«

»

Dec
25

Brutalt uppvaknande

I morse vaknade jag klockan kvart över sju. Det är inte okristligt tidigt, men det var bryskt. Jäkligt bryskt.

Det som väckte mig var att en av grannarna, i samma trappuppgång, sprang omkring i trapphuset och skrek som en galen, att hennes karl försökte slå ihjäl henne.

Det är ingalunda den första gången detta utspelar sig, dessa två personer emellan. Båda är kända alkoholister, och alltså ingalunda några främlingar för polismakten.

Det ät hennes lägenhet, och hennes karl har en egen lya i samma kommun, men de hänger oftast här, hemma hos henne.

Men oavsett hur stökiga de än kan vara så är jag ingen hjärtlös människa, så naturligtvis ringde jag polisen omedelbart. Under tiden så blev det tyst i trapphuset.

Jag var helt desorienterad på tidsaxeln, och eftersom att det var kolmörkt ute så antog jag att det var mitt i natten. Jag sade till polisen att jag skulle komma ner och släppa in dem i trappuppgången… vilket jag också gjorde då de rullade in med bilen framför portuppgången.

Först då, när jag öppnade portdörren för poliserna, insåg jag att klockan måste vara mer än jag trodde, för dörren var olåst. Den låser upp klockan sju. Jaja, jag pekade ut offrets efternamn på namntavlan, längst ner i trappen. -Där är hon, sade jag. De är kända. –Jo, vi vet, svarade ena polisen när de trängde sig förbi mig.

Efter det var det lugnt, och jag såg, när de kom ut med grannens karl, att han var alldeles lugn. Han hade inga handfängsel på sig och han öppnade bakdörren på polisbilen och satte sig tillrätta på egen hand. Det var skönt att se, för förra gången de hämtade honom så var han klädd i handbojor och kalsonger bara, då de släpade ut honom skrikande.

Jag kröp ner i sängvärmen igen, efter att de åkt, och jag funderade en stund på de enorma kontraster som plötsligt uppenbarade sig. Jag själv hade just haft världens skönaste och finaste julafton… och min alkoholiserade granne fick stryk av sin alkoholiserade pojkvän…? Fy fan vad livet är annorlunda för vissa. Det hemskaste med spritproblemen, tycker i alla fall jag, är att de sällan syns utåt… för när jag stöter på dem i trappuppgången så är de alltid så oerhört sympatiska och trevliga.

Det är allt en jävla skillnad på olika, och man skall aldrig ta någonting för givet… för man vet aldrig vad som döljer sig bakom andras fasader.

God Jul allihopa!

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3266

1 kommentar

  1. tankegrytan.se säger:

    Under kvällen fortsatte eländet, för efter att polisen hämtat den bråkande pojkvännen så blev grannen ensam… och åtgärdade detta med att genast ta dit andra kamrater. Under kvällen kom ambulansen på besök också. Det verkar ha flödat flera flaskor med tröst. När eländet går över, så verkar det som att vissa genast fyller på med mer elände.

    /Stefan

Kommentera

%d bloggare gillar detta: