«

»

feb
26

Lyxfällan, Facebook och vänskap!

Jag fattar det inte. Jag är kanske för gammal, eller för dum, korkad? Jag vet inte. Jag läste om en ung kvinna med ekonomiska bekymmer… eller ja, det var väl kanske inte så mycket hennes bekymmer, utan hela familjen som var på glid. Föräldrarna slösade bort pengarna och hade lån på lån på lån och levde på pengar de inte hade… samt betalade av lån med nya lån osv osv. Så långt kan jag vara med och tycka att det bara är förjävligt, men det som jag har så svårt att fatta är när dottern, Malin, anmälde föräldrarna till Lyxfällan!??

I samhället finns ändå resurser för att komma till rätta med dylika problem. Man kan tvinga föräldrarna att snacka med banken, prata med ekonomiska rådgivare och en rad andra åtgärder… I min värld låter “Lyxfällan” bara som en ball pryl för de som dels inte har vett att skämmas… och sedan, med vilja, bräker ut sin dumhet på TV… Till vilken nytta då, undrar jag?

Är det för att alla i hela landet skall kunna sitta och frossa över hur korkade personerna är, som är med i det programmet? Jag har sett programmet så många gånger att jag vet att jag själv hellre hamnar på fattighuset än att jag visar upp min plånbok på bästa sändningstid. Nu har jag inte sådana bekymmer, som Malins föräldrar, men hur mina privata angelägenheter än skulle kunnat se ut så är det i alla fall inte något jag sitter och pressar fram tårar över, för att vinna sympatier för min idioti, på TV!

Lyxfällan

Facebook!! Detta mäktiga och överdådiga, och samtidigt mycket märkliga, fenomen. Vad ska det egentligen vara bra till, eller för?

Jag är ingalunda någon stilbildare för ett bättre brukande av det sociala nätverket. Jag trampar ner i exakt samma fällor som de flesta andra. Dock har jag valt att undvika vissa uppenbara… så som att jag aldrig berättar om jag är hemma eller på arbetet. Jag berättar aldrig om jag skall åka bort, var jag i så fall befinner mig eller hur länge min prylfyllda paradvåning kommer att vara obefolkad. Jag skulle aldrig kabla ut om jag har fest och t.ex. skriva:  “JAG HAR EN SJUJÄVLA BRAKFEST… WOOPIEEEE!!! SPRITEN FLÖDAR, SÅ TA MED ALLA NI KÄNNER OCH KOM OCH SUUUUP!!!”

Det där sistnämnda behöver man iofs inte Facebook för att kunna åstadkomma. Jag minns en gång under det glada 80-talet, då en tjejkompis hade fest hemma. Hennes föräldrar var på utlandssemester och skulle inte komma hem på flera dagar. Under festen, som var helt okay och mycket mycket trevlig, så sade tjejkompisen till ALLA som var där att hon minsann skulle hinna med en fest till, helgen efter, och att de verkligen borde komma igen… och ta med sig ALLA de kände!!!

Helgen efter besöktes den utfästa festen av flera hundra personer. Massor av saker gick sönder och polisen åkte flera vändor för att ta hand om urflippade fyllskallar och dretfulla underåriga. Det skulle ha tagit flera dagar att få allt i ordning igen… och hennes föräldrar skulle komma hem dagen efter festen! Gissa om en hel del personer höll sig i arbete dagen efter. I STORT SETT det mesta hann fixas till i tid, men gissa om det var svettigt ett tag.

HaveYouBeenPokedOnFacebookYet

Det där är i alla fall sådana fatala misstag, att man faktiskt inte själv behöver göra misstagen; normalbegåvade människor förstår detta i alla fall… tyvärr verkar inte huvudtalet internetanvändare sälla sig till den skaran, normalbegåvade alltså!

En sak som jag tycker är ett intressant fenomen, är den så kallade “vännerlistan” på facebook. Jag har raderat, klippt och skurit ganska friskt bland mina så kallade vänner. Bland annat har jag tagit bort en hel del av de vänner som man kände förr, som sedan lagts till på facebook… och som man efter det inte växlat ett enda ord med.

Det är så enkelt att “adda” alla man umgicks med förr i tiden, då Jesus fortfarande gick i shorts, och så fylls listan med “vänner”, och den sväller och ökar i storlek. Tyvärr “känner” man numer de flesta sådana gamla spöken, bara på facebook, och har inte så värst mycket gemensamt längre.

Vänskap

Nu ska man, i ärlighetens namn, inte ringakta den vänskap som kan återupptagas via det sociala mediet. Det kan leda till mycket underbart, naturligtvis. Många människor knyter nya kontakter på facebook och ännu fler återknyter gamla fladdrande vänskapsband, naturligtvis. Men! Ofta ofta tycker jag att man ser personer med fler namn i sina vänskapslistor, än jag har träffat under hela min gångna livstid. Detta är så sorgligt.

Det händer att man ser personer med flera tusen personer i sin “vännerlista”, och detta är så sorgligt, då man ibland kan ana att det handlar om en mycket mycket ensam människa… eller en spillra av en människa.

Bara för ett tag sedan kunde man läsa om en person som utannonserade sitt eget självmord på facebook… och inte en enda människa brydde sig. Många hade t.o.m. förlöjligat den här personens förtvivlade handling, i tron om att personen aldrig skulle göra allvar av sitt självmordshot. Den personen är förresten död nu! Nå, är detta verkligen ett utslag av att ha “vänner”??

Jag har lagt mig vinn om att ha mina kontakter i båda läger. Sure, jag pladdrar med dem via det sociala nätverket, men jag träffar dem dessutom i det verkliga livet också! Valet ligger i om jag vill ha verkliga, mänskliga, kontakter, eller om jag vill simma bland ettor och nollor i en påhittad verklighet, där jag har tusen “vänner”.

VÄNNER, är dessutom människor man är, och VILL vara, beroende av att ha i sitt liv. Dessutom personer som behöver MIG lika mycket i SINA liv!

/Stefan, den levande personen!

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2951

3 kommentarer

  1. Milla säger:

    Skitbra inlägg !! 😀

    1. tankegrytan.se säger:

      Tack min vän! 🙂

      /Stefan

  2. Pasi Niva säger:

    Shhuuu:
    1: Lyxfälla är väldigt förnedrande skit program – idioti.
    2: Have you been ”Poked, yet – Om någon skulle peta mig på ryggen,bara sådär utan vidare, och att man inte känner personen, skulle fan ha åkt på en jädra smäll – men det är svårt att dela ut dessa virtuellt.
    3: Vänner träffar man nog på minst 3-4 /år – så sant. 🙂

Kommentera

%d bloggare gillar detta: