«

»

Aug
11

Snart tillbaka till verkligheten igen…

Så är så semestern strax till ända. Det återstår endast några skälvande döende timmar, och sedan är perioden obevekligen över igen för den här gången. Ett förlåtande drag är att jag kommer att ha min nästa semester under den “tidiga” perioden nästa gång… och dit återstår faktiskt bara tio månader; inte elva som annars brukligt.

Vad har hänt under sommaren i år då? Tja, faktiskt ingenting; nära nog i alla fall. Vi gjorde en tripp ut till Björkö i Mälaren, då vi besökte Birka – Vikingastaden. Det var en resa som jag längtat efter att få göra, allt sedan jag var liten. Men resan företogs faktiskt inte under semestern, utan på söndagen; dagen innan min officiella semester började. Det var lite medvetet också, för i år hade jag tänkt utnyttja min semester på ett sätt som jag tidigare inte gjort.

Jag hade, redan tidigt i år, bestämt mig för att sova, vila, slappa, läsa och softa bort semestern. Jag hade bestämt mig för att faktiskt använda mig av min semester till det som den faktiskt är till för, nämligen vila, reflektion och återhämtning.

Jag har inte varit särskilt företagsam heller med de saker jag faktiskt hade planerat. På fyra veckor har jag slöat mig igenom en halv bok… Jag har tillbringat en del timmar vid Facebook och jag har lyssnat en del på musik; ganska mycket på gamla Jethro Tull. Övriga tiden har jag koncentrerat mig på att försöka befinna mig i “nuet”! Faktiskt inte så enkelt som man kan förledas till att tro, jag lovar!

Alla tidigare semestrar har avslutats med en känsla av att ha blivit lite lurad. Jag har alltid trott att det berott på alla högtflygande semesterplaner och alla de saker som jag inte hann med… men nu, nu när jag inte ställt några höga semesterförväntningar, inget särskilt att hinna med… ändå infinner sig den där känslan av att ha blivit lite dragen vid näsan. Jag vet inte riktigt vad den känslan representerar.

Jag är utvilad. Jag är åter hungrig och jag bara väntar på att få gå tillbaka till arbetet igen, för jag älskar verkligen mitt jobb. Jag känner mig nästan lite avundsjuk på mig själv ibland, vad gäller mitt arbete. Jag anser mig vara mycket mycket lyckligt lottat. Kanske lönen kunde ha varit bättre, men man kan kanske inte få allt här i världen.

Den där känslan då? Tja, jag vet inte riktigt vad jag känner… kanske det är något som fattas i mitt liv, men jag tror ju inte riktigt det; inte om jag själv får tro i alla fall. Men… det är väl kanske bara naturligt att den här känslan infinner sig just i det här skedet, eller?

På något vis har vi väl alla levt med känslan av att vi är någonting alldeles särskilt; att vi är avlägsna arvingar till Howard Hughes fruktansvärda förmögenhet… eller att vi stammar från en fet linje av Faraoner… eller kanske är ättlingar till människor som gjort avgörande upptäckter här i världen. Hur som helst har vi väl alla drömt att våra liv skall vara mycket större än de i verkligheten är. Jag har det i alla fall, och säkerligen du också.

Då vi påbörjar vår semester så reagerar våra innersta väsen som om de plötsligt blir lössläppta, som efter en längre tid i fångenskap. Vi är ganska ovana vid dessa känslor, i vår annars så fångade vardag. Man kan tänka sig att vi skulle bli som en blandning mellan Bambi På Hal Is och en tjur som just kommer ut på sommarbetet genom det berusande vårruset… Vi borde skrika av glädje och fara fram som en galen vildgalt… men inte gör vi väl det?

Nej, i vår fångade vardag har vi haft de fjättrande kopplen på oss så länge att det känns som att de fortfarande sitter kvar, långt efter att de tagits bort; som fantomsmärtor ungefär.

Jag tror inte att vi riktigt är gjorda för att knoga på så länge som vi gör, mellan semestrarna. Kanske vi skulle ha en månad ledigt under vintern också… som i ett rullande system där vi jobbar i fem månader och sedan har en hel månads semester… jobba fem månader till och så en månads semester igen. Det vore väl inte så jävla dumt? Dessutom skulle detta omsätta dubbelt så många vikarier på jobbet, och fler skulle alltså få möjlighet till arbetstillfällen, om än ganska korta perioder, men i alla fall. Men så är det i alla fall inte; inte ännu i alla fall.

Bristen på att få känna sig fri gör att förlamningen sitter i så länge att semestern hinner ta slut… lagom då vi börjat vänja oss vid känslan att äntligen få vara lediga! Så precis då våra vingar torkat nog för att orka bära oss i flykten så sätter vi på oss tyngderna på fötterna igen… och så står vi fast där på ytan igen… oförmögna att lyfta; trots att vi flaxar så mycket vi bara förmår med våra sugrörstunna armar…

Därför… Min semester, i år, har varit fantastisk på alla sätt och vis. Jag har vilat, läst och slappat. Jag har haft det bra; riktigt bra också. Jag har återtagit styrkan och jag är verkligen redo att fylla mina plikter igen… men…

…min själ längtade efter att få sväva fritt, så som den brukar längta. Den ville föras bort av vinden och uppleva stjärnglansen i kosmos. Som en osynlig tanke ville den färdas till nya världar och se nya universum. Viktlösheten hade precis blivit total… och så är det åter dags att bli tyngd av plikt igen.

Autopiloten är åter tillslagen och jag vet att allt kommer att gå bra. Jag vet att jag snart är tillbaka på arbetet igen, idogt knogande… men membranet… skiktet mellan drömmarna och den verkliga världen… uppvaknandet, som från en dröm vi inte lyckas minnas, har åter lämnat mig med en doft av lycka… ett intryck av hur det känns att vara fri, utan att riktigt kunna få tag i känslan för att göra den verklig! Åter är mina ögon öppna och drömmen bleknar bort och försvinner igen…

Nu är det dags att längta till nästa semester! Hoppas väntan inte känns så lång denna gång.

.

Må dina fienders skägg växa inåt!

.

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3529

2 kommentarer

  1. Snigel säger:

    Jag är drabbad av snartärsemesternslut-ångest. Ja, egentligen ÄR min semester redan slut, då jag alltid jobbar mån-fre. Det här är – ve och fasa! – bara en vanlig helg, som råkar infalla precis efter min semester.

    Allt jag skulle göra är ännu inte gjort. Nåja *harkel* med tanke på att jag ännu inte är färdig med julstöket 2004 så hade jag inte direkt väntat mig några underverk av energiska storsatsningar i sommar heller.

    Däremot har jag – trots kylan (fasen vilken kall sommar det varit) – njutit av att vara just ledig. Det har inte blivit så många vändor på ljugarbänken, då det faktiskt varit rätt kallt i skuggan, men jag har tillbringat desto mer tid på bron (mot en solig vägg). Bara kopplat av och sett dagarna rulla förbi – det är väl det som är semester?

    1. tankegrytan.se säger:

      ABSOLUT! BRAVO! 🙂

      /Stefan

Kommentera

%d bloggare gillar detta: