«

»

Dec
05

Slutsentimentalitetat!

Ja… ja… det är väl bara att bryta ihop och erkänna… DÅ! Jag är en sentimental dåre, eller jag har i alla fall varit det under ganska många år. Att vara sentimental, i alla fall i mitt fall, betyder att jag har, eller i alla fall har haft, ibland mycket, svårt att bara släppa saker.

Jag har t.ex. haft så otroligt jobbigt svårt att släppa vänskaper som krasat ihop. Gamla flickvänner finns fortfarande kvar som vänner… det var bättre att behålla deras vänskap, än att förlora dem för alltid, typ, liksom.

Jag har varit en jävla velputte; alltid haft svårt att bara bestämma mig… i alla fall om det funnits fler än ett alternativ att välja mellan. Varför inte både äta kakan och ha den kvar, samtidigt som jag smugit ned ett par extra kakor i fickan… och haft en extra kartong på lut??

Ändå har jag aldrig någonsin varit särskilt konflikträdd. Min syrra sade en gång att jag, tvärtom, är konfliktglad och konfliktsökande. Det stämmer nog bra, för jag har alltid gillat att bråka, i alla fall så länge jag själv har avgått som segrande ur striden.

Att vara gravt sentimental och konfliktsökande, på en och samma gång, är en märkligt korkad kombination… för jag misstänker att det kostat mig några vänskaper längs vägen. Min sentimentala sida har alltid lidit oerhört över denna förmodade sanning. Samtidigt har jag skyddat mig bakom en attityd om att folk kan ha bra idéer om vad som är rätt och vad som är fel… men att det ändå endast är jag själv som suttit inne med sanningen.

Växande mognad och grav medelålder råder, i alla fall i mitt fall, bot på alla sådana här skavanker i personligheten. Min sentimentala belastning slutar… HÄR! Streamlinetrafiken stoppas NU!

.

stopp

Nu är det stopp

.

Jag minns såväl en vän som försvann längs vägen. Våra band sträckte sig över trettio år bakåt i tiden. Plötsligt valde den här vännen att helt enkelt inte höra av sig mer… ever!

Jag kommer knappt längre ihåg hur jävla illa jag mådde över detta, tills jag en dag fick en förklaring om vad som föranledde “skilsmässan”. Den så kallade “förklaringen” var däremot helt och hållet osann, för den här personen påstod nämligen att jag hade betett mig på ett sätt som jag aldrig skulle göra mot någon… det var en skitsak dessutom, för om det hade varit sant så hade i alla fall inte jag offrat trettio års vänskap över saken, men det var inte mitt val att göra.

Sådana här saker har länge gnagt i mitt inre och det höll så när på att holka ur mitt inre… tills jag en dag upptäckte hur gravt medelålders jag blivit.

.

gammal

.

En dag fattade jag plötsligt att jag hade uppnått en sådan ålder där jag fanimej inte längre är rädd för någon eller någonting längre, annat än om någonting skulle drabba någon jag älskar eller bryr mig om, men sådana händelser råder man ändå sällan över, så varför bekymra sig över saker som ännu inte hänt?

I samma veva började jag fundera över mitt liv, mina ställningstaganden och över en del av de märkliga val jag gjort under mitt liv. De tidigare så briljanta lösningarna var plötsligt inte längre applicerbara på min nuvarande person! Mitt liv är så mycket bättre nu, bättre än det någonsin varit tidigare, faktiskt!

Nyvunna insikter har givit mig modet att kasta sentimental-oket… jag har slutat vara rädd och jag tar inte längre skit för saker, eller bekymmer, som andra personer har orsakat mig. Jag har äntligen börjat hittat modet att kasta tillbaka skiten åt det hållet den först kom ifrån.

.

Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag

inte kan förändra, mod att förändra det jag

kan och förstånd att inse skillnaden…

.

Fast jag skulle vilja göra ett tillägg, och göra en liten ändring av ovanstående text:

.

Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag

inte kan förändra, mod att förändra det jag

kan, så länge det talar till min fördel,

och förståndet att alltid inse mitt eget bästa

.

Jag kallar det för egotid, eller “Stefantid” helt enkelt. Nu är det hög tid att odla på mitt EGET ego. Mitt nyvunna välmående skall naturligtvis spilla över på andra, precis som förr, men jag kommer inte längre att blint offra mig för andras lycka, om det inte handlar om en ganska liten skara vänner och älskade förstås.

Jag tänker heller inte bränna energi över vad andra personer gör för val. Till exempel, om någon proklamerar att de tänker överge vänskapen mellan sig själv och mig. Tidigare hade jag gjort vad jag kunnat för att detta inte skulle hända. Nu låter jag dem gå istället, för om en vänskap inte är 100% fri och frivillig, då är den heller inte värd någonting, ingenting alls faktiskt.

.

vänskap

Vänskap är livet… livet är vänskap!

.

Utan vänskap vore vi alla förlorade. Det gäller bara att kunna identifiera vänskap, så vi inte trasslar in oss i märkliga “förhållanden”, som bygger på lögner, svek och profit.

Utan liv hade vänskap inte kunnat vara möjlig, och samtidigt skulle livet inte kunna fortgå om inte vänskapen existerade. Men då är det absolut nödvändigt att vänskapen också är äkta, fri och ärlig! Om vi bara uppnår det i vårt liv… då kommer vår tillvaro att bli fantastisk.

Allt detta jag just skrivit är vackert och eftersträvansvärt… men det blir en stig, omöjlig att följa, om vi har allt för mycket bagage i ryggsäcken. Det gäller att sålla och sortera ibland… för vi kan faktiskt inte bära ALLT!

Då vi kastat våra ok och rensat i våra bagage, då orkar vi gå framåt igen.. och då själen är lätt och fri, då orkar vi bära våra huvuden högt och stolt. Då lever också alla våra vänskaper!

Jag ÄLSKAR alla mina vänner!

Stigande ålder har också givit mig modet att själv välja vad jag vill göra, och omvänt vad jag inte vill göra. Jag väljer själv mitt liv och vad jag vill fylla det med. Jag väljer dessutom vad jag tror på… och vad jag själv anser vara otroligt. Om jag t.ex. vill gå på en seans, för att JAG tror på sådant, då är det MIN ensak! Ingen annans. Om jag blir lurad på pengar och värdighet, då jag fascinerat lyssnar på mediet, då är det faktiskt min egen ensak, ingen annans! Andeväsen är någonting jag tror på! Det står jag för!

Till skillnad från många andra så äger jag min inre lycka, för jag tror!

Jag tror! 

Må dina fienders skägg växa inåt!

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3251

2 kommentarer

  1. Christina säger:

    Du! Jag tror verkligen det är dax att vi har en seans du, Bettan och jag över en stor kanna kaffe! Hör av mig till helgen som du föreslog. Kram på er båda!

    1. tankegrytan.se säger:

      Det blir kanon. Lite andlig tillvaro med varandra, allihopa, det blir bra nu när det är mörkt typ dygnet runt. Dä ä Kanon!

      /Stefan

Kommentera

%d bloggare gillar detta: