«

»

maj
09

Mätt på mörker och kyla

I dag har vi kommit fram till den nionde dagen i den femte månaden i nådens år tvåtusentolv. Det är kallt, förbannat kyligt liksom. Om inte naglarna suttit fast så hårt, som de gör, så känns det som ett ganska tänkbart scenario att man annars hade kunnat frysa dem av sig; eller åtminstone tappat ett par tre stycken i förbigående; t.ex. när man dansar Electric Boogie eller bara, lojt, gör en Head Spin.

Det är sådana här dagar, dagar då det inte hinner bli riktigt ljust, innan det mörknar igen, som man, i alla fall jag, undrar vart i helvete den där omtalade globala uppvärmningen egentligen tagit vägen, för här har det fantamej bara blivit kallare för vart år som går. Kanske är vi på väg mot en stundande istid igen?

Hela väderleken är piss. Dessutom har det regnat i drygt 16 timmar nu. Det är alltså mörkt, kallt, blött och dessutom blåsigt… I MAJ?? Om man bara såg till vädret kunde man tro att vi var framme någonstans i september eller oktober. Den gröna färgen på träden är det enda som skvallrar om motsatsen.

Då jag sitter här och hatar vädret så inser jag att Facebooks sida verkar ganska seg för tillfället. Jag försökte posta upp ett par YouTube-länkar, men innan jag riktigt lyckats med detta konststycke så hade jag börjat surna till och dessutom  börjat använda illavarslande kraftuttryck i mitt annars så välvårdade språk.

Jag har en vän som brukar kunna rapa ur sig ganska träffsäkra sanningar ibland… eller tja, det finns egentligen flera sådana vänner i bekantskapskretsen, men denna gång tänkte jag faktiskt bara på en av dem, och han sade en gång så här:

.

Aldrig får man vara riktigt glad. Och om man råkar vakna med ett leende på sina läppar… då regnar det!

(Anders Hallkvist)

Ja, en sådan här dag stämde detta på pricken. Jag drömde nämligen någonting som gjorde mig på bra humör. Jag minns inte vad jag drömde, men glad var jag då jag vaknade i alla fall… och jag låg kvar där och kom till medvetande medan jag började surna till igen… i takt med regndroppandet mot fönstret och fönsterblecket. BLÄÄKA!

I skrivande stund så strilar regnet ner, lite i omgångar… som om det ännu inte bestämt sig för om det skall försöka dränka planeten eller inte. Jag tror att jag passar på tillfället att ta på mig läsglasögonen, tar fram en bok av Dennis Lehane och parkerar på soffan ett tag. Det verkar vara bland det smartaste en sådan här dag kan bjuda på… och varför inte?

Jag hade en polare, typ 100 år sedan, och han hade bara läst en enda bok i hela sitt liv; han var dryga 20 år gammal då… Det var boken “Tio små negerpojkar” han lyckats plöja sig genom. Titeln kanske inte är speciellt politiskt korrekt, så bokförlaget Bonniers gav ut en nyutgåva av den svenska översättningen 2007, och då hette den istället “Och så var de bara en”.

Jag skulle aldrig klara mig i den här världen om jag inte fick skriva eller läsa. Dessa aktiviteter är verktygen för att mota verkligheten i grind.

.

Imagination

.

Då drar jag iväg till min läshörna då. Ha en underbar kväll och för Guds skull… torka er så ni inte börjar rosta!

Jag vet inte vad ni tycker, men JAG är i alla fall mätt på allt mörker och kyla! Det räcker nu, tycker jag i alla fall.

Må era fienders skägg växa inåt!

.

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3374

Kommentera

%d bloggare gillar detta: