«

»

Dec
24

Julaftonsnatten

Så har det då äntligen blivit julafton. Jag säger “äntligen” med en viss tvekan, för jag är, eller har blivit, julmotståndare; mer och mer utpräglad sådan ju mer åren gått. Jag vet inte vad det berott på, men jag har liksom tappat lite av känslan, för varje år som gått. I och för sig så kan det ha att göra med att jag egentligen bara fått stöka runt julen, typ vartannat år… och de andra åren har den liksom brunnit inne, känslomässigt. Jag trodde, i min enfald, att jag skulle kunna tackla det där med att vara varannanjulsförälder, men det sliter mer än man tror, mentalt alltså.

Varannan jul så har det varit fullt pådrag, och varannan jul passerade lite som i ett vacuum. När man kommit upp i den ålder då man kallar sig för gravt medelålders så märker man att man blivit känsligare för sådana där känsloförändringar… och att gammalt groll plötsligt börjar störa en igen.

När man plötsligt kommer i kontakt med tidsflödet, och sin egen dödlighet, så känns saker bara mer strävsamma, och motsträviga. det är vid de tillfällena som jag börjat inse att julen tappar mer och mer i sin betydelse, på alla sätt utom att få träffa de nära och kära. Julstöket, granen, maten, klapparna och de tillhörande TV-programmen betyder intet. Att träffa de nära och kära, däremot, betyder plötsligt allt! Plus att jag firar min nuvarande förlovning just den 24:e. Jag är så lyckligt lottad!

Jag minns fortfarande, då jag var liten, när vi fortfarande firade jularna hos morfar och mormor, då de levde… Jag hade en sådan pirrande julkänsla i kroppen, flera veckor i förväg. Jag kunde knappt bärga mig. Jag fullkomligt hatade att behöva vänta på kusinerna, julmaten, julklapparna och Kalle Anka på TV’n.

Min gamla mormor var lika bra på matlagning då, som min mamma är nu. Hon pyntade sitt hem i veckor innan julaftonen. Det luktade “Fenom”, ett golvrengöringsmedel, och mat, i en märklig luktblandning. Mattor skulle tvättas, blommor ansas. Det pyntades och sattes upp snurrande stanniolkorkskruvar i fönstren, som snurrade motsols, och medsols, om vartannat på grund av den uppåtstigande värmen från elementen under fönsterbrädorna. Jag kommer alltid att sakna de jularna.

Nu är det min mamma, och så min kära syster, som för traditionerna framåt… fast jag har liksom tappat känslan. Nu är det, som jag tidigare sade, sammankomsten som betyder något. Det byts fortfarande lite julklappar, men jag skulle lika gärna kunna avstå det.

Jag lämnade Svenska Kyrkan, samma dag som jag fyllde arton år. Man ska inte glömma att julen inte bara är en tradition, utan det är också en högtid vi firar i Jesus åminnelse. Fast, då ska vi också hålla fram de två faktum att jag, för det första, inte är kristen… och för det andra att man fortfarande inte har funnit några bevis alls på att Jesus verkligen funnits på riktigt. I min värld är han lika verklig som ugglan i Fablernas Värld!

De jular jag “slipper”, tar jag inte fram en endaste jäkla julsak här hemma. Det är en hets jag gärna slipper. Efter den 21 december väntar jag i alla fall bara på en enda sak, och det är att det skall börja bli ljusare ute igen!

Nu, på natten mellan den 24 och 25 så sitter jag här och uppdaterar bloggen. Jag lyssnar på gamla Kraftwerk i bakgrunden, och jag tycker ändå att livet är otroligt skönt. Jag har en familj, och jag älskar den högre än allt annat tillsammans. Jag har min hälsa och jag har hittat min livstrivsel. Det enda jag saknar, just exakt nu, är att julen skall ta slut. Jag behöver inte den för att trivas.

Jag läste någonstans, att någon bibelforskare kommit fram till att Jesus borde ha blivit född någon gång i februari, om man skall tolka alla datum i bibeln och så. En av de stora anledningarna till att den ändå blev förlagd till slutet av december, skall tydligen vara att gamla hedningar firade midvinterblot då, alltså vid vintersolståndet.

Vintersolståndet äger rum den 21:a december, om man ser på solens läge, sett utifrån jordatmosfären. Men då ljusavkrökningen ger en distorsion visuellt så är det mätbart vid jordytan, först vid den 24:e december. På senare år har astronomins forskare gett oss datumet, den 21 alltså. Därför är det tre dagar mellan händelsen och den dag då vi kan mäta det vid jordytan.

Kyrkan adapterade i alla fall det firandet, midvinterbloten, genom att ge folket en annan, kristen, anledning att fira, fast alltså vid samma datum som den tidigare bloten, för att inte förvirra, förarga, människorna i onödan.

Så där ser min jul ut nu för tiden. Sönderanalyserad och lite onödifierad. Jag anser mig gammal nog att genomskåda att det endast är, nu för tiden alltså, ekonomiska krafter bakom upprätthållandet av de kristliga traditionerna, vilket faktiskt ger mig ännu sämre smak i munnen. Julen kan fortfarande representera en hel del glädje för min del, men den känns inte längre magisk. Den känslan försvann då jag blev vuxen och begrep att Tomten bara finns på låtsas.

Tror du på tomten?

När juletider närmar sig kommer den motiverade frågeställningen, finns Tomten på riktigt ?

Det finns ca 2 miljarder barn på jorden. Men nu vill ju tomten inte besöka muslimer, hinduer, judar eller buddister, vilket reducerar antalet till 15% eller 378 miljoner.

Med ett världsgenomsnitt på 3.5 barn per hushåll är det sålunda 108 miljoner hushåll att besöka, om vi kan anta att det finns minst ett snällt barn i varje hem. (Kanske 2 i Norrbotten, men detta höjer ju inte genomsnittet).

Jultomten har, p.g.a. jordens olika tidszoner och rotation, ca 3.5 timme på sig att jobba, om vi antager att han reser västerut, vilket ju blir mest logiskt. Han besöker sålunda 967.7 hem per sek. Det betyder alltså att för varje kristet hem med minst ett snällt barn (2 i Norrbotten), har tomten ca 1/1000 sek till att parkera släden, springa ut och hoppa ner genom skorstenen, dela ut julklappar, hoa 3 gånger, lämna 2 snapsar, upp genom skorstenen igen, i släden och iväg till nästa hus.

Om vi antar att alla hem som ska besökas är jämnt fördelade är det ca 1 km mellan varje hus i genomsnitt. Tomten färdas sålunda ca 100 miljoner km, toabesök och andra pauser räknas ej. Med andra ord flyger tomtens släde med ungefär 1000 km per sekund eller 3000 gånger ljudets hastighet. Som jämförelse kan nämnas att den snabbaste farkost som människan hittills skapat, rymdsonden Ulyssevs, färdas ca 50 km per sekund. Som kuriosa kan nämnas att en normal frisk ren kan komma upp i en hastighet av ungefär 30 km i timmen.

Lasten i släden är ett annat intressant objekt. Om vi antar att varje barn får klappar motsvarande 1 kg, har släden en last på 500 000 ton, tomtens vikt ej medräknad. På land kan en normalstark ren dra ungefär 200 kilo. Även om vi antar att de speciella flygande renarna kan dra en vikt tio gånger denna, kommer inte släden ur fläcken, om inte tomten skaffar fram ca 360 000 dragvilliga renar. Detta kommer att ge släden en samlad vikt på ca 600 000 ton. 600 000 ton, som flyger med 1000 km per sekund alstrar ett enormt luftmotstånd. Detta kommer att hetta upp renarna, ungefär som en meteorit som inträder i jordatmosfären. De två ledarrenarna kommer då att absorbera en energi motsvarande 14 300 trilliarder joule per sek, eller 14 300 trilliarder watt. Ledarrenarna kommer helt enkelt att brinna upp omedelbart och de bakomvarande kommer att utsattas för en ljudvallsbang och därefter själv brinna upp. Alla renarna kommer att möta sina anfader på mindre än 4.26 tusendels sek, dvs när tomten når till sitt femte hus.

Detta är dock hypotetiskt, för då släden accelererar från 0 till 1000 km/s på 1/1000 sek, kommer alla i släden att bli utsatta för en g-kraft 17 500 gånger större än tyngdkraften. En tomte på ca 150 kg (vikten uppskattad efter existerande kopior) skulle naglas fast i bakre delen av släden motsvarande en vikt av ca 3 miljoner kg, vilket ögonblickligen skulle krossa varje ben i hans kropp och förvandla honom till en våt fläck.

Slutsatsen bör bli att om tomtejäveln någonsin levat så är han definitivt död nu.

God jul på er allesammans, och må tomtens skägg växa inåt!

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3264

Kommentera

%d bloggare gillar detta: