«

»

Okt
21

Skrattar bäst, den som inte skrattar…

Det var en lite särskild tilldragelse, det som hände nu i somras. Under väldigt många år har jag nämligen varit intresserad och djupt fascinerad av arkeologi, och särskilt sådant som hör vikingatiden, och vår egen historia, till.

Åren gick och av ovan nämnda anledning tilldrog det sig på det viset att det till sist, och äntligen, blev av en resa. Den gick ut till Björkö, i Mälaren, och den forna staden, Vikingastaden, Birka.

.

Birka

Birka

.

Den sommar som just passerat var en av de onödigt regnigaste jag kan minnas. Det har ramlat ner vatten i sådan myckenhet att mitt minne inte räcker till för att minnas dess motstycke, inte under min egen ihågkomna levnad i alla fall. Att resan över huvud taget blev av, just denna sommar, var ändå bestämt, regnväder eller inte.

Dagen började trist, för det drog tunga stråk av svarta moln mellan alla mörkgråa sommarnyanser på himlen. Det regnade ganska häftigt på morgonen, men det började faktiskt ge med sig när bilfärden mot färjelägret nalkades.

Vi skulle företa resan tillsammans med ett annat par. Mannen i det andra paret kan vara lite märklig ibland, och hans värld verkar präglad av märkliga idéer och åsikter. När vi möttes vid parkeringen, för vi skulle åka i deras bil, så hade regnet ännu inte gett sig. Därför kom vi med picknic-packning, fotoväska och varsitt stort paraply. Den andre mannen skrockade gott när han såg oss och skålade: “–VADFAN, ÄR NI GJORDA AV SOCKER, ELLER??” Jag fattade inte riktigt vad han menade, men han förklarade skrävligt att vi var rädda för lite vatten, och att vi sålunda nog var rädda för att vi skulle smälta bort av lite regn; alltså gjorda av socker.

.

Den här mannen har som sagt lite märkliga idéer och åsikter om saker och ting. T.ex. immade bilen igen ganska omgående då vi åkte iväg. Ett sätt att motverka sådant är att dra igång fläkten och sätta på värmen, men sådant verkar han immun mot, för han säger att “tekniken kan gå sönder”. Alltså öppnade han istället ena fönstret lite, och lät oss andra därmed frysa där i sommarvärmen.

.

Efter “sockeruttalandet” hade jag tyvärr inte något riktigt bra att trycka till honom med tillbaka. Därför satte jag tand för tunga, men kunde inte riktigt göra något åt den lilla tonen av irritation som skapats i mig. Den jäveln! Jag skulle bra gärna velat skrika något fyndigt åt honom, eller åtminstone gett honom en jävla smäll på truten för att han var så jävla dryg… men okay, regnet gav sig, vi kom iväg, vi kom fram och vi kom ombord på den lilla passagerarfärjan M/S Havsörnen.

.

M7S Havsörnen

M/S Havsörnen

.

Resan gick bra och vi hade en fantastisk dag på Björkö. Alltihopa var mycket intressant. Tankarna på “Sockermannens” tidigare uttalande, på morgonen, var som bortblåsta. Tja, i alla fall för stunden.

När klockan dragit sig till dags ände så var det dags att börja dra sig, lite sakta, mot färjelägret igen. Vi hade några minuter tillgodo, men eftersom att vi kände oss ganska klara med både dagen, och stället, så promenerade vi iväg med typ 45 minuter kvar till planerad avfärd med båten… då vände vädret… på allvar!

Som tur var så hade vi varsitt paraply, ganska stora sådana var det också. De andra två hade små slimmade regnjackor, vilka säkert hade klarat uppgiften hyfsat, om det hade varit en relativt normal regnattack alltså, men si det var det inte. Det här var regn av bibliska mått… eller, om man så vill, med en inblandning av våra Nordiska gudar.

Plötsligt regnade det så ända in i helvete. Ni vet så där när regnets dån gör att man inte ens hör vad man själv tänker? Har ni varit med om ett sådant regnväder?

.

Regnkaos

.

ALLA tänkbara regnskyddsplatser var upptagna med folk som trängdes. Jag och min gumma lyckades hitta de sista två platserna under en något skyddande ek. Våra stora paraplyer gav oss ganska bra skydd, och när regnvädret var över, efter cirka 30 minuter, var vi mest lite blöta om fötterna, eftersom att regnet stänkte ganska mycket. Det andra paret då..? De med de slimmade regnjackorna?

Har ni sett ett långhårigt gosedjur som legat i en vattenpöl ganska länge? Ungefär så såg de ut, båda två. Mannen såg mycket olycklig, och dränkt, ut och verkade göra sitt yttersta för att försöka hålla huvudet höjt, i nåt slags desperat försök att behålla någon slags värdighet, men det tutade lite falskt i orkesterdiket, om man så säger.

Hela vägen hem var en fantastisk resa. Jag var på ett ovanligt strålande humör. Jag påpekade, ett par gånger, till Sockermannen, vilken oerhörd tur det var att naturen faktiskt inte stollat till det och faktiskt gjort oss människor av socker, men att det faktiskt finns bot även mot sådana omständigheter; t.ex. paraplyer. Jag sade också till honom, ett par gånger, att jag hoppades att han skulle slippa bli sjuk, nu när han blivit så blöt, och så kall; fast egentligen önskade jag i hemlighet att han skulle bli hysteriskt förkyld.

.

Förkyld

Förkyld

.

När vi åter kom tillbaka i land så åkte vi åter hemåt med bil. Den här gången drog Sockermannen på fläkten och full värme. Jag erbjöd mig att istället att veva ner min sidoruta, ifall han var rädd att förstöra sin bil, men vid det laget hade han slutat svara mig.

När vi klev ur bilen, hemma på parkeringen, frågade jag om de ville följa med in på lite kaffe, men de avböjde och rann iväg hemåt! Jag gissar att, i alla fall, Sockermannen hade fått nog. Han var nog mer sugen på att få komma in i värmen och få av sig allt det blöta.

Ibland är det faktiskt bättre att inte slå tillbaka på en gång vid en upplevd oförrätt. Ibland är Gudarna oss nådiga, för den dagen kändes det så. Alla Asa-Gudarna log mot oss, och de gillade att själva få hälla lite salt över Sockermannen! Så har i alla fall jag valt att se på saken, och jag får faktiskt se på saken hur jag vill. Så det så!

Nu är det dags att ta itu med den här dagen också. Det ser ut att vara regnigt ute, men allt annat skulle kännas märkligt den här sommaren, då allting verkar ha regnat bort. Jag var nyss ute i hallen och kontrollerade att paraplyet står där det ska, och det gör det.

Må era fienders skägg växa inåt!

Stay dry!

.

/Stefan

.

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3583

Kommentera

%d bloggare gillar detta: