«

»

Nov
01

Hur vill du egentligen leva?

Aaaa, men vad fan alltså. Det var nästan att jag inte hann med, trots alla gadgetar som skall göra att detta inte händer, alla sjukt stressande påminnelseappar i telefonen. Busschauffören såg mig i alla fall komma ångande och han var snäll nog att vänta in mig, trots att han, och alla andra på bussen, redan var sena, Jag säckade ihop på ett säte och liksom dog ett tag. Jag kände hur svetten började pressa fram under jackan, trots att jag nyss stått, jäktad, i duschen. Jag fattar inte. Varför blir det så här jävla tajt hela tiden? Ska det vara så här??

Förr, då tog en resa den tid den tog, liksom. Hade man häst och vagn och skulle resa några mil, ja då satt man på vagnen hela den dagen. Om man istället ville uppleva stillheten i naturen, tja då tog det den tiden det tog att först ta sig dit och sedan tillräckligt långt ut i det gröna för att få den upplevelsen.

Att ysta ost eller att kärna smör, det var liksom inte gjort i en nysning. Om man ville ha ett bra resultat så var det bara att rulla upp skjortärmarna och ta i med båda händerna, och ge fan i att räkna minuterna. Det blev klart när det blev klart!! inte förr!!

Sedan dess har vår tillvaro följt en utvecklingskurva som ser ut som en väldigt nedåtgående spiral. Allt vi gör, det vi sysslar med… allt… det får liksom inte ta någon tid längre. Då vi reser, vill vi vara framme, gärna innan vi lämnat punkt A. Detta för att vi vill maximera tiden vid punkt B, men tidigare fanns inte det behovet, för själva resan var en del i målet. Resan, i sig, gav en upplevelse som var väl värd att njuta av.

Då vi äter vår dagliga mat, nu för tiden, så ska det också gå så snabbt som möjligt och många skulle faktiskt kasta i sig ett matersättningspiller, bara de hade ett sådant. Jag hoppas verkligen att vetenskapen inte tar oss dithän att vi också totalt berövas upplevelsen av god mat.

Vi använder fantastiska maskiner i köket, allt i tidsbesparingens tecken, och vi accepterar den fasansfulla kvalitetsförlust en mikrovågsugn innebär, bara för att vi ska vara så jävla fria i våra sinnen och inte bestämma i förväg vad för slags mat vi eventuellt är, eller tänker bli sugna på, eller inte.

Våra bilar blir snabbare och snabbare, och så även våra cyklar. Vi har snabbare datorer i dag än vad vi hade förra veckan. Vi redigerar bort reklamavbrotten på våra hårddiskinspelningar och så diskar vi allt porslin i diskmaskinen.

När vi ändå fasar inför insikten att det tar TVÅ HEEELA MINUTER att värma en mugg vatten till kaffepulvret… då är vi verkligen illa ute.

Starka och komplicerade marknadskrafter är naturligtvis med och styr den här utvecklingen. Industrin har också bidragit, t.ex. med oerhört smarta telefoner, bara för att vi skall kunna hålla kontakt med hela världen, fast gärna utan att behöva träffa den IRL (In real life – I det verkliga livet), för det tar ju onödigt mycket tid att behöva umgås också.

Det är ingen ovanlig syn längre, att man ser jäktade småbarnsföräldrar med barnvagnar och skrikiga ungar, samtidigt som småbarnsföräldern pratar i telefonen… eller i alla fall har sin blick låst vid den. Det vete fan om de skulle reagera ifall barnen bestämde sig för att hoppa ur vagnen?

Vi har skapat en samtid där tid är det enda som egentligen räknas, i alla fall så länge den räknade tiden blir kortare och kortare. Vi har ju blivit så jäkla effektiva att vi tror att vi är rena Joe Labero på att bolla med tiden. Nu undrar jag naturligtvis om detta har gjort oss några tjänster, nja… eller egentligen stämmer jag upp i ett rungande NEEEEEJ FÖRFAAAN här!

Allt det här evinnerliga stressandet har skapat sjuka individer med hjärtbesvär och dåliga magar… bland annat! Ett stressat sinne ryms inte i en harmonisk kropp! Så är det bara! Okay, vi kan hålla många bollar i luften under några år, men hållamångabollariluftenmusklerna blir slappa med tiden. Vi missar mer och mer, oavsett vad vi tar oss till.

En av de saker vi snabbast går med på att omorganisera, allt i syfte att få loss mer tid, är vårt matintag, lustigt nog… för maten är ju själva nyckeln till livet. Äter vi inte så dör vi, liksom.

I syfte att få våra darrande händer på mer och snabbare mat så kompromissar vi på kvaliteten, för industrin har ju naturligtvis fattat detta och är självklart villig att sälja oss det vi tror att vi behöver. Därför har långkok och äkta matglädje blivit tvungen att stå tillbaka och lämna plats för det snabba, smaklösa och lättillgängliga, the fast food.

Vad använder vi all den här tiden till då, tror ni? Tja, framför allt prokrastinerar vi oerhört mycket, dvs att vi ägnar sjukt mycket tid till oväsentligheter, bara för att slippa göra jobbiga saker, t.ex. laga mat eller sova… att ta hand om oss.

Egentligen borde alla uppfinningar, nymodigheter, digitala prylar och den jobbigt snabba maten bidragit till att ge oss så mycket tid över att vi alla borde hunnit studera till professorer… eller kanske lärt oss Nationalencyklopedin utantill… men icke. Det enda vi egentligen lyckats med är att vi spenderar stört mycket tid på facebook… eller framför TV’n. Man skulle kunna hoppas att all den spenderade tiden kommer oss till gagn genom ökad kunskapsnivå… men inte då. Då vi tidigare diskuterade politik i fikarummen på våra arbetsplatser så pratar vi nu istället om hur rolig ICA-reklamen är… eller hur dum han verkar, han den utspökade Gothrockaren i COOP’s reklam. Herre Gud, hur långt har vi egentligen sjunkit??

Det är klart att det är svårt att hitta några minuter över till att mikra en Gorbypirog när det händer så mycket sjukt spännande saker i nyhetsflödet på fejjan (facebook). Då är det smidigare att döva hungern med en cola eller varför inte två?

Allt det här jävla hattandet fram och tillbaka i vår tillvaro håller på att göra oss sjukare än vi någonsin tidigare varit.

Jag har funderat väldigt mycket över de här sakerna, ska ni veta. Fast, ni som läst min blogg tidigare vet detta. Därför, i samband med min diabetes II och min hjärtinfarkt, så har jag satt ner fötterna, båda två faktiskt. Jag har bestämt mig för att vakna upp och känna lukten av kaffet!

Det gäller liksom att komma ner på en vettig nivå, där man inte har så mycket att göra att man bara hinner hälften… slarvigt. Då är det bättre att göra färre saker, men att göra dem ordentligt. Detta gäller också, i högsta grad, ätandet av vår dagliga kost.

Jag försöker äta medvetet och jag försöker “känna till” det jag äter, naturligtvis inom rimlighetens gränser. Men fatta här alltså, jag klämmer liksom inte bara i mig nåt jox, bara för att döva hungern. Vägen fram till mättnaden är också en resa, en resa som är väl värd att upplevas med så många sinnen som möjligt, tycker inte du också likadant, egentligen, om du bara tänker efter?

Ta det här med motion. En hel industri har växt fram, bara på budskapet “5 minuter om dagen”. Vad är det egentligen för dumfan som på riktigt tror att man kan få en fantastisk, frisk, vacker och framgångsrik kropp på 5 minuter per dag?? Herre Gud, så länge kan man ju nästan hålla andan! Om man dessutom varit med så länge att man upplevde reklamTV’s födelse så minns man säkert reklamfilmerna från så många fantastiska träningsmanicker att det nästan blir lite sjukt. Om man hade alla dessa fantasieggande manicker hemma så skulle man dels få flytta till en större lya, men så skulle heller inte dygnets timmar räcka till för att man skulle använda dem, ens 5 minuter per styck.

Hur länge ska vi egentligen gå på den här finten? Hur länge ska vi egentligen tro, eller är det att hoppas, att det ska finnas smarta 5-minutersgenvägar till hälsa?

Nej, det finns egentligen bara ett enda sätt, en enda väg. Det handlar om att äta en bra kost, och nu snackar vi inte om tallriksmodell eller livsmedelsverkets kriminella kostråd, och ja, jag kallar deras kostråd för kriminella för att det borde sorteras under brottsbalkens kapitel om misshandel, detta att utfärda kolhydratsstinna kostråd.

Vidare handlar det om att stressa av, att ge din fantastiska kropp ett välbehövt break! Eftersom att ditt hjärta skall prestera, statistiskt alltså, över två miljarder hjärtslag under din levnad, så gäller det att skapa så bra förutsättningar för detta som möjligt. Träning ÄR nyttigt, och tro inget annat. Det tar kanske inte särskilt mycket på vikten, i alla fall inte motionsträning, men där ska en vettig kost göra själva jobbet.

Däremot är en sund motion välgörande för ditt sinne och för din kropp, då det sänker ditt LDL-kolesterol, och höjer ditt HDL. Skallen mår bättre av motion och en hel del andra processer fungerar bättre. Dessutom är ju all motion egentligen “tid” som du ger till dig själv, och det är väl en furstlig gåva, eller hur!? När man promenerar i naturen så är det ju ett bra tillfälle att rensa lite tankar, kanske t.o.m. meditera genom att försöka tömma skallen på brus och mummel.

Nu tänker jag alltså slå ett jättehårt slag för min egen hälsa. Jag är övertygad LCHF-anhängare och jag kör 5:2 intermittent fasta. Jag motionerar flera dagar i veckan, och jag lägger ner ganska mycket tid på att göra det grundligt och väl.

Jag använder tid till att läsa, prata, se på film och lite på TV, även om TV/Film-tittandet är ett minimum. Jag försöker leva så medvetet jag kan och jag förkovrar mig i allt jag tycker är intressant. Vissa säger att jag “snöar in” på saker, men jag älskar att VETA!

Jämfört med det liv jag levde för tjugo månader sedan, innan hjärtinfarkten, så mår jag så många gånger bättre nu att jag inte ens längre kan minnas hur mitt liv såg ut tidigare!

Nu vill jag att DU skall ställa dig själv den där skitjobbiga frågan…

“-Vad gör du för din hälsa… både den fysiska och den psykiska?”

Jag måste putta dig lite i ryggen här och påminna dig om att klockan faktiskt tickar. Jag kommer inte att leva för evigt, och det kommer heller inte du. Hur vill du leva fram till evigheten börjar?

Må dina fienders skägg växa inåt!

.

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3799

Kommentera

%d bloggare gillar detta: