«

»

jul
03

En sådan där lugn dag…

Jag tillhör den där sorten som aldrig får panik, bara för att jag inte har någonting att göra hela tiden. Just nu är klockan strax efter klockan 16 och jag har fortfarande egentligen inte klätt mig. Jag hade strumpor, kalsonger och T-shirt på mig under förmiddagen. Då kom morsan på besök och lånade några böcker. Efter att hon åkt hem igen så har kläderna liksom bara ramlat av mig igen, och just nu har jag bara kalsonger, och två ringar i vänster örsnibb, that’s it!

Jag drivs av, som de flesta andra tror jag, av känslor. Jag är väldigt känslostyrd, men jag har lyckats kombinera detta med en utpräglad sida där jag måste hitta en mening med saker, för att de över huvud taget skall kunna kännas lönsamma att göra. Ett plus är om det dessutom är praktiskt eller inte. Många grenar på mitt träd alltså.

“Disk”, är ett sådant exempel där grenarna möts. Om jag måste diska på morgonen för att t.ex. kunna göra frukost, så blir jag på mycket dåligt humör. Därför måste diskningen utföras senast kvällen innan, så att rena saker finns att tillgå i köket. Mina känslor gör alltså att det måste vara rent i köket då jag kliver upp på morgonen… och min praktiska sida säger till mig att diska kvällen före, senast innan jag lägger mig. Naturligtvis diskar jag också efter frukost och alla andra måltider. Någonting annat är nästan otänkbart.

I morse klev jag sålunda upp ur sängen och började fixa frukost. Sängbäddningen stack jag mellan med, medan bacon stektes i stekpannan (jag kan knappt lämna lyan ifall sängen står obäddad…). Efter frukost, te och sedan en skvätt kaffe så diskade jag det lilla som fanns och så torkade jag av spisen och alla bänkytor. Det går ändå så jäkla snabbt att göra detta att jag inte förstår mig på de som tenderar att spara disken till senare. Varför spara arbetet till senare?? Om man gör det på en gång, utan att knorra eller sucka, så är det gjort. Då kan “senare” bli ännu mer fritt från “måsten”!

.

IngenDisk

Ingen disk

.

Jag gillar att försöka hålla lite städat omkring mig, men de som känner mig sedan länge, vet att jag definitivt inte var sådan förr. Det mesta av den nuvarande läggningen lade jag mig till när min yngsta son, Benjamin, inte längre fanns med bland oss. Då hans korta liv mest utspelade sig på sjukhus, då han föddes i vecka 23 med en blygsam vikt på endast 590 gram, och vi aldrig hade något sätt att påverka skeendena, så blev effekten att jag började försöka kontrollera allting annat i mitt liv… liksom för att försöka kompensera den övriga bristen av kontroll. Efter den perioden har städmanin liksom aldrig riktigt lagt sig.

.

Scan0001

Benjamin i augusti 2001, nästan tre månader gammal

.

Trots att jag fortfarande, snart tio år senare, har samma behov av att hålla kontroll runt omkring mig så har jag faktiskt lärt mig att göra detta utan att stressa. Stress är mycket negativt och tio år av sådant hade definitivt brutit ner mig som människa. Jag har därför vart tvungen att lära mig att kontrollera omgivningen och samtidigt inte gå in i väggen. “Lugn”, har alltid varit en förutsättning, då jag aldrig riktigt har vart den stressade typen… i alla fall inte vad jag kan påminna mig.

Jag har för mig att det var en gammal vän, Monica, som tipsade mig om en bok om time management. Boken heter “Svälj den fulaste grodan först”, och beskriver ett flertal olika tekniker för att hinna med så mycket arbete som möjligt, på kortaste, och effektivaste, sätt. Efter att ha pluggat mig genom den boken så fastnade faktiskt en del saker i skallen, och det har hjälpt mig väldigt mycket genom livet. Jag är skyldig Monica ganska mycket, för alla saker hon tillförde mitt liv, under tiden vi umgicks. Man hinner gnugga av sig ganska mycket mot varandra, under trettio års vänskap.

.

9153433289

Mycket bra bok!

.

Nu ska jag ta och organisera mig iväg till duschen, På något, förhoppningsvis mycket effektivt, sätt ska jag bli ren och gottluktande; hade jag i alla fall tänkt mig.

I dag firar jag förresten att halva semestern har passerat, och att jag fortfarande alltså har lika mycket kvar, innan det är dags att axla arbetsmanteln igen. Men jag har ingen ångest över detta. Jag älskar mitt arbete och jag har inga problem med att återgå efter ledighet. Förhoppningsvis ska jag i alla fall hinna vila upp mig litegrann, innan det är dags.

.

hängmatta

Semester!

.

Det enda riktigt viktiga med hela idén om min semester, är att jag absolut inte tänket stressa mig fram till vila, genom att försöka slappa så mycket jag orkar. Det blir liksom som det blir. Jag har släppt så många måste jag kan. Resten är mest en fråga om tid; inget annat!

Jag hoppas att du, käre läsare, har samma underbara sommarkänsla som jag har, och att du är lika förtjänt av din semester, som jag. Jag hoppas verkligen att du har det bra och att din vila för med sig en känsla av avslappnad lycka. Det är du verkligen värd, och jag med, tycker jag i alla fall.

.

skägg

Skägg!

.

Må dina fienders skägg växa inåt, och förena dig, med mig, i en stilla begäran om ett vackert väder och lagom mycket regn, så att inte naturen blir alltför torr och brun. Vidare önskar jag att dina fienders brunnar skall bli saltförgiftade samt att alla hans kameler blir, och förblir, svaga och halta!

Må så gott i sommaren, och glöm för all del inte att ditt liv utspelar sig… NU! Det som hände igår, har redan hänt… och kommer aldrig mer att återupprepas på samma sätt. Det som kommer i morgon, det hör alltid morgondagen till. Vi kan inte leva vårt liv, varken “i gårdagen” eller i “morgondagen”… det enda som finns är ett stort, och ganska fantastiskt NU! Så tag reda på så många “nu-upplevelser” som möjligt. De kommer aldrig mer tillbaka, i alla fall inte på samma sätt!

I dag är en sådan där lugn dag. Allt flyter på i hyfsad semestertakt, och jag bara trivs. Hoppas du har det lika skönt.

.

Kram på er alla!

.

/Stefan

.

.

 

 

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3072

Kommentera

%d bloggare gillar detta: