«

»

Dec
30

Nytt år, igen då rå…

Jag vete fan… det där med nyårsaftnar alltså. Jag tycker att de håller på att mista sin forna glans på något sätt, nyårsaftnarna alltså. När jag var liten så hade de sin givna plats på topplistan, för då samlades man, träffade släkt och vänner. Sedan skulle det ätas, umgås, ses på TV (Grevinnan och betjänten) och skjutas mängder med smällare och raketer.

Det finns inte så mycket kvar av någonting av det jag just räknade upp. Släkten har decimerats en del, så har även umgängeskretsen, i alla fall sedan man blev stor nog att sätta krav på vad för personer man vill umgås med. Grevinnan och betjänten har inte lika mycket charm kvar heller, nu när man sett programmet så pass många gånger. Jag vet inte vilket år man började sända det, men om det vill sig illa så sänds det för fyrtiosjunde året i rad, under min levnad alltså. Jag vet vad som händer nu, de pökar i slutet!

Raketer och smällare, det törs man ju inte längre inhandla, för det bor ju hundägare överallt… Hundarna är ett gissel sådana gånger. Jag fattar att de inte funkar ihop med saker som smäller högt, men i tider då bortplockande av invanda traditioner står högt upp på dagordningen så känns det lite trist att ännu en tradition har starka motståndare. Jag undrar vad som händer ifall flera skulle köpa grodor och terrarium… får man inte dansa Små Grodorna under midsommarfirandet då, av respekt mot grodorna alltså

I allt och väsentligt tycker jag att nyårsfirandet reducerats till att kännas som en blandning mellan en extra helgdag och en helt vanlig dag, nånstans mellan julaftonen och trettondagen.

Julen, i sig, är väl helt okay, i alla fall om man räknar bort det enormt gigantiska kommersiella dragen som den ändå fått med tiden. Jag vet inte hur många år i rad som vi fått höra att förra årets julhandel slagit alla tidigare säljrekord, igen och igen och igen och igen… Nu i januari får vi säkert höra den sanningen igen.

Jag har tappat min känsla för julen också faktiskt. Det är bara tre dagar då lönen är extra bra på jobbet. Jag gillar själva högtiden och så är det fortfarande kul att öppna något paket, eller två. Men sen då??

När jag växte upp blev vi matade med budskap om att julen skulle vara en högtid då “människorna” räknas. Det skulle vara en tid då vi skulle vara extra snälla och omhändertagande mot våra nästa. Hur har det blivit då?? Jo, det enda som är riktigt viktigt, nu för tiden, är att vi handlar riktigt riktigt riktigt många julklappar.

Allt detta sammantaget har givit mig den uppfattningen om julfirandet att julaftonen skall firas, men också juldagen och annandagen… Efter det skall allt kommersiellt julpynt plockas bort. I dag är det den 30 december… några dagar för sent kanske, men i går åkte allt pynt ner för den här gången! Det räckte då! Jag satte upp pyntet på kvällen före julaftonen, alltså den 23:e. Det gav oss en julpyntad lägenhet i hela sex dagar. Fullt tillräckligt alltså, och jag hade ju alltså gärna plockat bort alltihopa redan den 27:e, men okay då. Nu ligger hela härligheten nerpackad uppe i vindsförrådsutrymmet, äntligen!

Jag är i alla fall väldigt lycklig över att jorden inte gick under den 21 december. De gamla Mayaindianernas kalender skvallrade, enligt domedagsprofeter, om att det skulle skita sig då, oklart vilken tid den dagen då.

Hur det nu blev så gick inte jorden under, trots “sakkunniga” uttydningar av så kallade profetior (läs sagor). Enligt någon journalist är det tydligen typ 287:e gången vi lyckats undvika global katastrof… hur man nu räknat ut detta?? För de ivriga domedagsprofeter, som blev besvikna över vår oplanerade överlevnad, kan jag berätta att det är dags igen, nu den tionde februari… jag vet inte vad för slags profetia man menar den här gången, men domedagsprofeterna, de med de bistra ansiktsuttrycken, räknar med att det då skall skita sig igen, även denna gång med bibliska proportioner, så de kan fortsätta att vara lyckliga.

Hur var det nu med Mayakalendern då? Varför gick vi inte under? Tja, jag tror ju inte att de gamla Mayaindianerna förutspått vår undergång över huvud taget. Sanningen är väl snarare den att domedagsivrare misstolkat helt meningslös information och kommit fram till att det nog skall skita sig i alla fall… Bara vi väntar länge nog!

Nej, de gamla Mayorna hade väl annat att bekymra sig över… t.ex. Cortez och hans glada hejdukar, som kom och utrotade varenda jävel de sprang ihop med. Tror någon på fullaste allvar att de gamla Mayorna hellre satt och knåpade på en kalender, eller att de faktiskt försökte fly undan spanjorerna och en säker undergång? Och varför skulle de skriva en kalender som sträckte sig flera flera flera hundratals jävla år in i framtiden?

Nej, jag är övertygad om att vi i alla fall kommer att ta livet av oss själva, vår planet och alla dess invånare. Lika bra att vi släpper alla tankar på det förgångna, och koncentrerar oss på framtiden, för jag tror att “ödet”, det är en sådan sak som vi i alla fall inte kan undvika; lika bra att försöka ha lite skoj tills det smäller! Men… jag tror att det kommer att dröja ett tag innan det händer. Frågan är om det kommer att ske med en smäll ens… kanske vi helt enkelt bara dör ut… bortselekterade av naturen liksom. Men å andra sidan… så många jävla gånger vi slagit jorden på näsan så är det inte så märkligt ifall jorden skulle, till sist i alla fall, bli förbannad och slå tillbaka!

Det är med tanke på allt detta som jag färgade håret rött (julröd) strax innan julaftonen. Om vi i alla fall snart ska dö, allihopa, då är det väl dumt att börja fega nu i det här läget? Kanske det bara är en försenad 40-årskris… eller en tidig 50-årsvariant? Jag skiter blanka fan i vilket faktiskt. Just den kvällen kändes det som en bra idé bara, och det räckte som incitament för mig! Vi får väl se om vi överlever den tionde februari, alltså nästa domedagstillfälle. I så fall kanske jag färgar håret blått också…

Om du är en av alla som lyckades överleva den 21:a december så önskar jag dig en trevlig nyårsafton, med mycket kroppslig självkännedom! Du känner säkert inte dig själv så bra som du borde, i alla fall.

Var rädda om varandra och må era fienders skägg växa inåt!

.

.

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3642

Kommentera

%d bloggare gillar detta: