«

»

Dec
17

Post ungdomsår pre old

Jag sitter just och smälter maten lite. Det blev ett par korvar med jättelågt kolhydratsinnehåll till kvällsmat. Det funkar bra och jag känner inget överdrivet sug efter socker. Kaffet är urdrucket och bryggaren har kallnat. Det börjar strax bli dags att slå igång ännu en kanna. Det verkar alltid finnas plats för mer kaffe, oavsett hur jävla mätt man än är… ungefär samma regel som gäller för barn och godis. De kan vara så mätta att de nästan inte orkar masa sig iväg från bordet, ändå hasar de sig in på sina respektive rum… och trycker i sig ett halvt spadtag med godis? Nåja, det är väl som med tomtar och vättar. Vi lär aldrig få veta sanningen!

.

Kaffe

.

Det har blivit vinter. Under några dagar var det dessutom in i helsickes kallt. En morgon vaknade jag och konstaterade att det var minus 19 grader på termometern. Sådana överraskningar är varken trevliga eller särskilt kul. En sådan morgon stannar man gärna kvar i sängvärmen. Det är en jävla tur att man inte har någon villatomt att skotta, för det har vräkt ner en hel del av det där vita skiten.

Vi har haft lite trevligt stökande med akvarierna under ett par dagar. Vi har dragit igång ett nytt nanoakvarium, igen, och det är i samma serie som det förra nanot, men ett nummer mindre. Nu tänker vi fixa ännu ett nano, redan i nästa månad förmodligen, även denna gång ett nummer mindre, igen. Det blir alltså ett 10-liters. Då, när de står som det de ska, så har vi en tre-serie med nanoburkar i tripp-trapp-trull-formation. Men det fattas alltså ännu en burk för detta. Just nu ser arrangemanget i alla fall ut så här:

.

IMG_5447

.

Jag tänker förmodligen komplettera senaste burken med en extra ljusarmatur. Bra ljus är A och O inom akvaristiken. Dessutom tror jag att det ser bättre ut på det viset, att alla tre burkarna får samma utrustning. Dessutom fungerar nog tripp-trapp-trull-temat bättre med den röda tråden genomgående.

Julen är också snart här. Man har väl egentligen ingen förhandskunskap i ämnet, men jag gissar i alla fall att vi, i början av nästa år, kommer att få veta att julhandeln slagit alla rekord, igen. Julen, som tidigare var så vitgnistrande, ren och kärleksfylld… nu tycker jag att den reducerats till att vara ett smutsigt försäljningsjippo där hela prylen går ut på att vi skall bräcka alla tidigare ekonomiska rekord och antal klappar under granen! Det är klart att julen är mysig i fråga om matglädje och gemenskap med släkt och vänner, men sedan är det nog slut på julefrid för min del.

.

Julhandel

Julhandel

.

Jag känner människor som gärna hade velat att julen skulle få vara en egen årstid, men personligen tycker jag att det är helt okay att plocka bort julpyntet redan den 25:e, om jag ens orkade plocka fram något pynt ens från början.

.

Hjärta

.

Pumpen sköter sig förresten bra. Jag var in på en så kallad PCI-behandling, där de under pågående kranskärlsröntgen sätter ett s.k. stent, metallnät, inuti kranskärl med förträngning.

.

Stent

Stent

.

Det är alltså en typ av hjärtoperation. Man är vaken under ingreppet och om inga hinder föreligger så går de in med en tunn kateter i höger handled och därifrån för de upp grejorna till hjärtat. Förutom lite värk i underarmen, där ådrorna blir lite mobbade, så kände jag inte ett smack. Det är en ganska otrolig känsla när man ligger där, i och för sig lite lättdrogad på intravenös Stesolid men i alla fall, och tittar i taket och samtidigt vet att de är inne och pillar i hjärtat. Nu är det meningen att jag ska in och låta dem utföra samma ingrepp en gång till, men efter det så tror jag att det inte föreligger några fler kranskärlsförträngningar, så det ska nog vara lugnt efter det. Hoppas jag i alla fall.

.

Tänkaren

.

Jag vete fan vad som egentligen har hänt. Jag sitter här. Det är sent december och året är snart slut. Julen står för dörren och innevarande år är snart över för all tid. Ändå har jag ingen julkänsla. Jag har ingen året-är-snart-slut-känsla och jag har inte någon direkt känsla av att det är den djupfrysta delen av året heller.

När jag var liten så visste man inte hur snart snön skulle komma, så att det kunde bli kallt, att farsan skulle spola isen på gården, för det förtroendet hade han från både fastighetsskötarna och alla barnen på gården. Skridskorna stod och väntade och det flyende dagsljuset störde ingen. Julen var i antågande och känslan av kommande julklappsutdelning låg tung i luften. Resten av vintern skulle bestå i snögrottebyggande och fantastiska snöbollskrig att prata om, och diskutera, under sommaren ända till nästa vinter. På många sätt har det blivit så jävla trist att bli vuxen.

Vuxenlivet har sina fördelar som barndomen helt enkelt saknade… men det är tvärtom också. På sätt och vis kommer jag alltid att sakna barndomen. Den aningslösa tillvaron då allt var givet och ens föräldrar aldrig skulle dö. Nu har jag iofs båda mina föräldrar ännu kvar i livet, men med skillnad att jag själv är vuxen och vet att det inte alltid kommer att förhålla sig på det viset. En dag kommer jag att vara helt på egna ben, om jag inte skulle råka avlida före mina föräldrar förstås, men det är ju inte heller någonting man hoppas på. När man var liten behövde man som regel aldrig dras med sådana här funderingar, och det är en av de fördelar jag alltid kommer att sakna från barndomen.

.

Saknar

.

Jag är vuxen nu, gravt medelålders, och jag har egna barn nu. Jag har dessutom begravt ett av mina barn, en upplevelse jag inte önskar ens de jag hatar. Det är kanske en sak framför allt jag saknar från min barndom… oskuldsfullheten… för nu, nu när jag är vuxen och, dessutom har hållit mitt eget barn då han slutade andas för alltid… nu kommer ingenting någonsin mer vara oskuldsfullt igen.

Usch vad det blev besvärligt den dag jag märkte att jag inte längre kan räkna mig som ungdom. Allt verkar ha blivit svårare med stigande ålder… och samtidigt ångrar jag inte en enda sekund av mitt liv, och vill heller inte byta bort någon enda erfarenhet, för de har varit mycket dyrköpta en del av dem.

Nu kommer paradoxen…

Även om jag kan låta bitter så är jag egentligen inte det. Livet är kanske bitterljuvt ibland, men det är det väl så länge man kommer ihåg The Good Old Days, och längtar tillbaka dit igen.

Jag älskar mig själv. Jag älskar min omgivning och jag älskar mitt liv. Jag älskar att vara jag. Jag älskar, i stort sett i alla fall, allt som ingår i mitt liv, för utan alla de olika delarna skulle mitt liv inte vara komplett, och så kan man ju inte ha det gärna.

.

JagÄlskarLivet

.

Så, efter som att jag själv är ute på samma slags resa som de flesta andra så säger jag till er alla: –Skål! Och lycka till på färden. Hissa seglen och må era fienders skägg växa inåt!

.

/Stefan, faktiskt!

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3638

Kommentera

%d bloggare gillar detta: