltårar när jag är ledsen. Jag kan älska så innerligt att jag brister i tårar då jag sveps med i ögonblicket. Jag lever känslomässigt mycket tydligare nu. Så ja, jag har förlorat många ting… ett barn… vänner… Men… Så som en del har valt, att inte länge finnas för mig, så har jag valt att omfamna livet och ta tillvara på allt det rika jag faktiskt har kvar. Jag har äntligen lärt mig att leva och jag har äntligen fattat att mitt liv är rikt!

Jag har tappat så många saker längs min väg och jag har förlorat en del saker som känts riktigt jobbig att bli av med… men i samma process har jag äntligen funnit mig själv.

Ja, jag grät i dag… men bland alla tårarna upptäckte jag plötsligt essensen av mig själv… och jag var plötsligt medveten om hur mycket jag har saknat mig själv. Från att nästan ha utplånat mig själv, genom att leva för alla andra, så är det äntligen Stefantid på riktigt nu. Jag kan faktiskt leva för andra, genom att i första hand leva för min egen skull. Vad bra är jag… om jag inget har kvar att ge?

Bland allt jag har förlorat så har jag samtidigt hittat… mig! Jag är så tacksam!

 

/Stefan, med nyare ögon!

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2468

2 kommentarer

  1. Annika säger:

    Så skönt att komma vidare till en ny klarhet. Man får spela de kort man fått och göra det bästa av de möjligheter man upptäcker längs vägen.
    Jag upptäckte din blogg ”nyss” och tycker verkligen om hur du skriver. Tack Stefan!

    1. stefanblixt säger:

      Tack, Annika, för de värmande orden. Det är alltid skönt att höra så varma omdömen.

      Tack själv, Annika!

      /Stefan

Kommentera

%d bloggare gillar detta: