«

»

jul
19

Grannkärring!

Jag blir jävligt irriterad vid irriterande många tillfällen. Fler än vad jag kan tänkas erkänna, till och med efter långa diskussioner; inte ens mutor kan få mig att erkänna detta sakförhållande, men i alla fall.

Kalla mig gärna gammaldags, men ja, jag håller på vissa principer. Sådana “oskrivna lagar” kan vara att man inte tar flera timmar på sig vid matbordet, så att den andre, som väntar på att få leka avfallskvarn och äta upp resterna, måste äta den andra häften av maten kall.

En annan princip jag har är att jag tycker att sängen SKA bäddas efter att man klivit upp; och tidigare har jag inte ens kunna lämnat mitt hem om det stod odiskad disk i köket… men jag har blivit rehabiliterad på den punkten (nernött).

En till princip jag har, men kalla mig gärna gammaldags igen, är att jag anser att man ska hålla upp dörren för andra som kommer alldeles bakom en, på väg in i en trappuppgång, eller på väg ut. Så är det bara! Eller HAR varit i alla fall, men jag håller på att ändra mig på den punkten också, i alla fall selektivt.

I dag, då jag och frugan var på väg ut, bärandes på varsin cykel, för i det här kvarteret är det likställt med att ge bort cykeln om man glömmer den ute över natten, så kom vår nyaste grannkärring ner för trappen. Jag har redan konfronterats med henne om den här saken, men då budskapet inte verkar gått fram så sätter jag mig härmed till motvärn.

Härom dagen så var jag på väg in i portuppgången, med nyaste grannkärringen cirka 3 meter framför mig, också hon på väg in. Jag hade två plastkassar med allehanda matvaror, en i vardera hand och det var faktiskt lite tungt.

Döm av min förvåning då kärringjäveln smyger in genom dörrspringan och låter dörren slå igen direkt efter henne..!?? Jag vrålade till så att jag vet att hon hörde mig, för jag såg att hon vände sig om lite hastigt. Detta var förresten andra gången som det här händer, ungefär samma händelseförlopp vid båda tillfällena. Resultatet första gången blev att jag blev riktigt överraskad. Andra gången började det pyra under kepsen.

I dag, då vi bar ner cyklarna, så kom vår grannkärring samtidigt, men då hon knappast ville trassla in sig mellan våra cyklar så fick hon vackert vänta medan jag omsorgsfullt låste ytterdörren. När vi passerade ut genom portdörren så lät jag den slå igen efter mig… sedan stod jag kvar ett tag. Jag rättade till shortsen, solglökonen och tröjan, omsorgsfullt som aldrig tidigare, och så frågade jag frugan om hon var redo att cykla iväg? Efter hennes jakande svar flyttade jag mig sakta bort från dörren. Stolt leende!

Jag är nästan säker på att grannkärringen varit sprinter under sin ungdom, för hon stolpade iväg så att det smattrade om hennes fula flipflops!

Det är på detta vis, min vän, som en synnerligen lyckad dag börjar!

Må dina fienders skägg växa inåt!

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3693

Kommentera

%d bloggare gillar detta: