«

»

Okt
31

Nu lever jag på hoppet…

Nu har det burits och kånkats och hafts sig. Hela helgen har det åkt (burits) möbler ner för trappen, ut till väntande kärra utanför portuppgången. Jag tycker att det är underbart, och känslan är nästan lite overklig. Euforisk kanske? Ni vet så där så man nästan är rädd att prata om det, för att det kan ju försvinna då.

Jag hör hur de far fram med dammsugare, och moppar, i våningen ovanför. Flyttstädandet är i full gång. Det ska bli så jävla skönt när det äntligen är över; när det äntligen är tyst här ovanför.

Nu lever jag bara på hoppet om att det inte ska flytta in något jävla pucko som är likadan som den jag just blivit av med, eller t.o.m. ännu värre. Jag vågar knappt tro att det skulle kunna bli värre, men den möjligheten finns ju faktiskt alltid med i bilden. Det är kanske dags att börja be litegrann häromkring. Att ha lite tumme med Gud kan ju faktiskt vara en hyfsat bra idé. Han är ju lite mäktig i alla fall, om man så säger.

Området, där jag bor, kan vara ganska stökigt över lag, så det vore ju inte dumt ifall det skulle flytta in en helt normal familj… och gärna många sådana här i grannskapet, så att det blir lite normalisering i området.

Jag ser och hör hur de, och deras saker, försvinner hela tiden… nu lever jag alltså på hoppet om att det inte ska bli värre!

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2712

Kommentera

%d bloggare gillar detta: