«

»

Jun
22

ANNANDAG MIDSOMMAR

Ibland blir det bara så här, tydligen. Först sitter jag här, fanimej i det oändliga, och kör ner sanningar i halsen på alla som vågat sig in här. Sedan plötsligt så överger jag er; bara så där. Jag vet inte vad det beror på heller. Egentligen.

Jaja, det är väl i alla fall dags att bryta det här destruktiva, och självömkande, mönstret och sluta upp med att ständigt be om ursäkt för att det var så länge sedan jag tittade in här, och delade några rader med dig, fina läsare. För det är ju knappast på det viset att jag är tyst och försvunnen, så fort jag inte syns här. Knappast sa Nicke!

Så istället för att börja med att be om ursäkt för min frånvaro, från det här speciella mediet alltså, så öppnar jag nu med ett annat grepp:

TJA, LÄÄÄÄGET!!?

Det har, som redan konstaterats, passerat en massa tid sedan sist. Vad har du sysslat med sedan sist då? Okay. Själv har jag mest låtit tid förflyta. Jag arbetsjobbar en himla massa och däremellan så försöker jag mest att hålla mig under radarn. Varför? Jag vet inte riktigt. Det verkar nästan som om jag kontemplerar, hur märkligt detta än kan förhålla sig… Jag vet inte. Kanske försöker jag komma fram till något. Någon slags mognad kanske. Jag vet inte det heller.

Kanske jag bara inte hade så mycket att skriva om. Eller så försöker jag bara förmedla en falsk bild av mig själv som tyst, snygg och intressant. Kanske.

Ett av felen är väl kanske det att jag egentligen inte bestämt vad den här bloggen EGENTLIGEN skall handla om, och det känns ju nästan lite avogt att börja fundera över det först nu. Så jag kommer aldrig mer att styra i den tankens riktning. Det är, har alltid varit, och kommer alltid att vara, min personliga gnällblogg. Min egen klagomur.

När jag står och stångar pannan blodig och mosig mot klagomuren, ja då kan det handla om precis vad som helst. Det kan handla om min irritation över att Zlatan Ibrahimovic låter som en påtänd skåning när han pratar… eller att Tina Turner borde ha gett upp sina försök att dansa på scenen, redan under 70-talet… för face it. Tina Turner ser ut som en full skyltdocka på styltor, på speed, när hon försöker dansa. Fatta mig rätt här nu. Jag tycker att tant Turner är lysande på att sjunga… hon är faktiskt en av historiens största artister hittills, men av samma anledning som Mats Vilander inte borde sjunga så borde inte tant Turner dansa. Hon suger på det. Faktiskt. Av samma anledning har jag aldrig lärt mig steppa eller jojka. Eller joddla för den delen. Jag ´gissar att jag skulle suga i alla tre aktiviteter. För jag har ju naturligtvis inte prövat. Kom igen för fan!

Sedan sist så har både vår och sommar inträffat. Fast, jag vet inte om man egentligen kan missta det här jävla vädret för sommar, någon dag i veckan, oavsett vad man druckit, rökt eller injicerat. Det är kallt, tamejfan, så det blir kanske inga egenodlade tomater eller gurkor i år. Och då har midsommar precis passerat, bara för ett par dagar sedan. Jag har sällan höga krav på vädret, annat än att det kalla ska försvinna… och ja, förbjud vinter också! Men den här jävla ursäkten för väder liknar fanimej ingenting. Inte liknar det sommar i alla fall. I natt var det typ 5 grader varmt (kallt!), och det är den 22 juni nu. Vart fan tog den där jävla globala uppvärmningen egentligen vägen??

Jaja, NU klagar jag på kylan… men vänta bara till i vinter. Då jävlar kommer jag att klaga på utomhusklimatet ska ni veta. För jag fullkomligt hatar vinter. Inte så pass att jag drar till värmen. Nä, det vore ju inget roligt. Jag stannar naturligtvis kvar i det äckelkalla, och så klagar jag utav bara helvete istället. Alltid retar det någon! Det vet jag!

En annan sak som kan få mig lite upprörd är alla dessa jävla bilister som inte kan hålla hastigheten på våra vägar. Egentligen har jag inga synpunkter på hur folk kör på landsvägar och så. Nej, det som retar mig är när folk har svårt att släppa på gasen på låghastighetssträckor, så som 30- 40- 50- och 70-km/h. Man håller ju förfan på att bli påkörd så fort man försöker bevara körkortet. Otroligt irriterande är det i alla fall. Ännu värre är de där japanska jävla symaskinerna som surrar omkring överallt. Om vanliga bilister har dåligt trafikvett så har de där jävla motorcyklisterna inte ett jävla sans alls i jämförelse. Undantaget de som kör riktigt tunga cyklar, där man behöver njurbälte för att komma fram utan att pinka blod. De brukar vara föredömliga på vägarna, där de står vid P-fickorna och skruvar på cyklarna. All heder till dem!

.

Just ja… Ledsen

.

Asko

.

Ibland händer saker man bara hatar. För ett par veckor sedan hände en sådan där onödig sak som man bara vill kräkas över. I mitt facebookflöde läste jag en morgon att en polare, allas vän… Hallstahammars mest engagerad ambassadör, och fotograf, Asko Tammela, hade avlidit. Att han hade blivit hittad i sin lägenhet en morgon, död.

Jag vill inte på något vis påstå att jag kände Asko särskilt väl, men han var liksom en vän till alla. På något vis. Han vurmade för de svaga och jag tror att han kände alla i hela kommunen. Alla.

Han var en mycket begåvad fotograf och han hade en enastående förmåga att vara på rätt plats, vid rätt tillfälle. Man såg honom med en kamera, typ överallt. Alltid på språng. Alltid på plats… alltid engagerad… alltid allas vän… alltid ett snällt ord över. Till alla.

Jag törs inte ens gissa hur många tusentals bilder Asko förevigat i den här kommunen. “Vimmelbilder” från alla evenemang där folk samlades. Nog var Asko där alltid. Alltid!

Han blev bara 54 år gammal och avled plötsligt. Fruktansvärt. Och det visar oss andra att det faktiskt kan vara för sent, i ett enda ögonblick. Ett enda andetag, och så är världen kanske inte längre densamma igen. Någonsin.

Om vi ska lära oss något av Asko, och hans gärningar här i bygden så är det kanske framför allt två saker. Det ena är att vi måste värna bättre om varandra. Allihop. Det andra är att vi måste ta tag i de saker vi vill ta tag i, nu! Om ett enda andetag kan det faktiskt vara för sent.

Asko Tammela… du kommer att vara saknad. Av alla. Alltid…

.

Må era fienders skägg växa inåt!

.

Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3876

Kommentera

%d bloggare gillar detta: