«

»

mar
30

Minnen

Minne… Vi var i Östersund på semester. Det var i början av 70-talet. Vi bodde hemma hos min farmor, som numer inte längre finns ibland oss. Hon bodde då i ett område som heter Odensala, alldeles i utkanten av Östersund, då man kommer in från Brunflo. Jag har ingen aning om hur där nu ser ut. Jag har inte varit där på över trettio år. Utanpå huskropparna fanns loftgångar så att alla hyresgäster hade en egen ingång utifrån. På samma våning som farmor bodde fanns en kille som jag tror hette Jörgen, efternamn okänt. Han frågade om jag kunde komma in och leka med honom. Jag frågade om lov och det gick bra, sade min mor och far. Kruxet var bara att då jag ville gå hem igen så vägrade Jörgen att släppa ut mig. Han blev hotfull och elak. Efter ett tag, jag upplevde det som en evighet, lyckades jag uppbåda mod nog att påstå att jag var tvungen att gå på toaletten. Väl ute ur hans rum påkallade jag uppmärksamhet från hans mamma och sade att jag var tvungen att gå hem. Hon sade glatt “Hejdå” och släppte lika glatt ut mig. Hon visste inget om hur hennes son uppfört sig och jag var för rädd att säga något.

Jag har tänkt på den här händelsen många gånger under åren och det är faktiskt inte utan att jag ibland undrar vad det blev av den där killen. Om han leder ett framgångsrikt företag eller jobbar som lokalvårdare åt kommunen… lever han ens? Knarkar han… sitter han inne? Det vore kanske inte dumt att få träffa honom någon gång och ge honom en smäll på käften och tacka för senast!

Minne… Jag har för mig att vi var på väg uppåt genom landet. Det var semester i början av 70-talet. Jag tror inte att det var samma semester som minnet ovanför. Vi åkte i alla fall bil. Det var jag, min syster och morsan och farsan. Det hade blivit kväll och vi hade kört ett tag. Vi skulle klämma några mil till innan vi skulle leta efter någonstans att sova. Vi hade blivit lite hungriga och styrde därför in på en bensinmack. Jag tror att vi var i Leksand, eller alldeles strax i utkanten. Macken var stängd för kvällen, men vi hittade på en korvautomat runt hörnet på macken. Man stoppade in några kronor och tryckte på en knapp. Automaten surrade sedan i några sekunder och så matade den ut två plaströr, ett grövre och ett smalare.. I det ena låg brödet och i det andra låg korven. Det som var så speciellt med detta var att automaten värmde korven och brödet med mikrovågor. Detta var ganska långt innan mikrovågsugnarna hamnade i våra hem. Undrar vad som hände sedan? Hur länge satt automaten kvar där. Har någon annan ett klart minne av den?

Minne… En sen sommarkväll runt 1984. Jag och en vän, Erik, skulle åka till Skultuna för att hälsa på en kompis. Vi valde att ta den “lilla” vägen mot Västerås, för att sedan svänga av mot Lillhärad, och sedan åka över landsbygden mot Skultuna. Vi kom bara några hundra meter utanför våra egna 50-skyltar, när det plötsligt brakade till utav bara helvete. Sedan började bilen låta som en stridsvagn. Vi tvärstannade och klev ur. Det visade sig att vi hade tappat hela ljuddämparsystemet ända fram till grenröret. Alltihopa satt fortfarande ihop och låg på vägen typ 100 meter bakom bilen. Vi lyckades “vika ihop” det hela och stoppade det i bagageutrymmet på bilen, som var en gammal Mercedes 190… tror jag i alla fall. Det KAN också ha varit en 220. Bilen tappade all styrka efter det, men vi lät oss inte nedslås av sådana bagateller. Naturligtvis fortsatte vi mot vårt redan satta mål och jag gissar att vi måste ha väckte flera hundra människor innan vi hade kommit dit vi skulle… och sedan tillbaka hem igen, några timmar senare. Vart blev det egentligen av med henne?? Hon vi skulle hälsa på alltså??

Minnen

Minnen

Jag brukar se alla sådana här minnesfragment som lösa trådar som aldrig blivit uppbundna eller avslutade. Vi släpper hela tiden sådana här trådar bakom oss, på vår väg genom livet. Samtidigt plockar vi upp nya trådar och bär dessa med oss för ett tag. Ibland håller vi i och för sig fast vid vissa av trådarna genom hela livet… fast jag tycker nog kanske inte att jag har så många referenspunkter kvar, inga trådar, som binder mig till mitt förflutna. Från perioden upp till 13… 14 års ålder, finns inte någon kvar; ingen från den tiden. Jag undrar ibland var det blev av alla.

/Stefan, som är en minnes-trippare i dag!

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=2974

Kommentera

%d bloggare gillar detta: