«

»

Nov
26

Manlig sorg och elände…

Man kan säga att män och kvinnor sörjer olika; eller i vart fall på olika vis. Kvinnor går oftare in i sig själva, och liksom grubblar sin sorg till tystnad. Män slipar mer sten, hamrar järn och bygger bort sina eländen. Jag vet inte om det är på det viset i alla förekommande fall… eller rättare sagt så vet jag att det inte är riktigt så svart och vitt. Det beror på så många olika parametrar.

Jag hade tidigare en vän som gått genom samma mörka land som jag själv. Hon hade också förlorat ett barn, som gick vidare i mycket tidig ålder. Då jag råkade ut för samma olycka hade jag ett enormt stöd från henne. Hon var ju alltså kvinna, och min sorgemanifestation tog sig uttryck i att jag bearbetade min sorg, tillsammans med henne, på ett mer kvinnligt sätt.

Hon berättade att då hon, och hennes man,  råkade ut för sin olycka, då ältade och grubblade hon sin sorg… och hennes man körde bort 24 kubikmeter jord, med hjälp av endast tre stycken murbrukshinkar. Det blir en del hinkar. Han grävde ut en källare under deras hus och inredde hela härligheten. I hans idoga och makliga takt så tog arbetet några månader, men då han var klar så var han också klar med sin sorg, så pass att han fungerade igen och mäktade med att bära med sig det som fanns kvar av sorgen.

Sorg är tyvärr ingenting statiskt, som man bearbetar en gång och så är det bra. Nej, det finns många gropar i vägen efter att man drabbats av sorg. Många är de tillfällen då man plötsligt kan ramla ner i en sådan grop. Dessbättre glesar de ut och blir färre med tiden; de blir också lite mindre djupa efter hand, lyckligtvis. Det måste också vara på det viset, för annars skulle en sorg göra slut på en människa med tiden.

I mitt fall kommer groparna oftare vid vissa årstider. Nu, just på kanten av den kommande vintern, blir de lite tätare och djupare igen. Det blir helt enkelt på det viset, för ingen kan se sitt egen barn dö, utan att man förändras på något sätt som person. I mitt fall ledde det till att jag är en helt annan människa än jag var innan allt hände.

Jag har, denna höst, dessbättre haft en del projekt här hemma. Det har bytts en del möbler, fixats lite, det har tapetserats och så har det målats om en del. Både badrummet och köket har fått nya kläder. Som det är just nu så är det bara matrummet och hallen som det inte gjorts några ändringar i, än… men det kommer kanske det också. Någonting skall till, även i de rummen; kanske ny färg, tapeter… eller kanske bara en så enkel sak som en ny lampa och nya mattor. Vi får se. Resultatet så här långt blir enkelt presenterat i en rad bilder.

 

DSC_6683

Ny hylla från IKEA… snygg och dekorativ.

 

DSC_6684

Hemnes byrå. Vit. IKEA.

 

DSC_6685

Samma byrå i annan vinkel.

 

DSC_6689

Hemnes. Grå. Sovrummet.

 

DSC_6690

Badrummet, som tidigare var vinrött/oxblod, är nu grått.

 

DSC_6691

Nya arbetsplatser i datarummet. Nytt skrivbord!

 

DSC_6692

Maskning av kök.

 

DSC_6693

 

DSC_6694

 

DSC_6695

 

DSC_6696

 

DSC_6697

Målning av mitt lilla kök, i full gång

 

DSC_6698

 

DSC_6699

 

DSC_6700

 

DSC_6701

 

DSC_6702

 

DSC_6703

 

DSC_6704

 

DSC_6705

 

DSC_6706

 

DSC_6707

 

DSC_6708

 

DSC_6709

 

DSC_6710

 

DSC_6711

 

DSC_6712

 

DSC_6713

 

Nu har jag fixat och donat på de flesta ställena i lägenheten. Nu är det, som jag tidigare nämnde, bara två rum kvar. Vi får se när det exploderar med kreativitet där. Jag måste fundera lite på “vad” som “behöver” göras först, innan det händer. Det där är i alla fall mitt sätt att handskas med mig själv när jag är låg. Det finns kanske bättre sätt. Det finns definitivs sämre sätt. Man måste komma på vad som passar en själv. och sedan hela tiden försöka.

Det är kallt så in i bänken ute. I morse hade vi – 10°C. Brrrr! Nu börjas det. Nu kommer Kung Bore… och han är inte ett jävla dugg efterlängtad; i alla fall inte av mig!

Var rädd om dig, käre läsare. Jag hoppas att du trivs med din tillvaro. I annat fall är det bara att köpa lite nya saker, tapetsera eller måla. Det funkar i alla fall för mig.

 

Må Dina fienders skägg växa inåt!

 

/Stefan, som fan!

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2780

2 kommentarer

  1. Snigel säger:

    Jag blev förstås intresserad av var du fått tag i de små söta snigeltavlorna? 😉

    Jag tror också stenhårt på att hårt kroppsarbete i ens egen takt hjälper, mot både sorg och annat man behöver få utlopp för (stress, frustration, knäppa kunder, etc). Om inte annat så skingrar det tankarna en stund.

    1. tankegrytan.se säger:

      Snigeltavlorna köptes på vår lokala bokhandel. De satt på en rad, gjord för stor ram med fyra bildplatser. Bilderna klipptes därför isär och monterades i separata ramar, köpta på IKEA. 😉

Kommentera

%d bloggare gillar detta: