«

»

Nov
03

Trista mörkret

Ja, nu är det äntligen höst igen. Man kan lika gärna säga “äntligen”, för det finns inte speciellt mycket man kan göra åt saken. Det är klart att man kan fly landet och dra närmare värmen, men när man är urfattig, så som jag är, så finns inte riktigt det valet heller.

Jag vet inte, men det hände någonting särskilt den här gången vi ställde tillbaka klockorna. Jag menar… vadfan vad det blev mörkt plötsligt!??

Klockan fem på eftermiddagen, till exempel bara, ställer man plötsligt om tiden så att den plötsligt är klockan fyra. Mörkret, klockan fem på eftermiddagen, härskar plötsligt över riket “klockan fyra”! Man gör hela världen en timma mörkare, med andra ord; och tröttare!!!

.

Trött Gustaf

.

Normalt har jag nog aldrig ens tänkt på den här saken. Tidigare har jag bara ställt om klockan, ömsom framåt, ömsom bakåt. Det har aldrig varit någonting mer med det… tills nu då!

Plötsligt tycker jag att hela världen har gått och blivit så jävla mörk. I ett jävla nafs så är det plötsligt sovmörkt, både när jag lägger mig och när jag kliver upp igen. Så här tydligt har det aldrig varit tidigare, så det är inte så jäkla märkligt att jag känner mig helt utpumpad och trött hela tiden. Nåja, med lite tur så hinner jag kanske vänja mig, i alla fall tills det är dags att ställa tillbaka den där jävla timmen igen.

“Vintertid” är den så kallade “normaltiden”. Inför sommaren ställer vi sedan fram klockan en timma. Då blir det plötsligt lika ljust som det tidigare blev mörkt. Jag vete fan riktigt, men jag skulle gissa att kontrasten blir större sedan när vi går tillbaka till vintertid (normaltid) igen… och detta, gissar jag i alla fall, ger ett stort överskott av vinterdepressioner… Jag tror inte att det är någon bra pryl.

Efter ett halvår på antidepressiva piller så fixar vi nästa jättekontrast, och då är vi framme vid vårdepressionernas återtåg. Nu har jag i och för sig aldrig behövt knapra ovan nämnda tabletter, men jag är inte död ännu. Mycket kan ändras tills det är dags att dra en kista över sig.

Någonting måste göras åt det här jävla hoppandet mellan timvisarens olika attityder. Jag tycker att det skulle vara en mycket bättre lösning om vi istället drog bort en arbetstimme på hösten… och sedan ytterligare en timme på våren igen. Naturligtvis skall lönen vara oförändrad. Med lite tur skulle arbetsdagen vara helt utraderad efter typ fyra år eller så. Vem skulle då hinna med att vara deprimerad? I alla fall inte jag, för då skulle jag vara fullt upptagen med att vara ledig! Ledig, med betalt… PROFFSLEDIG!

.

Ledig

.

 

Må dina fienders skägg växa inåt!

.

/Stefan, som gääääspar!

.

 

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3226

4 kommentarer

  1. Christina, aliasTantilura säger:

    Jag tycker nog att det är ljusare på morgonen, men vi kanske inte bor på samma ställe eller nå’t så’nt, typ! Sov gott, god morgon eller nå’t annat som passar när du läser det här.

    1. tankegrytan.se säger:

      Äsch då Christina, det är väl en kombination av att kvällarna blev så jävla mörka och det faktum att jag plötsligt blev medveten om hur mycket höst det har blivit bara.

      Jag har missat en del av hösten litegranna i år; kanske för att akvariebelysningarna har bländat mig för mycket..!?

      /Stefan

  2. Snigel säger:

    Haha! Dra bort en timme arbetstid både vår o höst! Vilket bra förslag, jag ska prova få igenom det på vårt nästa arbetsgruppmöte… 😉

    Mörkret ger utrymme för vila. Själv har jag återupptagit den irriterande ovanan att sova bort kvällstimmarna och sedan vara vaken på natten, innan jag somnar om igen. På både gott och ont.

    1. tankegrytan.se säger:

      Ja, visst tusan är det väl ett lysande förslag? Jag gillar det i alla fall, men jag anar redan att lyhördheten från min arbetsgivare är ganska nonexistensiell i det här fallet. 🙂

      /Stefan

Kommentera

%d bloggare gillar detta: