Nyårslöften och träning

Jag kan direkt svara NEJ där. Jag ger inte nyårslöften. Dels tycker jag att det är barnsligt om man måste vänta till en speciell dag för att kunna lova sig en förändring i sitt liv; dels bygger man oftast förväntan så hög att man inte kommer att klara att hålla löftet i alla fall.

Oftast handlar nyårslöftena om att man skall lägga av med någonting dåligt, rökning till exempel, eller att man skall börja med någonting nyttigt, så som att börja besöka ett gym. Om man nu tycker att man är skyldig sig själv en nyttig chans till ett bättre liv, varför kan man inte lika gärna avge ett sådant löfte den 4 mars, eller 23 september?

Ofta har man en ganska lång historia av att avge omöjliga löften, och för varje gång man bryter det avgivna löftet så djupnar spåren av självuppfyllande profetia! Direkt då vi lovar, så har vi redan misslyckats, för vadfaan, jag lyckas ju ändå aldrig hålla sådana löften… Jag har kommit fram till att det förmodligen mer handlar om en dålig ursäkt för att slippa ha karaktär!

.

LikaBraAttVänta

.

Man vet, fast det vete fan hur man egentligen kommit fram till en sådan siffra, att folk brukar kunna hålla sina avgivna löften i cirka 8% av fallen, och att ungefär hälften av befolkningen ger nyårslöften. I Sverige betyder det kort, att om hälften av våra 9 miljoner personer avger ett löfte, till exempel på nyårsaftonen, så kommer ungefär 360 000 att hålla det… och 4 140 000 löften blir brutna! I USA blir det ungefär 138 000 000 brutna löften efter varje nyårsafton. I världen blir det 2 760 000 000 (Tvåmiljardersjuhundrasextiomiljoner) personer som ger löften de oftast redan på förhand vet om att de inte kommer kunna hålla… Om vi kunde undvika den där jävla jag-visste-väl-att-jag-inte-kunde-attityden så skulle världen vara ett mycket mer positivt ställe… eller vi kanske helt enkelt kan lägga av med att lova en massa skit vi ändå inte tänker hålla. En bra sak kan också vara att fundera ett slag först, och sedan avge ett enkelt löfte som vi faktiskt kan, och vill, och tänker, hålla. Själv har jag lagt av med sådana löften för länge sedan och jag lovar att jag inte kommer att börja igen!

Jag pratade med en person om denna löfteshysteri, och den personen sade att nyårslöften är något som hör till, och att det är en fin tradition som vi bör upprätthålla… men si där tycker jag inte likadant. Varför ska vi fortsätta med något som holkar ur vår tillit till oss själva?? Det är, i grunden, osäkra och självklandrande människor som är våldsamma och farliga… och om 2,8 miljarder människor sparkar ner sig själva i gruset efter varje nyårsafton… tja, då börjar puzzelbitarna kanske falla lite på plats, om varför det ser ut som det gör på den härna planeten. Lägg märke till att vi bara pratar om nyårslöftena nu. Lägger man sedan med i bilden, alla löften som avges under de övriga 364 dagarna på året, plus skottdagen då den kommer, tja… I rest my case! Loppet är nog kört! Brukar DU avge meningslösa nyårslöften? LOVA, att sluta upp med det innan det är för sent!

.

Avdelare

.

Hur går det då med mina försök att komma till rätta med min kondition och hälsa? Tja, stapplande, bokstavligen nästan. Jag trampar ju runt på mitt motionsband, det som jag faktiskt fick av min älskade.

.

Attract-blå

.

För snart ett år sedan drabbades jag av en hjärtinfarkt, hårt och burdust, i alla fall mätt med mina mått. Det stretade och gjorde ont och det hade kunnat vara min sista dag i det här jordelivet. Nåja, omständigheterna gjorde i alla fall att jag ännu hänger kvar här i min personliga livstråd.

.

Stents

S.k. Stent, som man sätter in inuti kranskärlsådern, vid förträngningen.

.

Som en del i rehabiliteringen efteråt så sade läkarna att det var bra ifall jag kunde börja träna… men att samtidigt vara realistisk och kanske inte viga mitt grava medelåldersliv till ett gym eller någonting i den stilen. Nejdå, det handlade om, sade de, att jag måste börja med någon form av low impact-träning, där det mest handlar om att belasta hjärtat i jämn takt, men över längre perioder av tid, helst mellan fyrtio minuter till en timma per tillfälle.

För min egen del så vet jag att jag tenderar att ge upp om det blir för jobbigt, men också om det blir för lätt. Det skall helst inte ta så mycket tid i anspråk heller. I just detta avseende så är ett gåband helt perfekt, för jag kan laborera med fyra faktorer på samma gång. Dels reglerar jag stigningsgraden själv, jag reglerar hastigheten på bandet själv, jag reglerar steglängden själv… och jag bestämmer själv hur lång tid det hela får ta.

Ännu så länge använder jag en stigning på 35 meter per kilometer. Jag varierar hastigheten mellan 4 och 4,5 kilometer i timman, vilket just nu ger en medelhastighet på 4,375 km/h. Jag försöker dra ut på steglängden lite och jag promenerar i en timma per tillfälle. Jag försöker dessutom göra detta så många gånger jag hinner per vecka. En bra vecka hinner jag med 5 promenadpass. Då distansen håller sig vid cirka 4,3 kilometer varje gång så promenerar jag alltså cirka 20 till 25 kilometer varje vecka. Det tar mig alltså ungefär 5 timmar per vecka att åstadkomma en promenadsträcka på dryga 110 mil per år!

Allt traskande, i kombination med de hittills utförda operationerna har åstadkommit underverk. Nu orkar jag göra allt detta promenerande, och ändå arbeta och ta mig ut så mycket som jag önskar. Fast… jag har inte rört på mig så här mycket sedan jag var ungefär 25 år gammal, och det är snart 25 år sedan… Det jag gör nu är att betala priset för att ha slackat i 25 år… och det ÄR pest och pina, tro mig!!! Det är som att städa, eller diska… det ÄR INTE skönt förrän man är FÄRDIG!

Jag ska snart iväg på den sista operationen, där man ska ballongvidga, och stenta, ett kranskärl. Förhoppningsvis så kommer jag att klara mig bra efter detta, förutsatt att jag inte ger upp mina föresatser om att leva ett gott, hälsosamt och friskt liv! Men jag tror inte att det kommer att innebära några bekymmer.

Jag har inte utfäst några som helst löften om min hälsa, mitt liv eller min träning. Jag har bara lagt till en parameter, kardioträning. Jag har inte ändrat mitt liv, utan endast lagt till ett moment. Dessutom är det en ganska skön timma när jag promenerar, för jag har äntligen hittat ett bra hål, där jag kan lyssna på böcker eller musik! Varför inte kombinera nytta med nöje? Det är i alla fall väldigt svettigt att ha så där mycket skoj! Men…

Framför ALLT… om jag istället väljer en annan vinkel att se på det här med gåbandet… Allt som har hänt har fört med sig att jag ägnar 5 timmar i veckan åt mig själv! DET är inte dåligt!

Då lämnar jag dig här igen då, i slutet av ett av mina inlägg på bloggen. Jag hoppas att du har trivts, eller åtminstone haft roligt medan du blivit förbannad över sådant jag skriver. Hur som helst så är det ett nytt år och bara en sådan sak är värt att vara glad över. Dessutom kanske någon av mina böner slår in… hur coolt skulle inte det vara ifall mina, och dina, fienders skägg verkligen började växa inåt!!?

God fortsättning!

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3653

Kommentera

%d bloggare gillar detta: