«

»

Jan
25

Bajsa på golvet??

Jag läste om en skoj sak i dag, nu på morgonen faktiskt. Det handlade om en person, i och för sig verkar han vara ett drägg men i alla fall, som var inne i en affär. Där inne började naturen göra sig påmind. Han fick en sådan vansinnigt överväldigande behov att prestera en “nummer 2”. Han frågade om att få låna lokalens bajsfaciliteter, men nekades detta på grund av hälsovårdsbestämmelser. Akut oimponerad av dessa regler drog han sonika ner byxorna och lade sin 2:a på golvet, samtidigt som han svor, och uttalade hotelser, mot den kvinnliga expediten, som alltså levererat det nekande svaret till mannen. När han var klar så drog han upp brallorna, stal lite godis och lämnade sedan butiken, och sin skithög.

 

bajs

 

Nu hör det till saken att mannen var villkorligt frigiven från ett tidigare straff och får därför avtjäna de resterande två månaderna från det straffet. Tillsammans med en del andra åtalspunkter kostade den 2:an honom sammanlagt 8 månader i fängsligt förvar samt en del skadestånd som han måste betala!

Detta är en form av civil olydnad som är både huvudlös och självreglerande. Den slår liksom tillbaka mot den som skapade själva uttrycket… själva olydnaden. Dumt och infantilt!

Då tycker jag att det var mycket mer elegant, det som en bonde gjorde. Jag är osäker på vart han kom ifrån, men har för mig att det hände i Tyskland eller kanske i Frankrike. Det var i alla fall en bonde som hade en tvist med sin bank under flera flera år. Jag vet inte riktigt vad saken gällde, men bonden var i alla fall djupt förorättad. En dag ansåg han sig nödgad att förtydliga sina känslor rörande banken. Under en helg, då banken var stängd, körde han till banken med traktor och kärra. Väl framme tippade han av flera ton koskit mot bankens entrédörrar. Sedan åkte han hem och hämtade ett lass till, och gjorde om tippmassakern, en gång till. Nöjd med sitt värv återvände han sedan hem till gården igen.

 

dynga

 

Hur turerna sedan gick, mellan bonden och banken, vet jag inte… men banken presenterade, till sist, i alla fall en lösning som båda parter kunde enas om. Allting löste sig till gagn för både bank och bonde. Sådan form av civil olydnad gillar jag. En skitlösning som gav ett bra resultat liksom!

I bland är civil olydnad ett måste. Jag kommer ihåg det som kallades för den stora Folk- och bostadsräkningen (Folk- och boskapsräkningen). Det skickades ut papper till alla myndiga medborgare i landet. Där skulle man fylla i en massa saker och svara på en mängd frågor; de flesta frågorna visste myndigheterna redan svaren till, men man kanske var i behov av att få utöva myndighetsutövning i stor skala, eller nåt…?

Hur det nu var så straffbelade man alla som vägrade att skicka in sina papper; eller BUNT papper, rättare sagt! Jag har för mig att det skulle kunna kosta 5 000 spänn att inte sända in bunten. Nu ligger det till på det viset att uppgifter som skall ligga till grund för statistiska undersökningar, och beräkningar, skall vara anonyma! Dessa papper var dock inte det, då de var försedda med en identitet. Detta för att kunna kontrollera att alla svaren skickades in. Många raderade därför helt enkelt bort alla identifieringskoder från papper, och kuvert, innan de sände in svaren. Det var en av de civila olydnadsyttringarna. “Anarkisterna” anordnade en blankettbränning på Sergels Torg, vilket är ett annat sätt att strö grus i maskineriet. Allt detta, sammantaget, ledde i alla fall till att staten valde att inte driva in böterna för denna olydnad. Alltså blev svarsunderlaget aldrig komplett.

 

bål

 

På sådana här vis har länder växt, och loppet av historien har ändrats. Vem vet, kanske vi alla skulle behöva skita lite på golvet ibland. Om inte annat så ger det ju i alla fall en liten fingervisning om vad vi tycker. Folk kan vägra lyssna, men stanken av skit låter sig inte ignoreras hur som helst!!

Det ringde förresten en försäljare i går. Det var en ung tjej och hon började sitt typiska försäljarsnack, innan jag ens hade sagt mitt namn klart. Så innan HON ens hade hunnit uttala sitt namn färdigt sade jag käckt: “-Jag är inte, under några som helst omständigheter som du, eller ditt företag, kan presentera, ett jävla dugg intresserad av vad du eventuellt kan, eller vill, sälja till mig! Vänligen respektera detta! Trevlig fortsatt kväll. Hej då!” Jag kan tillägga att det inte fanns så mycket att prata om efter det. Hon ursäktade sig och så lade vi på luren. Jag var på lysande humör hela kvällen efter det. Telefonförsäljare är bland de lägst stående varelser som finns, tillsammans med Jehovas Vittnen och andra dörrnasare, förstås! Om jag nu vill ha någon särskild vara, eller religion, då söker JAG upp den eller dem som kan förse mig med detta. Jag anser att ALLA försäljare, som söker upp mig, är att betraktas, och kanske också ska behandlas, som ett virus! De skall till varje pris undvikas!

 

nej

Nej till telefonförsäljning

 

Nu har jag gnällt klart för den här dagen. Nu är det dags att ta itu med andra göromål och ting! Jag önskar dig en bra dag, fri från försäljare, och annan ohyra.

 

Må alla försäljares skägg, och könshår, växa inåt!

 

/Stefan

 

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2853

Kommentera

%d bloggare gillar detta: