«

»

Sep
05

Vart tog Folkets Park vägen??

Härom dagen så gjorde jag en trist, och ledsam, liten promenad genom den gamla Folkparken i Hallstahammar. Det var verkligen ingen upplyftande stund den dagen inte. Jag kommer fortfarande ihåg hur det var, då när “Parken” hade öppet och fortfarande arrangerade artister av stora mått. Jag var med alldeles där i slutet av folkparkseran. På 80-talet gick hela stöpet i graven, oklart varför. En av anledningarna, som man pratade om på den tiden i alla fall, var att artister som Jerry Williams hade fått uppträda på Berns och på Börsen, och efter det höjt sitt gage otroligt mycket. Man pratade om att han kostade runt 75 000 spänn för en kväll i Parken, då, och sedan, sommaren efter, kostade han plötsligt över 250 000… jag vet inte huruvida detta är helt sant, men det var synd att denna företeelse försvann. Det var alltid en massa stoj och liv i parken på den gamla tiden. Folk gick dessutom dit oavsett vad det var för artister som gästade. Man ville träffa folk; träffa varandra; och det var DET som var själva grejen.

 

150 GamlaTorget

Gamla torgen, framför Entrén till Folkparken i Hallstahammar.

 

Här är det gamla torget i Hallstahammar. Där förekom all torgförsäljning, i veckorna, på den tiden. På helgerna förvandlades detta torg till ett gytter av folk och bilar. Alla var glada och det var ganska ovanligt att folk bråkade, även om detta naturligtvis förekom även då. Någon fick på käften ibland, bland annat jag själv, och sedan delade man på en öl och var kompisar igen. Nu är samma torg öde och ibland står en och annan bil parkerad där. Man kan nästan ana ökenbuskarna… och ledmotivet till Den onde, den gode, den fule…

 

140 Folkparksentrén utifrån

Entrén till Hallstahammars Folkets Park

 

Jag tog mod till mig och så vandrade jag in genom grindarna. Föga visste jag då att detta skulle bli en minnenas, och sorgens, dag. Det var så många år sedan jag sist gick in och verkligen såg efter hur det ser ut nu för tiden.

 

100 Grinddetalj 1

Detaljer på Entrégrindarna

 

110 Grinddetalj 2

Detaljer på Entrégrindarna

 

Den första sorgen slog till då jag upptäckte att man helt enkelt byggt igen biljettluckorna, och dörrarna in dit där de biljettförsäljande damerna brukade sitta. I den ena luckan brukade en dam, som heter Inger, sitta. Hon släppte ofta in mig gratis, eftersom att jag kände henne väl. Jag skulle tro att jag var elva år fyllda… Det var ett jävla drag inne i parken och man ville in och titta på fyllskallar. Med lite tur hittade man inkastade påsar med spritflaskor, ölflaskor, vinare och ibland pengar, längs insidan av stängslet, som omgärdade området.

 

120 Biljettlucka Inger

I det här “insläppet” satt oftast Inger. Den murade tröskeln finns fortfarande kvar, medan dörren däremot är bortbyggd.

 

130 Biljettlucka Siv

I den här “luckan” brukade Siv sitta.

 

Efter att ha upptäckt att biljettluckorna helt enkelt försvunnit fortsatte jag min vandring in i parken. Jag gick samma väg som jag gått så många gånger då jag var ung tonåring. Jag stannade till vid ett buskage, bakom en stor gran. Jag mindes tydligt att det var här jag en gång fick en smäll på käften. Jag kommer fortfarande ihåg att det var en kille som kallas Janne, som slog mig. Den gången slutade det med den enda smällen. Fast det vete fan om man inte skulle ta och återgälda den gesten, nu, på gamla dagar? Fan, vad överraskad han skulle bli; si så där 30 år senare!

 

80 Smäll på käften

Bredvid granen, mitt i bilden, fick jag en käftsmäll av Janne.

 

Jag vände mig om och tittade på den gamla Entrén inifrån. Jag minns att det vid något tillfälle hände att trycket utifrån blev så stort att kedjan, som höll ihop grindarna, brast, och hundratals personer sprang in, förbi biljettförsäljerskornas enträgna ropande om att de skulle komma tillbaka ut igen.

 

90 Entrén inifrån

Kedjan bast och folk vällde in

 

Då jag återupptog min promenad, såg jag fler och fler tecken på att Folkets Park har avlidit och endast lämnat ett illa skött skelett efter sig. Allt är vildväxt, mossigt och slabbigt. Inte undra på att det ryktades så länge om att Folkparken i Hallstahammar hade en så väl skött ekonomi. Ingenting verkar ju ha fått kosta pengar. Ingenting verkar ha blivit fixat eller lagat. Underhållet av Hallstahammars Folkets Park verkar helt enkelt brunnit inne. Vart tog engagemanget vägen? Gick pengarna ner i någons ficka, eller blev det helt enkelt bara för dyrt att hålla ruljansen igång? Det är klart, med svindyra Jerry Williams kan man kanske förstå att det blev oekonomiskt. Särskilt då den gamla folkparksfestande generationen slog sig ner och skaffade familjer, och den övertagande unga generationen flyttade ut i skogen och hade sina partyn bakom uppspända plastskynken, dunkande bas och vilda stroboskoplampor. Det var kanske där brytningen skedde. Ingen tog över liksom.

Att ingen skött om parken på länge, blev tydligare ju närmare utescenen jag kom. En lyktstolpe gapade med sin försvunna förekomst. Den vet jag att jag hängt på, vid något tillfälle, då promillehalten var högre än mitt förstånd.

 

60 Fornlämning

Saknad lyktstolpe, med inälvorna hängande ut

 

Den saknade lyktstolpen var den andra lampan i raden, på höger sida, upp för trapporna mot utescenen. Många har säkert aldrig ägnat den en tanke, då de berusat vinglat förbi dess glömda existens, men jag kommer ihåg den i alla fall. Den var mitt stöd, här i livet, i alla fall vid ett tillfälle då jag hade “fått en knapp för mycket innanför västen”, som det heter.

 

70 Trappen till scenen

Trapporna upp mot scenen

 

Lyktstolparna var förbundna med en båge, två och två. Det satt lampor på bågarna och de lyste på kvällarna då det var drag i parken. Det gjorde att man tyckte att man gick igenom en allé av lampor och växtlighet; liksom en tunnel av växtlighet och olikfärgade lampor. Det var det första man upplevde av glamouren som ångade från scenen. När jag nu kom upp för trapporna såg jag däremot inte ett spår av den glamouren längre. Allt är förfallet och det står någon skylt om att man beträder området på egen risk, då taket när som helst kan rasa in.

 

50 Förfaller 2

Delar av taket har redan rasat

 

Synen, som mötte mig, gjorde mig sorgsen. Det var här Jerry Williams brukade uppträda en gång varje sommar. Noice spelade här, men det gjorde också Rockfolket, Magnus Uggla och Gyllene Tider (har jag för mig i alla fall). Ofta var det så mycket människor framför scenen att man fick hålla till godo med att stå utanför “räcket”, och bara se små glimtar av uppträdandena.

 

40 Alltihopa förfaller

 

Delar av taket har rasat ihop. Ingenting görs för att rädda denna underbara utescen till eftervärlden. Men det är mer än en utescen. Det är en epok som sakta tynar bort. Den har tjänat som samlingspunkt för så många människor genom åren. Redan när jag började gå till “Parken” så hade den varit igång i många år, och roat mången person, både gästande artist och besökare.

 

30 TaketÖverScenen

Tillträde sker på egen risk

 

20 Folkparksscenen 2

Scenen, sett från sidan

 

10 Folkparksscenen

Scenen sedd framifrån. Tillträdet skedde på egen risk!

 

På denna scen spelade Rockfolket in sin gamla vinyl-LP: Rock å håå, let’s gåå. Jag tror att året var 1976 och jag var nyss fyllda 11 år då. Det finns en busvissling på skivan, precis när Proud Mary börjar, som jag vet är visslad av mig. Jag kommer ihåg tillfället precis lika levande nu, som då.

Under 70-talet sades att Jerry Williams hade “Hallstaparken” på sin 5-i-topp-lista över de röjigaste folkparkerna i Sverige.

Jag kommer ihåg då jag var liten, typ runt 6 år till jag var kanske typ 11 år… 12 kanske. Då var Parken alltid öppen på söndagseftermiddagarna. Det brukade finnas tombolalottstånd och glassförsäljning i lilla kiosken. Det var alltid ganska mycket folk de dagarna och det var alltid ett uppträdande på utescenen också. Det var familjesöndagar i Parken och det drog folk. Jag vete fan vad som hände efter det. Folk verkar ha blivit privatare och vill inte gärna umgås i större sociala sammanhang längre. Det verkar förresten hänga ihop med försäljningen av alkohol… eller rättare sagt… BRISTEN på alkoholförsäljning.

Förr om åren brukade det alltid vara packat med folk då det var vårmarknad, höstmarknad, och så vidare, i centrum. De krögare, som fortfarande fanns kvar på den tiden, ställde upp öltält, och de var alltid välbesökta. Men vid ett tillfälle påträffades ett av våra, då, prominenta kommunalråd sovandes i ett av öltälten. Efter det togs beslut om att öltälten inte längre skulle tillåtas i centrum. Sedan dess kommer det fan inte fler människor till marknaderna ön vad som bevistar kyrkan om söndagarna; och det är inte särskilt många.

The bitter bottom line, är att jag saknar de där gamla söndagarna i Parken, då så många familjer gick dit för att umgås och ha roligt tillsammans med vänner. Jag saknar de där stökiga högljudda helgerna också, då det var ett satans busliv, musiken var levande och vacker och det åkte stora raggarbilar runt området. Alla människor som brukade träffas utanför parken, och alla fyllskallar som sällan blev insläppta, är för alltid borta.

Det var kanske inte alltid bättre förr… men det där levande Folkparkskulturlivet har dessvärre gått oss om intet. Inte ens de lokala banden har någon given scen att förmedla sina alster ifrån. Jag tycker att det är stor synd och skam att Folkparkerna fått avlida, utan att någon reagerat. Kanske var det den kommunala kultureliten som blev för fin för att smutsa ner sina händer med att arrangera evenemang för folket? Helt klart är i alla fall att efter en viss punkt i historien så slutade artisterna att besöka vår vackra kommun. De är fortfarande saknade. Man märker detta då folk fortfarande pratar om Magnus Ugglas publikrekord… och om Noice slog det rekordet eller inte… eller var det Gyllene Tider kanske? Björn Skifs (och BlåBlus) ekade ut över nejden och den berusade Hallstapubliken. Alla var glada och hade roligt, utom de överförfriskade typerna som kräktes i buskarna… fast de hävdade ju alltid att de hade haft SÅÅ kul, även om de faktiskt inte kom ihåg det.

Det var en annan tid. I mångt om mycket en bättre tid, en roligare tid. Det är också en förlorad tid, en svunnen tid; och den kommer aldrig mer att komma tillbaka! Tyvärr!

 

/Stefan, det vet jag!

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2533

2 kommentarer

  1. Charlotte Unander-Scharin säger:

    Kan du berätta om hur det var när FP i Hallstahammar var i sin glans dagar? Jag skulle vilja skriva om det. Eller vet du någon som kan? Kontakta mig på min mail-adress!

    1. tankegrytan.se säger:

      Sent om sider svarar jag dig här på bloggen. Jag lämnade din fråga vidare till en vän. Jag hoppas att han redan, via e-post, svarat dig på din fråga. Han är ett litet stenkast äldre än jag, och han var med mer på den tiden det begav sig. Lycka till. Jag hoppas att det löser sig.

      M.V.H.
      Stefan

Kommentera

%d bloggare gillar detta: