Trevlig midsommar

Så är det då midsommar igen. Man känner igen högtiden på temperaturen och regnmängden. Jag kan inte fatta att det kan regna så mycket som det gör. Men det är ändå ett oemotsägligt faktum. I går kväll vräkte det ner så hårt att det blev som en dimma i luften av allt sönderslaget vatten som studsade upp i luften. Jag har semester nu, 5:e dagen. Jag jobbade förra helgen. Det var snudd på att jag fick använda vantar när jag skulle cykla till jobbet, tunt halv sju på morgnarna.

Nu är det i alla fall fredag. Midsommarafton. Amatörernas afton, som en del kallar den. Det ser ut att bli kallare ett par dagar och dessutom spås det regn i alla fall fyra dagar framåt. Nu är jag iofs sådan person som inte tror på att man ska jäkta ihjäl sig så fort man får semester… men det vore roligt om vädret skulle drista sig att tillåta att man i alla fall kan uppehålla sig utomhus.

Vad händer under den här dagen då? Tja, om min kusin måste stanna på lasarettet så ska vi åka och hälsa på honom. Han har fått en ny njure och en ny bukspotskörtel transplanterat. De gamla hade blivit sönderkörda av över 30 år med diabetes typ 1. Allt har gått väldigt bra efter operationen, men senaste dagarna har han haft mystiska utslag och blåmärken. Det visade sig att han har för lite vita blodkroppar, trombocyter. De har bland annat till uppgift att se till att blodet levrar sig. De är själva spjutspetsen i immunförsvaret också. Nu har han fått en påse sådant. Men om värdet inte är bättre i morgon så blir han kvar på lasarettet.

Det blir mat hemma hos morsan och farsan också. På eftermiddagen sätter vi oss till bords och avnjuter lite Midsommarätande. Det ska bli skönt och avslappnande att vara i morsanr vård en stund. Hennes mat går aldrig av för hackor. Får jag dessutom en god pilsner till maten och en stor balja kaffe efteråt så kommer hela världen att vara som en glad operett.

I övrigt har jag inga planer för dagen. Supandet har jag tröttnat på för länge sedan. Jag vet inte… vad brukar ni göra till midsommar? Är själva supandet verkligen så viktigt? Eller är det maten som drar… eller, som i mitt fall, själva sammankomsten med familj och vänner?

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=33

Kommentera

%d bloggare gillar detta: